Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på.

Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi kunde äta lunch i skydd för vinden. Efter lunchen kom solen fram och lika fort som vädret ändrade så ändrade också humöret. Allting kändes plötsligt mycket bättre, roligare och lättare.

Packar det sista i ryggsäckar och pulkor innan det är dags för avfärd från Ritsem fjällstation.

Två vildmarksjenter på tur med snöskoter över Ritsemjavre.

Rinnande vatten är en lyxvara på vinterturen. Fiskas här upp av Jesper och alla termosar och dricksflaskor fylls.

Att sätta upp tält på vinterfjället följer lite andra rutiner än vid sommartältning. Skidor och stavar användes även när vi inte skidade.

Matlagning på gång inne i absiden.


Den andra natten slog vi läger längs med Sjnjuvtjudisjåhkå och även denna kväll och natt blåste och snöade det en hel del. På fredagen hade jag födelsedag och denna födelsedag kommer med säkerhet att bli en födelsedag jag minns lite bättre eftersom jag fick fira den just i Sarek. Gänget sjöng åt mig på morgonen och dagen visade sig bli helt fenomenal med strålande solsken på dagen och nu började även det mäktiga Sarekmassivet visa upp sig. När det var dags att slå läger för kvällen hade vädret igen ändrat sig och nu var det storm och snöyra igen. Vi tältade denna natt i närheten av en olåst renvaktarstuga och på kvällen blev det kalas i renvaktarstugan med krabbelurer och presenter. Världens finaste Lone hade släpat med sig presenter upp till fjället! Jag hade verkligen inte förväntat mig något sådant, så jag blev mäkta överraskad. Det blev en trevlig kväll i renvaktarstugan med alla samlade och med en liten paus från stormen. Den natten sov jag inte speciellt bra, vinden rev och slet i tältet, men tältet stod kvar och vi kan nu konstatera att det håller måttet även i stormigt väder.

Här tältade vi natten när det blåste som mest. Renvaktarstugan syns längst bort i bakgrunden till höger.
Foto: Kristoffer Wiik

Kalas inne i renvaktarstugan.

Varm dag på fjället. 
På lördagen skidade vi vidare in i Ruohtesvagge och vi befann oss nu på den lavinfarligaste delen av vår rutt och skidade med våra transcievers påslagna. Just i denna del av dalen är det så branta sluttningar och så trångt så här kunde vi inte slå läger, här var det bara att passera och beundra så länge det varade. Det här var kanske också den mest fascinerande delen av vår skidrutt med de branta topparna som tornade upp sig på båda sidorna om oss.



Nästa lägerplats blev sen vår boplats för två nätter i rad eftersom vi nästa dag gjorde en topptur till Máhtuoalgge. Det var ingen hög topp med sina 1284 m.ö.h. men den bjöd på mycket fin utsikt över Sarekmassivets olika toppar. Vädret denna dag var alldeles fantastiskt med strålande sol från en klarblå himmel. Uppe på toppen blev det en kort lunchpaus i den friska vinden och sen stighudarna bort och så blev det åka av nerför fjället. Det är inte lätt att åka utför på fjällskidor kan jag tala om och det blev många vurpor, glada skratt och genomblöta skor innan vi var nere igen. Ifall någon hade betraktat oss från avstånd så såg det högst antagligen ut som en skolklass som åkte skidor för första gången i sitt liv. Ett kaos av bredbent åkstil, vingliga ben och balansproblem - men väldigt roligt hade vi!

Avklädningspaus på väg upp mot toppen.
Foto: Kristoffer Wiik


Ruohtesvagge.


Många fjällripor såg vi under turen.

Även en liten sork såg vi. Denna promenerade rakt upp i handen på Henrik. 

Här poserar den i Jespers hand.

Njuter i solgropen.

Kväll på fjället.

Några kapitel hann jag läsa, men oftast blev det för kallt om händerna att hålla i boken på kvällen. 


Dagen avslutades ännu på bästa vis med matlagning i solgropen utanför vårt tält och det här blev första natten med lite mindre vind i tältduken. Söndagen bjöd sedan på läckande petroleumflaskor och ett möte med Rapadalens konung. Mera om detta i nästa inlägg...

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p