Fortsätt till huvudinnehåll

Paddlingssäsongen invigd bland isflak och snöskotrar

För den som missat kan jag berätta att jag fick en torrdräkt i födelsedagspresent av Jesper redan i februrari (fyller år nu i april). En torrdräkt behöver man om man tänkt paddla när vattnet är kallt, tidigt på våren och sent på hösten. Jag har väntat på att få testa min nya torrdräkt och igår kväll blev det så äntligen dags. Det är första gången jag har varit ute och paddlat så här tidigt. Jesper hade varit och kollat läget och konstaterat att det är öppet vatten ganska långt från kanotskjulet vid Svanen. Vår vän Pernilla gjorde oss också sällskap och vid 17-tiden på lördagkväll sjösatte vi kajakerna första gången för i år.

Årets första paddeltag.




Bryter is.

Ingen livlig trafik på sjön denna lördagkväll.

Redan 100 meter ut från bryggan möttes vi av ett brett istäcke, men på ena sidan gick det just och just att runda. Vår plan var att paddla runt Lysarholmen, men när vi svängde in i kanalen möttes vi åter igen av ett jämnt, om än tunt istäcke. Vi paddlade ett stycke in i istäcket, men konstaterade ganska snabbt att det inte gav med sig, det fortsatte så långt vi kunde se och det skulle bli för jobbigt att ta sig hela vägen runt. Vi styrde istället ut mot fjärden där det var mestadels öppet vatten. 

Svettigt värre att få av sig torrdräkten.

Funderingar kring brasan. 




Vårt mål för kvällen var Hebenetta, en liten holme öppen för allmänheten att njuta av. Inte alls långt borta från kanotskjulet om man väljer den kortaste vägen, vilket vi nu var tvungna att göra. När vi närmade oss holmen möttes vi igen av ett istäcke, det som varit öppet vatten några dagar tidigare var nu belagt med en tunn isskorpa. Jesper fick agera isbrytare och öppnade upp en ränna åt oss att paddla i. Väl framme fick vi befria oss från torrdräkterna ett tag och satt och myste framför brasan i kvällssolen. Vi grillade varsin korv och satt och funderade över livet i stort och smått - kvalitetstid med andra ord.

Isrännan vi bröt upp. 




När solen gick i moln krängde vi på oss torrdräkterna igen och paddlade iväg tillbaka till kanotskjulet. Under tiden vi varit i land hade det hunnit börja frysa på igen och det var betydligt kallare än när vi paddlat ut. Närmare land körde en snöskoter på isen medan vi paddlade kajak, lite märklig känsla infann sig, men så lugnt har det aldrig varit förr ute på denna del av sjön som det var denna gång. Endast någon enstaka sjöfågel delade vattnet med oss och sommarstugorna låg fortfarande öde. En känsla av lugn spred sig genom kroppen och med den känslan invigde vi detta års paddlingssäsong. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi