Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 2

Vi vaknade tidigt efter en kall natt, var minusgrader under natten och rimfrost på tältet när vi klev ut. Min rygg kändes till all lycka så mycket bättre än dagen innan så behövde inte ens fundera på att vända om. Så här såg morgonen i Kebnekaise ut


Var aningen nervös, därav min engelska.


Vi påbörjade dagens vandring runt 7-tiden och hann inte gå långt innan ett par andra deltagare hann ifatt oss och undrade om vi också skulle till toppen av Kebnekaise. Vi hade valt fel stig där stigen delade sig, inte kollat kartan, bara följt de andra. Vi kom överens om att alltid kolla kartan i fortsättningen, den här gången var det inte så värst långt till den rätta stigen, men sådana misstag kan bli långa och tunga om det vill sig. Vi genade över berget till den rätta stigen som skulle ta oss till Signistugorna. Här började de fantastiska fjällmassiven synas och hela vägen till Signistugorna gick vi genom en otroligt vacker dalgång. Vid lunchtid nådde vi checkpointen och där serverades vi tunnbröd med potatismos, renkött och lingonsylt. Underbart för en hungrig vandrare.


Den ena foten framför den andra, och sen upprepar vi.
I denna natur blir inte ens denna aktivitet tråkig.


Solen gassade på hela dagen och det kändes av i mitt huvud så fick inta lite vätskeersättning och burana så blev det bra igen. Eftermiddagens etapp till Sälkastugorna förflöt på bra och vi kunde checka in vid Sälkastugorna strax efter kl 5. Då hade vi avklarat dagsetappen på 27,5 km. Vi gick och shoppade i butiken genast vi fått våra pass stämplade och åt upp en chokladplatta på raken. Under kvällen badade vi bastu eller rättare sagt tvättade oss panikartat i tvättrummet eftersom det var en mixed bastu och ett gäng belgiska gubbar gjorde oss sällskap. Sen blev det matlagning med pasta provencal på menyn och persikor från butiken till efterrätt. Dag 2 var till ända och trötta, men nöjda somnade vi till ett stilla regn.

En av många hängbroar. 

Utrustning av något slag kommer till Sälka med helikopter.


/Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer