Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 3

Dag 3 startade tidigt igen (Jesper har aldrig förr varit så villig att stiga upp tidigt på morgonen som under denna vandring :) och vi intog vår havregrynsgröt i tältet innan vi packade ihop och påbörjade dagens vandring. Denna etapp är kanske den tyngsta under hela vandringen eftersom man ska ta sig över Tjäktjapasset som är vandringens högsta punkt med sina 1140 m.ö.h. Vi nådde passet runt 10-tiden och laddade först med lite choko och nötter innan vi tog oss an utmaningen. Vi fick upp flåset ordentligt och det var ganska tungt, men roligt på samma gång. Uppe på toppen mötte en av guiderna oss med en liten godisbit, sen bar det iväg nerför på andra sidan. De följande kilometrarna fram till checkpointen bestod av sten, sten och åter sten. Passet stämplades 11.45 vid checkpoint Tjäktja och idag bjöds det på kaffe och morotskaka. Smakade utsökt, all mat smakar så mycket bättre när man vistas ute hela dagen och rör på sig, speciellt när man blir bjuden!

Morgonkaffe vid Sälka.

En bråkdel av tälten runt Sälkastugorna.

Tjäktjapasset uppifrån, syns inte på bilden hur brant det faktiskt var. 


Eftermiddagen blev ganska jobbig, det skavade lite här och där och jag kände mig lite "låg". Det kändes bättre i alla fall när vi fick syn på slutmålet för dagen - Alesjaurestugorna, fastän det tog säkert två timmar att nå dem sen. Under den sista biten fick vi dra på regnkläderna, då hann det hotande regnmolnet som vi sett ända sen lunch ifatt oss. Strax nedanför Alesjaurestugorna finns en "restaurang" (ett litet tält) där man kan köpa souvas, vilket vi gjorde, ett bröd fyllt med renkebab, grönsaker och någon slags dressing. Behöver väl inte tillägga att det smakade väldigt bra.

Tältmys.

Samevistet på andra sidan sjön.

Vi var ganska tidiga så vi kunde se ut en bra tältplats åt oss uppe på berget med utsikt över sjön och det närliggande samevistet. Här var det ända stället under vandringen som vi besvärades av knott, men eftersom vi ändå var ganska påklädda var det inte så farligt. Under kvällen blev det sen bastubad, lite godisshopping i caféet och sen låg vi i tältet och myste med varm oboy och kakor fram till läggdags. Ännu en vandringsdag till ända.

/Camilla och Jesper




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde