Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 3

Dag 3 startade tidigt igen (Jesper har aldrig förr varit så villig att stiga upp tidigt på morgonen som under denna vandring :) och vi intog vår havregrynsgröt i tältet innan vi packade ihop och påbörjade dagens vandring. Denna etapp är kanske den tyngsta under hela vandringen eftersom man ska ta sig över Tjäktjapasset som är vandringens högsta punkt med sina 1140 m.ö.h. Vi nådde passet runt 10-tiden och laddade först med lite choko och nötter innan vi tog oss an utmaningen. Vi fick upp flåset ordentligt och det var ganska tungt, men roligt på samma gång. Uppe på toppen mötte en av guiderna oss med en liten godisbit, sen bar det iväg nerför på andra sidan. De följande kilometrarna fram till checkpointen bestod av sten, sten och åter sten. Passet stämplades 11.45 vid checkpoint Tjäktja och idag bjöds det på kaffe och morotskaka. Smakade utsökt, all mat smakar så mycket bättre när man vistas ute hela dagen och rör på sig, speciellt när man blir bjuden!

Morgonkaffe vid Sälka.

En bråkdel av tälten runt Sälkastugorna.

Tjäktjapasset uppifrån, syns inte på bilden hur brant det faktiskt var. 


Eftermiddagen blev ganska jobbig, det skavade lite här och där och jag kände mig lite "låg". Det kändes bättre i alla fall när vi fick syn på slutmålet för dagen - Alesjaurestugorna, fastän det tog säkert två timmar att nå dem sen. Under den sista biten fick vi dra på regnkläderna, då hann det hotande regnmolnet som vi sett ända sen lunch ifatt oss. Strax nedanför Alesjaurestugorna finns en "restaurang" (ett litet tält) där man kan köpa souvas, vilket vi gjorde, ett bröd fyllt med renkebab, grönsaker och någon slags dressing. Behöver väl inte tillägga att det smakade väldigt bra.

Tältmys.

Samevistet på andra sidan sjön.

Vi var ganska tidiga så vi kunde se ut en bra tältplats åt oss uppe på berget med utsikt över sjön och det närliggande samevistet. Här var det ända stället under vandringen som vi besvärades av knott, men eftersom vi ändå var ganska påklädda var det inte så farligt. Under kvällen blev det sen bastubad, lite godisshopping i caféet och sen låg vi i tältet och myste med varm oboy och kakor fram till läggdags. Ännu en vandringsdag till ända.

/Camilla och Jesper




Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer