Fortsätt till huvudinnehåll

Holm vandringsled.

Efter en tidig natt igårkväll orkade vi oss upp redan före kl. 8 idag och hade på schemat att avverka en av lederna som vi ännu hade ogågna till guiden. Första tanken var att starta upp motorcykeln och åka till Seljes. Där finns en naturstig som hör till vårt projekt. Efter att vi ätit morgonmål började Camilla känna av ryggen igen och motocykelkörandet tenderar att bara göra det värre. Därför tänkte vi om och bestämde oss istället för att åka till en led som var närmare och ta bilen.

Camilla letar älgflugor vid Knypelbacka.

9.30 startade vi från Cronhjelmskolan och hade ca 13km framför oss. Första tre kilometrarna gick otroligt långsamt eftersom vi koncentrerade oss mera på svampar och att fotografera än på att gå. Vi är fortsättningsvis väldigt dåliga på svampar så slutligen kom vi bara hem med en stackare som vi trodde var en karljohan, vilken vi till slut ändå slängde (pga att den var maskäten). Fotografier fick vi däremot en hel del av.

Inte denna vi kom hem med :)


Vid Molnviken ca. 5km från start stannade vi och åt. Vår mat idag var överlopps frystorkat från Fjällräven Classic. Vi hade ingen riktig motivation att fixa något att ta med så det fick duga. Molnviken är en liten skogssjö med ett medeldjup på 1,5m och nästan helt utan fisk pga. försurningar efter utdikningar. Däremot kan man enligt informationstavlor få syn på en del sjöfåglar och svanar, vi såg faktist ett par som efter någon minut lämnade oss.


Kort paus vid Rörträsket.

Efter maten kom farten fram igen och vi avverkade resten av kilometrarna i ett nafs, kändes det som iaf. Lite före kl.2 var vi tillbaka vid Cronhejlmskolan där någon sorts fotbollsturnering pågick.

Nu efter mera mat och försenat eftermiddagskaffe så bär det av till villan.

Ha en bra helg!

/Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p