En blogg om vårt friluftsföretag och våra privata strapatser
Leta i den här bloggen
Julafton kom tidigt i år!
Vi har funderat på det här med att skaffa egna kajaker ett tag och efter att vi deltagit i kursen i paddlingssäkerhet i våras så blev suget ännu större. Tanken var först att vi skulle försöka hitta begagnade kajaker, men det visade sig vara svårt. De är rätt sällsynta och sjunker nästan ingenting i värde, det betyder väl att det är en bra investering :) Efter lite forskande om vilka sorts kajaker som skulle passa oss nappade vi på en offert från Bear and water som finns i södra Finland. Modellen vi nu köpt är Wilderness Systems Tempest 165.
Igår på morgonen ringde transportfirman och meddelade att kajakerna inom några minuter skulle vara vid Svanen Camping. Vi hoppade i bilen och åkte iväg till Botnia Canoes kanotskjul där vi hyrt två platser för förvaring av kajakerna.
Premiärturen väntade vi med till kvällen när regnvädret lättade lite. Kändes väldigt ovant och trångt att försöka stuva ner benen i den smala kajaken, men dit rymdes de nog ändå. Vi hann inte paddla länge förrän jag konstaterade att den extra paddingen på sidorna av sitsen måste bort från min kajak, blev för lite utrymme och det började göra ont i benen. Vi tog i land efter en omväg upp på en sten (vilken tur att jag har en plastkajak) och justerade lite och sen fortsatte vi igen. Vädret var verkligen omväxlande, solen sken, det regnade och sen började det hagla.
Lite nervöst var det till först.
Nu vet vi inte om det var en hjort eller rådjur men något av dom.
Njutning tror jag det stavas.
Målet för turen var Hällsand där varm bastu väntade på oss vid min systers sommarstuga. Endast en timme försenade anlände vi i solskenet till Hällsand. Där fick vi bada äkta vedeldad bastu och sen fick vi lite gott att äta innan vi nån timme senare påbörjade hemfärden. Det blev en väldigt rofylld hemfärd, solen höll på att gå ner och det var lugnt och stilla på sjön. Rätt som det var fick vi syn på ett hjortdjur som kom simmandes mot oss över fjärden. Vilken lyx att få sitta på första parkett och uppleva detta live! Det gick så lätt, tog inte lång stund förrän den korsat fjärden och försvann in i skogen. En perfekt avslutning på vår premiärtur!
Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister. I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare. Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet. När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Kommentarer
Skicka en kommentar