Fortsätt till huvudinnehåll

Besök till nationalparken Manuel Antonio

Igår tog vi oss vidare till Quepos och värmen som slog emot oss när vi kom ut ur bussen var en helt annan än den värme som fanns i San José. Här är varmt! Vi bor nu på ett underbart ställe utanför staden uppe på en kulle med utsikt mot bergen - Villas Jaquelina. Imorse såg vi papegojor från vårt fönster, måste nästan nypa mig i armen för att kolla om det faktiskt är sant.

Filosoferar vid poolen.
Vid Villas Jaquelina har de yoga varje morgon kl 7 och jag började dagen på bästa sätt, med ett pass avslappnande yoga uppe på takterassen. Yogan följdes av hostellets egen frukost innan vi åkte iväg till nationalparken Manuel Antonio. Där var mycket folk, eftersom det är lördag så fanns där både turister och ortsbor som skulle till stränderna. Under vandringen till stränderna såg vi bl.a. två sengångare, en groda och två pyttesmå fladdermöss.

Sengångarna var aningen svårare att fotografera i vilt tillstånd.

Denna skulle vi aldrig ha hittat utan guiden. Det är en grön groda med röd mage som sover ihopkrupen.

En av många fjärilar.

Två små sovande fladdermöss.

En till sengångare, denna hade tydligen en bebis, vilket vi inte såg.
När vi kom till den första stranden förvånades vi över att ingen tycktes simma här, men det visade sig att det låg en krokodil en bit ut från stranden och lurade och därför var det simförbud. Vakterna visslade i visselpipan genast när någon försökte gå ut i vattnet. Vi såg huvudet på krokodilen, men inget mer. På stränderna fanns också tvättbjörnar som stal mat av folk och vi bevittnade ett par stölder och massvis med stöldförsök. Vi trodde att de inte skulle klara av en hel väska, men där tog vi fel.

En del av mattjuvarna (tvättbjörnar) på stranden var inte överrens.

Första stranden på stråket som gick genom parken.

Någon form av Iguan kanske?



Spindelapa i det vilda. Vi höll på tappa hoppet på att få se någon sådan men på
slutet av vandringen dök ett helt gäng upp.
Vi kan sammafatta dagen med att den var mycket varm och vi såg många spännande djur. Manuel Antonio bjöd på många vackra vyer och simturerna i havet var nog en av höjpunkterna i värmen. Spännande djur lär vi också få se i natt, vi hade besök av både ödlor, myror och någon sorts baggar under natten. Det gäller att sätta på lampan om man behöver gå upp under natten. :)

Ha de bra!
/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Så roligt att få följa er vistelse i Costa Rica. Och så många fina bilder!
    En fråga: hur bra kan ni spanska?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du gillar vårt bloggande om Costa Rica! Våra spanskakunskaper är nog väldigt begränsade, vi har endast gått en grundkurs. På hostellen pratas det oftast engelska, men i affärer, banker och på bussen är det oftast spanska som gäller. Hittills har vi tagit oss fram med det lilla vi kan. :)

      Radera
  2. Vi vill ha mera bilder, hälsar Topper!

    SvaraRadera
  3. Vi har myki mejr bilder nog, men e så jobbigt att förminsk all så man kan lada upp dom. E så dåli internet så man hamnar å göra he. Ni får si meir tå vi komber heim. :) /Jesper

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde