Fortsätt till huvudinnehåll

Från bergens svalka till tropisk värme på några timmar.

Idag har vi nått ut till det något avlägsna Tortuguero. Vi startade tidigt på morgonen från San José med Jungle Toms safari tours, vi utnyttjade bara transporten, medan de flesta andra hade köpt hela paketresor med hotell, mat och turer här i Tortuguero. Det var i alla fall en givande resa hit, chauffören berättade massa intressanta fakta om allt vi såg längs vägen. När vi nådde provinsen Limón lämnade vi bergen bakom oss och låglandet tog vid med bananplantage och nötboskap. Vi stannade till vid ett bananplantage och vi fick en kort presentation av hur bananodling går till. Mycket intressant!

Två floder möts, den vänstra kommer från en vulkan och har därför detta gula vatten.
Höga halter sulfit (sulfat) tror jag att det var.


Banantåg. Såhär transporteras bananerna mellan odlingarna. 

Efter några timmars resande i minibussen kom vi till La Pavona och därifrån fortsatte vi med båt längs floden Suerte. Det var en väldigt givande tur, vi såg många djur längs vägen och det började på riktigt kännas som om vi var i djungeln.


Unga vrålapor tittar nyfiket.

Ormhalsfågel. (Ahinga) 


En av flera iguaner som lurade i träden. 

Här i Tortuguero finns inga bilar, endast cyklar. Det är som att komma till en helt annan värld. Det är endast en smal landremsa med Karibiska havet på ena sidan och Lagunas del Tortugero på den andra sidan. Det här är sköldpaddornas land, det är hit de kommer för att lägga sina ägg på stranden, men just nu är det tyvärr inte säsong för dem. Som tur är finns det mycket annat intressant naturliv att se här ändå. Imorgon ska vi åka ut på en kajaktur och hoppas kunna få se många spännande djur.

Vårt boende är både det sämsta och det bästa hittills. Vårt rum är pyttelitet, stekhett och toaletten luktar, men utsikten är fenomenal. Trots allt tillbringar vi inte mycket tid på rummet, så det ska nog gå bra.

Utsikten från vårt rum här på Tortugero.



Solnedgång på lagunsidan.


Typiskt Costaricanskt hus. Not so pretty, men dyra bilar det har dom. 
Pura vida!
/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"