Fortsätt till huvudinnehåll

Tortuguero dag 2.

Dag 2 här i Tortugero startade vi med en lugn morgon, intog vårt budget morgonmål, drack en kopp kaffe vid restaurangen och läste ett antal timmar före vi började aktivera oss. Gårdagens program var en guidad kajaktur och ett besök i nationalparken här i Tortugero. Vi hade kommit överrens om att åka på kajakturen först klockan 11 eftersom det då var störst chans att se en kajman. 

När klockan närmade sig 10 packade vi ihop kameran (förståss), gick och köpte vatten och lite småtugg att snålas på under turen. Sedan gick vi mot turistinfon och till vår förvåning var guiden redan där, har aldrig förr hänt i detta land att vi varit senare än den vi ska mötas upp med. :) 

Camilla gillade först inte kajakerna men jag var i extas, små snabba stabila fiskekajaker, vad är inte bättre än det! Perfekta fordon för fotografering. 

Turen varade nästan 3 timmar och vi såg massor med djur, mest iguaner och sköldpaddor. Tyvärr är det ju ingen säsong för dom stora havssköldpaddorna (Leatherback- och Green turtles) som Tortugero är så känd för men vi såg två olika arter av flodsköldpaddor: grön, och svartsköldpadda. Det som vi hoppades kanske allra mest på att få se var som tidigare nämnt kajmaner, och visst fick vi syn på en, tyvärr var den i vattnet och korsade kanalen så vi såg aldrig hela djuret men spännande var det iaf, den kom riktigt nära kajaken och lite rädda var vi nog! 

Paddlingen på tillbakavägen gick i motvind och Camilla paddlade upprepade gånger så hårt att vår gamla erfarna guide såg riktigt lidande ut, när vi äntligen kom i land var han riktigt andfådd och orkade knappt stiga ur kajaken.

Vi gick tillbaka till vårt minimala krypin, bytte lite kläder, satte på vandringsskorna och begav oss mot nationalparken. Där såg vi faktiskt inte så mycket som vi hade hoppats på, det intressantaste var nog någonslags stor vessla typ. 50 cm + svans. Den var riktigt arg på oss, fräste och hade sig så vi höll oss på ordentligt avstånd. När den sedan efter en stund vågade sig ner ur trädet sprang Camilla för livet åt det ena hållet och djuret åt det andra. Förgyllde min dag! Det andra intressanta och också äckliga vi såg var en liten liten sköldpadda som låg vid sidan av spåret och vilade. Den hade en riktigt stor fästing på sig, på sitt skal! Jag trodde inte att en fästing på något sätt skulle kunna få tag på blod ur ett skal på en sköldpadda, men den hade nog suttit där ett bra tag med tanke på storleken. 

Efter denna dag var vi relativt trötta och vi var redo för natten runt 7-tiden. :) Här blir mörkt jättetidigt (jämfört med finsk sommar) så vi lägger oss nästan jämt vid 8-9 tiden.


En riktigt liten men dödligt giftig orm. Oropel.


Blåhäger


Vet ej namn, men den var riktigt klyftig lockade till sig och fångade fisk genom att lägga bete på sin fot,
doppa den i vattnet och vänta på att någon liten fisk kom för att äta. 


Tukan

Var ungefär 1,5 m ifrån, den brydde sig inte överhuvudtaget, bara gick och letade ätbart. 

Kamouflerad sköldpadda. 

Vet inte riktiga namnet, men kallades för swamp chicken.

Den efterlängtade kajmanen

Grön och svart flodsköldpadda.

Den arga typen vi mötte i nationalparken. 
Mexican crab,  färgrann liten sndgrävare.

/Jesper & Camilla.

Kommentarer

  1. hejsan! hoppas ni har det riktigt bra där borta. Följer på bloggen vad som händer. kram

    SvaraRadera
  2. Jo tack, vi har det riktigt bra här! Imorgon åker vi vidare så nästa inlägg kommer från Puerto Viejo. :) Kram.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"