Fortsätt till huvudinnehåll

Tortuguero dag 2.

Dag 2 här i Tortugero startade vi med en lugn morgon, intog vårt budget morgonmål, drack en kopp kaffe vid restaurangen och läste ett antal timmar före vi började aktivera oss. Gårdagens program var en guidad kajaktur och ett besök i nationalparken här i Tortugero. Vi hade kommit överrens om att åka på kajakturen först klockan 11 eftersom det då var störst chans att se en kajman. 

När klockan närmade sig 10 packade vi ihop kameran (förståss), gick och köpte vatten och lite småtugg att snålas på under turen. Sedan gick vi mot turistinfon och till vår förvåning var guiden redan där, har aldrig förr hänt i detta land att vi varit senare än den vi ska mötas upp med. :) 

Camilla gillade först inte kajakerna men jag var i extas, små snabba stabila fiskekajaker, vad är inte bättre än det! Perfekta fordon för fotografering. 

Turen varade nästan 3 timmar och vi såg massor med djur, mest iguaner och sköldpaddor. Tyvärr är det ju ingen säsong för dom stora havssköldpaddorna (Leatherback- och Green turtles) som Tortugero är så känd för men vi såg två olika arter av flodsköldpaddor: grön, och svartsköldpadda. Det som vi hoppades kanske allra mest på att få se var som tidigare nämnt kajmaner, och visst fick vi syn på en, tyvärr var den i vattnet och korsade kanalen så vi såg aldrig hela djuret men spännande var det iaf, den kom riktigt nära kajaken och lite rädda var vi nog! 

Paddlingen på tillbakavägen gick i motvind och Camilla paddlade upprepade gånger så hårt att vår gamla erfarna guide såg riktigt lidande ut, när vi äntligen kom i land var han riktigt andfådd och orkade knappt stiga ur kajaken.

Vi gick tillbaka till vårt minimala krypin, bytte lite kläder, satte på vandringsskorna och begav oss mot nationalparken. Där såg vi faktiskt inte så mycket som vi hade hoppats på, det intressantaste var nog någonslags stor vessla typ. 50 cm + svans. Den var riktigt arg på oss, fräste och hade sig så vi höll oss på ordentligt avstånd. När den sedan efter en stund vågade sig ner ur trädet sprang Camilla för livet åt det ena hållet och djuret åt det andra. Förgyllde min dag! Det andra intressanta och också äckliga vi såg var en liten liten sköldpadda som låg vid sidan av spåret och vilade. Den hade en riktigt stor fästing på sig, på sitt skal! Jag trodde inte att en fästing på något sätt skulle kunna få tag på blod ur ett skal på en sköldpadda, men den hade nog suttit där ett bra tag med tanke på storleken. 

Efter denna dag var vi relativt trötta och vi var redo för natten runt 7-tiden. :) Här blir mörkt jättetidigt (jämfört med finsk sommar) så vi lägger oss nästan jämt vid 8-9 tiden.


En riktigt liten men dödligt giftig orm. Oropel.


Blåhäger


Vet ej namn, men den var riktigt klyftig lockade till sig och fångade fisk genom att lägga bete på sin fot,
doppa den i vattnet och vänta på att någon liten fisk kom för att äta. 


Tukan

Var ungefär 1,5 m ifrån, den brydde sig inte överhuvudtaget, bara gick och letade ätbart. 

Kamouflerad sköldpadda. 

Vet inte riktiga namnet, men kallades för swamp chicken.

Den efterlängtade kajmanen

Grön och svart flodsköldpadda.

Den arga typen vi mötte i nationalparken. 
Mexican crab,  färgrann liten sndgrävare.

/Jesper & Camilla.

Kommentarer

  1. hejsan! hoppas ni har det riktigt bra där borta. Följer på bloggen vad som händer. kram

    SvaraRadera
  2. Jo tack, vi har det riktigt bra här! Imorgon åker vi vidare så nästa inlägg kommer från Puerto Viejo. :) Kram.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde