Fortsätt till huvudinnehåll

Nationalpark nr 2 - Marina Ballena

Dagarna här på Cascada Verde har förflutit snabbt. Det känns som om man kunde sitta ute på terassen hela dagen och bara titta på alla djur som landar här i trädgården. Igår var vi nere till stan och uträttade lite ärenden och idag åkte vi till nationalparken Marina Ballena. Det är egentligen en marin nationalpark, men stränderna hör också dit. Det går ett "valstråk" genom nationalparken, men just nu är det inte säsong för valarna. Här kan man också få se delfiner och sköldpaddor. Stranden i sig är helt fantastisk, det var lågvatten när vi var där så då känns stranden otroligt stor och det är inte alls svårt att hitta en helt egen plats på stranden, där finns nog rum.


Aloe Vera i våran trädgård. Används flitigt av en som bor här som av någon orsak
har stora sår på sitt ben.

Huskorren äter av bananerna som växer i trädgården.
Allt som oftast kalasar någon på bananerna här. 

Vi har också en hel del kolibrin här, de gillar tyvärr inte att bli fotograferade.
Den här gången poserade den lite iaf.

Falken (?) hälsade på en morgon också. 

And then we have this!?!? Aldrig sett något liknande.

Trött efter allt vrålande under morgontimmarna.

Vi såg inga valar eller delfiner, men några apor, krabbor och fjärilar såg vi. Det känns lite som om vart man än går, så hamnar man att betala inträde. De förstår sig nog på pengar här och förstår att ta betalt av turisterna. Det är tack och lov inga stora summor det handlar om, men kändes dumt att betala inträde för att gå till stranden.

Stranden vid parken Marina Ballena. Vid lågvatten är stranden formad som en valstjärt. (Whales tail)

Njuter en stund och kollar på krabbor.

Snabba sidogående och rädda strandkrabbor. Gillar i alla fall deras ögon.

Bryter kontrasten på stranden. 
Idag är sista dagen här i Uvita och imorgon blir det tidig väckning eftersom vi ska ta bussen som går kl 5.45 på morgonen. Det finns inga taxin i farten den tiden heller, så vi ska gå ner till stan. Vi kommer först att åka till San Isidro och där byter vi buss och åker vidare till San Gerardo de Rivas och Chirripo nationalpark. Vi ska där försöka få biljetter till parken så att vi kan göra ett försök att bestiga toppen som är Costa Ricas högsta. Endast ett fåtal biljetter säljs varje dag så det kan bli svårt att få tag i några, men vi ska ge det ett försök i alla fall.

Ha de gott!
/Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p
En kommentar
Läs mer