Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen ute vid Fisterra och havet!

Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby.

En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.

Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.

Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!



Lunch på blåsig restaurang.





Fyren och fyrhuset



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p