Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen ute vid Fisterra och havet!

Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby.

En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.

Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.

Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!



Lunch på blåsig restaurang.





Fyren och fyrhuset



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"