Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 8 Belorado - San Juan de Ortega

Imorse fick vi den bästa frukosten hittills, fanns till och med yoghurt och kokade ägg. Mätta och belåtna traskade vi iväg vid 7-tiden mot den första byn Tosantos. Byarna kom tätt efter varandra under morgonen och vi gick från by till by och plötsligt var vi framme i Villafranca Montes de Oca, som var den näst sista byn innan vi nådde fram till dagens mål. Här åt vi lunch för vi hade ännu 12,5 km utan barer eller cafeer.

Det gick brant uppför och vi var som högst på 1150 meters höjd, det blåste hårt så vi fick klä på oss både jacka och mössa. Terrängen påminde mig lite om vår fjällterräng innan man kommit till det öppna fjället. Konstigt var att så gott som alla lövträd såg döda ut. När vi började gå neråt igen kom vi in på en skogsväg som var sönderkörd av skogsmaskiner. På denna väg fortsatte vi oändligt långt, trodde aldrig den skulle ta slut. När den så till sist tog slut kom vi fram till San Juan de Ortega där vi befinner oss nu.





Det är en pytteliten by med ett stort gammalt kloster. Härbärget är beläget i klostret, det är en spännande miljö och man kan nästan höra historiens vingslag här. Lyxigt är det definitivt inte, det ylar i knutarna när det blåser där ute, min dusch gav inget varmvatten och wc-dörrarna går inte att låsa, men tycker det är lite mysigt ändå. Kan föreställa mig hur munkarna och nunnorna har haft det förut.

Vi åt pilgrimslunch här idag och blev serverade en traditionell vitlökssoppa med bröd i, den blev inte uppäten. Hoppas munkarna och nunnorna får bättre mat än så. Gubben som serverade oss går och suckar konstant hela tiden och han smällde ner skålarna framför oss. Det var ingen kulinarisk upplevelse denna gång, hoppas på något bättre imorgon.



Ikväll hålls det en mässa för pilgrimer i det vackra kapellet, jag vill gå på den om jag överlever kylan. Det var fruktansvärt kallt där när vi kikade in där tidigare. Fastän jag inte förstår mycket av vad som sägs tycker jag det är spännande att uppleva deras traditioner och ritualer.

Det näst mest positiva idag är att det spanska gubbgänget som vi delade rum med förra natten fortsatte sin färd. Vi jublade av lycka! Man kan säga att de var inte ett dugg diskreta när de utförde sina behov och med delat badrum och wc:n i anslutning till sovsalen var det en mindre angenäm upplevelse. ;) Det mest positiva är att Jespers knä har uppfört sig riktigt bra idag så vi hoppas det fortsätter på den vägen.

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Hoppas knät ordnar upp sig! Tyvärr får nästan varannan person problem med knäna när de vandrar, resten får problem med fötterna istället.
    Hade själv problem med knät de första dagarna och stötte på flertal andra som även de hade problem. Men för de flesta gick det över! Ni verkar ha ordnat det med att cykla istället men annars är ett tips att ta "vilodagar" med färre kilometer att vandra eller ta bagagetransport en dag eller två.

    Glöm inte att det är eran camino och eran väg, alla gör caminon på sitt eget sätt och det finns inga rätt eller fel (även om vissa tycker annat)
    Enda tipset jag har, dock kommer jag inte ihåg vart det var, att sova på ett härbärge drivet av kyrkan i en by där de har ett kapell inbyggt i ett berg med ett eget lokalt helgon. Var en annorlunda upplevelse med även en liten mässa på härbärget på kvällen. Ingår även en gemensam måltid på kvällen där värdarna och pilgrimmerna äter tillsammans, vilket tyvärr inte var så vanligt i Spanien enligt min upplevelse (mer vanligt i Frankrike)

    Men fortsatt lycka till och härligt att ni gör denna färden!
    /Emil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Emil.

      Jo det är många som får diverse problem under vandringen, vilket är helt logiskt eftersom kroppen defintivt inte är van med den belastning som den utsätts för varje dag nu. Var lite speciellt nervöst ändå för mig då jag haft denna skada förr och vet vad den kan ställa till med om den vill. Men även idag har det gått helt okej med knät, jag måste bara varje steg tänka på hur jag placerar foten. Fötterna är lite till och från, från dag till dag men för mig känns dom som små problem jämfört med knät. Idag räknar jag till sex blåsor på tårna och diverse andra skavanker på hälarna, inga skoskav dock. :)

      Vi fortsätter och njuter av vandringen och allting runtomkring dock. Tack för tipsen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad