Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 27 Palas de Rei - Arzua

Vi väcktes 4.25 av en galande spanjor, han trodde han försovit sig, hur man nu skulle lyckas med det på caminon vet jag inte, men så var det. Givetvis väcker man upp alla andra i rummet då också. När han konstaterat att klockan var endast 4.30 lade han sig och sova igen. När han sen på riktigt steg upp tog han ingen som helst hänsyn till att det fanns folk som ville sova ännu. Klampade på av och an i rummet, satte på taklampan och drog upp rullgardinen. Vi var uppe så vi led inte av det, men tyckte synd om den stackars morgontrötta fransmannen som försökte sova.

Sen finns det otroligt godhjärtade människor också som en kanadensiska vi mötte på morgonen. Hon plockade upp saker som folk tappat och försökte hitta deras rätta ägare. Hon hade gått och burit på ett par herrkalsonger i två dagar utan att hitta ägaren. Idag hade hon dock bättre tur och hittade ägaren till en halv teleskopstav, han blev jätteglad över att få den tillbaka.

När vi kom till staden Melide blev jag riktigt lessen när jag såg en herrelös hund som var utsvulten och med en otäck böld på underläppen. Den var rädd för människor och gick med svansen mellan benen, vistades ändå i närheten av en uteservering i hopp om att få något att äta. De allra flesta ignorerade honom dock. Mitt hjärta värkte för den stackars hunden så jag köpte en croissant åt honom som han ivrigt åt upp. Kanske inte det mest passande att ge en hund, men det var bättre än ingenting. Hoppas att någon skulle förbarma sig över hunden och ge honom den vård och omsorg han behöver eller låta honom somna in. För övrigt har vi inte sett många gatuhundar, de flesta verkar ha ägare lfastän de springer lösa.

Vid lunchen stötte vi på en av svenskorna som vi träffade allra första dagen här, så vi gick tillsammans med henne de sista km in till Arzua där vi befinner oss nu. Gick snabbt när vi gick och pratade hela vägen. Det blev hela 29 km idag och nu återstår endast 40 km. Vi skulle i princip klara det på en dag, men eftersom vi flyger hem först på onsdag tänkte vi dra ut på det ända till söndag. Börjar kännas som att vi kan det här nu, vi är redo att avsluta vår vandring.

För att avsluta med något positivt kan jag säga att vi haft strålande sol hela dagen, men ändå inte för varmt. Ikväll åt vi också en av de bästa pilgrimsmiddagarna, kanske den bästa till och med. :)


Den arge tuppen blev utan fötter

Mysig liten visthusbod



Camilla testar fotmassage


Camilla och Jesper


Obs. Idag kommer inget inlägg. Internetuppkoppling är inte riktigt vardag här. :)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad