Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 28-29 Framme i Santiago!

Gårdagen startade i lugnt tempo i tron att vi skulle vandra endast 19 km. Efter lunchpausen konstaterade vi att vi skulle komma fram till det tänkta slutmålet jättetidigt och beslöt oss därför att gå ända till Monte Gozo - 34,5 km. Monte Gozo är den sista byn före Santiago. Jag hade gärna gått hela vägen in på samma dag, men Jesper fick sin vilja igenom och vi stannade för natten på det stora xuntahärbärget i Monte Gozo. Med facit i hand var det ett bra beslut, det fanns i princip inget att se eller göra i byn så vi fick lite tid att samla tankarna innan vi var framme och suga på karamellen ännu en stund. Vi satt ute i solen hela kvällen och hade en "best-of" tävling av allt vi upplevt under resans gång.

Imorse sov vi ända till klockan 7, vi hade ingen brådska, sista vandringsdagen och endast 4 km kvar. Det blev en lugn och stilla vandring in till katedralen. Vi blev lite förvirrade dock eftersom pilarna tog slut ju närmare vi kom och pilgrimer yrade åt alla håll. Vi hittade fram ändå och gick direkt till pilgrimskontoret och löste ut våra compostelas. Känslan var overklig efteråt, efter att ha gått i 4 veckor i ett sträck och sen var det plötsligt slut. Vi har vandrat 750 km!! Det har varit dagar när vi tvivlat på att vi skulle greja det, men nu är vi i mål och vart har dessa 4 veckor försvunnit? Tiden har verkligen gått snabbt.

Klockan 12 idag var det pilgrimsmässa i katedralen. Vi hann gå runt ett varv redan tidigare och gjorde alla ritualer som hör till även om de inte betyder samma sak för oss, som för de som vandrat caminon av religiösa skäl. Att krama om aposteln Jakobs staty är en sådan ritual, var lite spännande att stå i kö för att sedan krama om statyn och kanske viska något i dess öra.

Mässan inleddes på ett mäktigt vis när botafumeiron svingades rakt genom katedralen, det är det stora rökelsekaret som hänger från taket mitt i katedralen. Det såg stundvist ut som om den skulle nudda taket när den slungades från sida till sida. Det var proppfullt med människor och sittplatserna räckte inte på något vis till. Jag betraktade en gammal tant som stod bredvid kyrkbänken och hela tiden rabblade texter för sig själv. Hon stod hela mässan igenom, försökte erbjuda henne en sittplats men den ville hon inte ha. Hon verkade inte vara någon pilgrim, men hängiven sin tro var hon. Den svingande botafumeiron var ändå höjdpunkten för oss, resten gick mestadels på spanska så vi förstod inte så väldigt mycket. Kändes som ett fint avslut på vandringen i alla fall.

Just nu har jag ännu inte riktigt hunnit samla alla tankar, återkommer i något senare skede med tankar kring vandringen. Vi är nu incheckade på ett hotell och imorgon åker vi med BUSS till Finesterre för att se "världens ände". Tacksamma och lyckliga över att ha klarat av vandringen :)


Vi tror att detta är aposteln Jakobs gravplats

Katedralen. Lite olyckligt att halva katedralen är intäckt i byggnadsställningar




Igår i närheten av härbärget

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Tack för att jag fått följa med er längs Caminovandringen! Fina bilder och många platser jag känner igen. Att bussa ut till Finesterre är som pricken över iet, vi njöt av att få rulla på hjul ut till världens ände. Gör ni en till Camino, vandra då gärna ut till Finesterre, vi gjorde det under vår andra Camino och det är annorlunda natur att vandra i.

    Lisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lisen för att du inspirerade oss från början när vi hörde dig berätta om caminon. Vi tänkte det samma, om vi nånsin gör om detta så vill vi definitivt vandra ut till Finesterre. Roligt att du ville följa oss på vår vandring :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"