Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 26 Visthusbodar och jättemyror, Portomarin - Palas de Rei

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er.

Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning)

Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland sätter vi till saker, men ibland måste vi ta bort saker när ryggsäcken blir för tung att bära. Vad kan du ta bort från just din ryggsäck för att den ska bli lättare att bära? Bär du på något överlopps bagage i din livsryggsäck?

Den tredje symbolen är plåstret. Blåsor, sår och smärta tillhör caminon liksom livet. Ibland tvingar de oss att ta det lugnare eller till och med stanna upp. Hur tar du itu med livets smärtor och har du "livssår" som du behöver bearbeta?

Den fjärde symbolen är vandringsstaven. Varje pilgrim behöver hjälp att gå vidare ibland och vandringsstaven symboliserar de människor vi möter som hjälper oss och uppmuntrar oss att gå vidare längs caminon såväl som i livet. Vilka är de människor som fungerar som "vandringsstavar" i ditt liv? Hur skulle det se ut om du fungerade som "vandringsstav" för någon annan?

Den femte symbolen är snäckan som symboliserar den förändrade människan efter pilgrimsvandringen. Känner mig personligen inte så mycket förändrad än i alla fall, än vad jag annars gör efter en resa. Efter en längre resa känner jag mig alltid otroligt tacksam och ödmjuk när jag kommer hem. Tacksam över allt jag har där hemma och tacksam över alla människor jag haft privilegiet att möta. Så även denna gång, resan är inte slut än, men redan i detta skede är jag så glad över att jag fått träffa alla härliga och inspirerande människor. Ikväll har vi suttit och diskuterat med två vänliga australiensare. Den ena av dem hade till och med varit i Finland och var bekant med Finlands krigshistoria. Imponernade! Överlag är det inte många som vet något om Finland. Vi känner oss som ambassdörer ibland. :)

Detta blev ett långt och lite annorlunda inlägg, men vi har haft en trevlig dag, men börjar kännas som om vi vill komma fram nu. Vi räknar neråt...

Soluppgång

Härbärget vi stannade vid och diskuterade lite under dagen.


Jättemyror

Ja spanjorerna har jordgubbar redan. Dom var underbart goda.

Någon tog flickvännen på en stadstur innan läggdags. Undrar om han hade körkort?

Horreos - Visthusbodar. Denna liknar mera en port än något annat men det som står på porten är en visthusbod. Dessa användes ofta till att torka majs och liknande. Dom är ofta högt belägna så att djur inte kommer åt det som finns inuti.


Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer