Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 13 Villalcazar de Sirga - Calzadilla de la Cueza

Imorse fick vi morgonmål vid härbärget och vi satt alla runt bordet i köket och åt tillsammans. Vi var endast 8 stycken som bodde på härbärget. Rätt som det var visade det sig att spanjoren som jag trodde var en riktig urspansk kille, var född i Sverige och han pratade riktigt bra svenska dessutom. Oj, var min första tanke, Jesper och jag pratar på om allt möjligt när vi konstaterat att ingen förstår vad vi säger. Nåja, dialekt fattade han inte hur som helst, tur var väl det. Han var väldigt trevlig och detta var hans andra camino, so han utförde cyklandes. Han hade tidigare gjort camino Norte som har betydligt färre pilgrimer.

Vi kom oss iväg aningen senare än vanligt eftersom vi hade det så trevligt kring frukostbordet, men så har vi inte haft någon lång vandring idag heller. Där emot har det idag varit den psykiskt tyngsta dagen hittills. Första etappen till Carrion de los Condes gick bra, men sen följde en sträcka på 17,6 km utan någonting annat än åkrar, åkrar och ännu mera åkrar. Inga byar eller cafeer på hela dagen och långa, långa raksträckor i hård motvind. Det har varit monotont idag och till råga på allt när vi skulle äta vår lunch som vi köpt i Carrion, smakade skinkan inte bra. Vi gav den till en herrelös hund som vistades runt picnickborden och fick själva nöja oss med en torr baguette. Gav ingen vidare energi till den fortsatta vandringen. Rent fysiskt har vi annars haft en bra dag.

På härbärget vi bor nu finns många kända ansikten, båda malteserna vi bodde med förra natten är här, den sympatiske herremannen från  England är här och vår vän från Litauen hittade också hit idag. Alltid trevligt att ses igen :) Nu har vi avverkat halva caminon och enligt beräkningen har vi nu 16 vandringsdagar kvar. Då borde vi komma fram den 24:e maj och skulle då ha några dagar extra tid innan vi flyger hem. Tiden går verkligen snabbt, försöker att njuta så mycket vi kan, även dagar som denna, även om vi hoppas på lite mera omväxling imorgon.

Hospitleran Heidi.





Trevlig helg!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Trevlig helg även till er , spännande att följa er vandring varje dag .
    Hälsningar från K
    ittholmen .

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde