Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 13 Villalcazar de Sirga - Calzadilla de la Cueza

Imorse fick vi morgonmål vid härbärget och vi satt alla runt bordet i köket och åt tillsammans. Vi var endast 8 stycken som bodde på härbärget. Rätt som det var visade det sig att spanjoren som jag trodde var en riktig urspansk kille, var född i Sverige och han pratade riktigt bra svenska dessutom. Oj, var min första tanke, Jesper och jag pratar på om allt möjligt när vi konstaterat att ingen förstår vad vi säger. Nåja, dialekt fattade han inte hur som helst, tur var väl det. Han var väldigt trevlig och detta var hans andra camino, so han utförde cyklandes. Han hade tidigare gjort camino Norte som har betydligt färre pilgrimer.

Vi kom oss iväg aningen senare än vanligt eftersom vi hade det så trevligt kring frukostbordet, men så har vi inte haft någon lång vandring idag heller. Där emot har det idag varit den psykiskt tyngsta dagen hittills. Första etappen till Carrion de los Condes gick bra, men sen följde en sträcka på 17,6 km utan någonting annat än åkrar, åkrar och ännu mera åkrar. Inga byar eller cafeer på hela dagen och långa, långa raksträckor i hård motvind. Det har varit monotont idag och till råga på allt när vi skulle äta vår lunch som vi köpt i Carrion, smakade skinkan inte bra. Vi gav den till en herrelös hund som vistades runt picnickborden och fick själva nöja oss med en torr baguette. Gav ingen vidare energi till den fortsatta vandringen. Rent fysiskt har vi annars haft en bra dag.

På härbärget vi bor nu finns många kända ansikten, båda malteserna vi bodde med förra natten är här, den sympatiske herremannen från  England är här och vår vän från Litauen hittade också hit idag. Alltid trevligt att ses igen :) Nu har vi avverkat halva caminon och enligt beräkningen har vi nu 16 vandringsdagar kvar. Då borde vi komma fram den 24:e maj och skulle då ha några dagar extra tid innan vi flyger hem. Tiden går verkligen snabbt, försöker att njuta så mycket vi kan, även dagar som denna, även om vi hoppas på lite mera omväxling imorgon.

Hospitleran Heidi.





Trevlig helg!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Trevlig helg även till er , spännande att följa er vandring varje dag .
    Hälsningar från K
    ittholmen .

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"