Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 19 Astorga - Foncebadon

Äntligen, äntligen fick vi lämna mesetan bakom oss och börja klättra uppåt i bergen igen. Vi lämnade Astorga bakom oss och gick några km på plattlandet, men sen har det sakta men säkert klättrat uppåt hela dagen. Genast när vi kommit ut ur Astorga ändrade landskapet, det blev mera buskvegetation och bergen runt om vid horisonten. Idag har varit en bra dag om än lite blåsig. Det är ganska fascinerande hur vädret kan ändra från dag till dag. Igår visade termometern på ca 30 grader och idag har det varit 13 grader och kalla vindar så det har varit full mundering på.

Vandringen har gått fort idag, det har varit så vackra vyer och omväxlande landskap så de 26,5 km gick undan även om det stundvis var tungt i motvinden. Mitt i skogen hittade vi hästhage med riktigt sociala hästar i. Hade en pratstund med dem och min hästpassion vakande till liv igen. Känner att jag gärna skulle ha hästar i mitt liv, men var, hur och när är något jag ännu får grunna på.

Vi tog en kort paus i Rabanal del Camino och sen hade vi ännu 6 km uppför till den lilla bergsbyn Foncebadon som vi befinner oss i nu. Det var 6 vackra km, vi omgavs av ett hav av blommande buskar precis hela vägen och doften var berusande. Har aldrig sett något liknande, ett mecka för blomfantaster! Idag belönade vi oss själva dessutom med ett dubbelrum, vilken lyx! Vi har tvål, eget wc, egen dusch och handdukar. Självklart hemma, men inte på pilgrimsvandring, känns fantastiskt skönt. Vi befinner oss nu på 1439 m.ö.h. så utsikten härifrån är enastående. Det här är verkligen en enslig liten bergsby med några få små stenhus. Byn lever på pilgrimer, det finns åtminstone 4 härbärgen här och ungefär lika många invånare. Det här är allt vad jag kunde hoppas på från vår vandring, känns som att inget kan toppa upplevelsen av att få vistas i denna charmiga lilla by. Foncebadon kommer att stanna i mitt minne.

Imorgon fortsätter vandringen till Cruz de Ferro och det är dags att lämna våra stenar vid järnkorset och caminons högsta punkt. Men idag ska vi njuta av denna underbara plats.

Camilla och Jesper



Dagens höjdpunkt för Camilla


Som på flera andra ställen under denna vandring fäster folk kors på diverse staket. 


Lilla ensliga bergsbyn vi sov i.
Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown15 maj 2015 kl. 16:49

    Vackra bilder undrar om det är ginst som blommar de doftar otroligt gott .Ha en trevlig helg . !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Camilla15 maj 2015 kl. 18:09

      Det finns massor med gula ginstbuskar här åtminstone, men finns det vita också? Liknar de gula. :)

      Radera
    2. Camilla15 maj 2015 kl. 18:09

      Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer