Dag 11 Hornillos del Camino - Itero de la Vega

Dagen som skulle bli en vilodag slutade med att vi gick 31 km istället. Ni får tycka att vi är dårar, vi tycker nog det själva också. Ännu när vi hade ätit frukost på härbärget var vi inställda på att åka taxi en bit framåt, men när vi stod i tamburen fick vi syn på en prislista på taxiservice och blev avskräckta. Det kostade dubbelt upp mot vad det gjorde när Jesper åkte taxi från Logrono till Ventosa. Vi beslutade oss för att gå till nästa by och se hur det kändes. Sagt och gjort, vi vandrade iväg mot Hontanas i det ljuvliga solskenet, men ack så kalla vädret.

Väl framme i Hontanas kändes allt så bra så vi fortsatte till nästa by. Vi åt lunch på en höbal i närheten av de gamla klosterruinerna Monasterio de San Anton, alldeles underbart! Innan vi visste ordet av hade vi avverkat dagsetappen på 20 km och klockan var endast 11.30. Nästa by låg hela 11 km bort så vi var osäkra på om vi faktiskt skulle fortsätta, men körde på när det kändes så bra i kroppen. Det blev en brant stigning upp till Alto de Mostelares, trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag har faktiskt börjat gilla uppförsbackar. Vet inte om det är min skidträning som gett resultat eller om jag får någon slags tävlingsinstinkt, men när vi kommer till uppförsbackar lägger jag i en annan växel och susar förbi åtminstone några andra. Jesper säger att jag ser ut som en skidåkare ;)

Vi kom fram vid 14-tiden idag och beslutade oss för att lyxa till det med ett privatrum, så nu njuter vi för fullt av eget rum och badrum! Idag har varit en fantastisk dag, landskapet har levererat med hisnande vyer, fågelkvitter och blåklintar i dikesrenen. Vädret har visat sig från sin bästa sida och solen har varit framme hela dagen. Något ömma fötter har vi nu, men de andra krämporna har annars varit obetydliga idag. Tacksamma för en underbar dag längs vägarna.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister. I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare. Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet. När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"

Läs mer

Natventure.fi | Friluft.fi

Leta i den här bloggen