En blogg om vårt friluftsföretag och våra privata strapatser
Leta i den här bloggen
Julafton kom tidigt i år!
Vi har funderat på det här med att skaffa egna kajaker ett tag och efter att vi deltagit i kursen i paddlingssäkerhet i våras så blev suget ännu större. Tanken var först att vi skulle försöka hitta begagnade kajaker, men det visade sig vara svårt. De är rätt sällsynta och sjunker nästan ingenting i värde, det betyder väl att det är en bra investering :) Efter lite forskande om vilka sorts kajaker som skulle passa oss nappade vi på en offert från Bear and water som finns i södra Finland. Modellen vi nu köpt är Wilderness Systems Tempest 165.
Igår på morgonen ringde transportfirman och meddelade att kajakerna inom några minuter skulle vara vid Svanen Camping. Vi hoppade i bilen och åkte iväg till Botnia Canoes kanotskjul där vi hyrt två platser för förvaring av kajakerna.
Premiärturen väntade vi med till kvällen när regnvädret lättade lite. Kändes väldigt ovant och trångt att försöka stuva ner benen i den smala kajaken, men dit rymdes de nog ändå. Vi hann inte paddla länge förrän jag konstaterade att den extra paddingen på sidorna av sitsen måste bort från min kajak, blev för lite utrymme och det började göra ont i benen. Vi tog i land efter en omväg upp på en sten (vilken tur att jag har en plastkajak) och justerade lite och sen fortsatte vi igen. Vädret var verkligen omväxlande, solen sken, det regnade och sen började det hagla.
Lite nervöst var det till först.
Nu vet vi inte om det var en hjort eller rådjur men något av dom.
Njutning tror jag det stavas.
Målet för turen var Hällsand där varm bastu väntade på oss vid min systers sommarstuga. Endast en timme försenade anlände vi i solskenet till Hällsand. Där fick vi bada äkta vedeldad bastu och sen fick vi lite gott att äta innan vi nån timme senare påbörjade hemfärden. Det blev en väldigt rofylld hemfärd, solen höll på att gå ner och det var lugnt och stilla på sjön. Rätt som det var fick vi syn på ett hjortdjur som kom simmandes mot oss över fjärden. Vilken lyx att få sitta på första parkett och uppleva detta live! Det gick så lätt, tog inte lång stund förrän den korsat fjärden och försvann in i skogen. En perfekt avslutning på vår premiärtur!
Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi
I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar. Omplåstring. Hela gänget utom kameramannen Jesper. Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde
Kommentarer
Skicka en kommentar