Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 9 San Juan de Ortega - Burgos

Ibland undrar vi hur väl vår guidebok överensstämmer med verkligheten, främst när det gäller antal km vi vandrar. Idag hade vi enligt boken en sträcka på 25,7 km framför oss, endast en km längre än igår, men i timmar tog den nästan två h längre. Blir lite fundersam...

Morgonens vandring var riktigt rolig, det fanns ingen frukost att fås på härbärget så vi åt i den första byn vi kom till. Efter ytterligare några km började vi klättra uppför och vi gick genom betesmarker för får. Till slut hittade vi också själva fårflocken och inte bara spåren av dem. Jag har ett speciellt förhållande till får så jag blev jätteglaf när vi hittade dem :D De var jättestora, ingen ras jag sett förut och förståss blev det en fotopaus.

När vi kom upp till toppen av kullen hittade vi stenformationer som påminde mycket om jungfrudanser som vi såg i somras när vi var till Stubben. Sen gick vi neråt i blåsvädret igen och resten av dagen gick längs små landsvägar och de sista 10 km in till Burgos gick genom sjaskiga förorter. Det gjorde inte saken bättre att min lårmuskel började protestera. Vi gjorde något väldigt "opilgrimigt" och gick och åt på McDonalds för att orka de sista km in till staden.

Väl framme i storstaden Burgos hittade vi ett litet härbärge och hade turen att få de sista två platserna. Efter att vi duschat gick vi ut på stan för att titta på katedralen Santa Maria. Katedralen är enormt stor och det är svårt att beskriva den med ord. Det finns otaliga kapell i den och det ena mera utsmyckat än det andra. Det tog oss över en timme att gå genom den del som är öppen för turister. Kan inte låta bli att tänka på hur mycket pengar som ligger i den katedralen och till vilka välgörande ändamål de pengarna skulle ha kunnat användas till. Men det är ju mina funderingar, det är hur som helst en fantastiskt fin katedral, väl värd att vila sina ögon på. Vi har också passat på att gå på cafe och strosat runt en stund, men nu lockar nog sängen igen.









/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde