Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 9 San Juan de Ortega - Burgos

Ibland undrar vi hur väl vår guidebok överensstämmer med verkligheten, främst när det gäller antal km vi vandrar. Idag hade vi enligt boken en sträcka på 25,7 km framför oss, endast en km längre än igår, men i timmar tog den nästan två h längre. Blir lite fundersam...

Morgonens vandring var riktigt rolig, det fanns ingen frukost att fås på härbärget så vi åt i den första byn vi kom till. Efter ytterligare några km började vi klättra uppför och vi gick genom betesmarker för får. Till slut hittade vi också själva fårflocken och inte bara spåren av dem. Jag har ett speciellt förhållande till får så jag blev jätteglaf när vi hittade dem :D De var jättestora, ingen ras jag sett förut och förståss blev det en fotopaus.

När vi kom upp till toppen av kullen hittade vi stenformationer som påminde mycket om jungfrudanser som vi såg i somras när vi var till Stubben. Sen gick vi neråt i blåsvädret igen och resten av dagen gick längs små landsvägar och de sista 10 km in till Burgos gick genom sjaskiga förorter. Det gjorde inte saken bättre att min lårmuskel började protestera. Vi gjorde något väldigt "opilgrimigt" och gick och åt på McDonalds för att orka de sista km in till staden.

Väl framme i storstaden Burgos hittade vi ett litet härbärge och hade turen att få de sista två platserna. Efter att vi duschat gick vi ut på stan för att titta på katedralen Santa Maria. Katedralen är enormt stor och det är svårt att beskriva den med ord. Det finns otaliga kapell i den och det ena mera utsmyckat än det andra. Det tog oss över en timme att gå genom den del som är öppen för turister. Kan inte låta bli att tänka på hur mycket pengar som ligger i den katedralen och till vilka välgörande ändamål de pengarna skulle ha kunnat användas till. Men det är ju mina funderingar, det är hur som helst en fantastiskt fin katedral, väl värd att vila sina ögon på. Vi har också passat på att gå på cafe och strosat runt en stund, men nu lockar nog sängen igen.









/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"