Fortsätt till huvudinnehåll

Jobbar på dagen och semestrar på kvällen

Värmen den bara fortsätter och jag som försöker att undvika att klaga på vädret börjar bli smått gnällig. Men nu har vi haft flera underbara kvällar och det är bara att konstatera, är man på "rätt" ställe så är värmen helt okej. Med det menar jag inte vår stekheta lägenhet, utan ute på sjön eller i sjön. Tisdagskvällen ägnade vi åt paddling tillsammans med en av mina bästa vänner som numera bor i Bryssel. Vi hyrde kajaker från Svanen och paddlade till Strandis i Larsmo. Vi tog utsidan på ditvägen och insidan på hemvägen. Vi hamnade dock att bära kajakerna över vägen eftersom det inte finns någon sluss vid Strandis. Det blev några riktigt sköna timmar ute på sjön i gott sällskap.

Efter lite om och men hade vi fått kajakerna över vägen vid Strandis och steg ur för att ta en glasspaus.

Inne med kjolar nu.

Sandra och Rube paddlar in i vassen.



Igår tog vi båda två lite kortare jobbdag och begav oss iväg på en liten semestertripp med Christel och Tom. Vi körde först till Kantlax och mötte där upp med våra kaptener och guider för dagen, Christels föräldrar. Båten "Camilla" (stiligt namn tycker jag :)) tog oss sen ut till Stubben, ett fyrsamhälle i Nykarlebys yttre skärgård. Stubben består av två öar, Lillskär och Storskär. Vi gick endast i land på Lillskär där den gamla fyren finns. Där finns också ett stort stenkummel och jungfrudanser. Jag hade ingen aning om vad de två senare var för något förrän igår så jag lärde mig många nya saker under gårdagen, även om en del saker förblev lite mystiska. Jungfrudans är en sorts labyrint gjord av stenar, men ingen vet riktigt varför de gjorts, det finns likadana skapelser på andra håll i världen också. Det finns många myter om dessa jungfrudanser, men någon sorts magisk kraft anses de allmänt ha haft.

Har inte fått denna fågel identifierad än. Någon som vet?

Stenkummel och bredvid fanns jungfrudanserna

För att hållas på god fot med Kummelgubben måste man kasta varsin sten. Man ska stå med ryggen mot kumlet och kasta stenen med höger hand över vänster axel.


Efter besöket till Stubben åkte båten vidare till Christels föräldrars sommarställe på Svartörarna. Där gjorde vi också en historisk vandring för att titta på ett ännu större stenkummel som förr i tiden varit riktmärke för sjötrafik. Vi fick också se en gammal stenkoja samt en kompassros bestående av stenar utplacerade på berget. Vi hade även turen att få se två vitsvanshjortar på nära håll mitt ute i skogen, men de var för kvicka för att vi skulle hinna få något foto av dem.

På vandring vid Svartöuran.


Finska pingviner!


Skarvholmens döda vita träd.
Efter vandringen på Svartörarna var det sen skönt med ett dopp i havet och sen blev vi bjudna på god fisksoppa. Det blev så småningom dags att packa ihop och bege oss hemåt, men innan vi var i hamn igen passerade vi en "skarvholme". Jag har aldrig sett någon sådan förut och tyckte det var lite spännande. Jag kan nu förstå att det finns människor som inte gillar dessa skarvkolonier, men tänker inte desto vidare själv ta ställning i frågan eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av skarvar.

Vi tackar alla inblandade för att vi fick följa med på utfärd, vi hade en superfin dag!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde