Fortsätt till huvudinnehåll

Jobbar på dagen och semestrar på kvällen

Värmen den bara fortsätter och jag som försöker att undvika att klaga på vädret börjar bli smått gnällig. Men nu har vi haft flera underbara kvällar och det är bara att konstatera, är man på "rätt" ställe så är värmen helt okej. Med det menar jag inte vår stekheta lägenhet, utan ute på sjön eller i sjön. Tisdagskvällen ägnade vi åt paddling tillsammans med en av mina bästa vänner som numera bor i Bryssel. Vi hyrde kajaker från Svanen och paddlade till Strandis i Larsmo. Vi tog utsidan på ditvägen och insidan på hemvägen. Vi hamnade dock att bära kajakerna över vägen eftersom det inte finns någon sluss vid Strandis. Det blev några riktigt sköna timmar ute på sjön i gott sällskap.

Efter lite om och men hade vi fått kajakerna över vägen vid Strandis och steg ur för att ta en glasspaus.

Inne med kjolar nu.

Sandra och Rube paddlar in i vassen.



Igår tog vi båda två lite kortare jobbdag och begav oss iväg på en liten semestertripp med Christel och Tom. Vi körde först till Kantlax och mötte där upp med våra kaptener och guider för dagen, Christels föräldrar. Båten "Camilla" (stiligt namn tycker jag :)) tog oss sen ut till Stubben, ett fyrsamhälle i Nykarlebys yttre skärgård. Stubben består av två öar, Lillskär och Storskär. Vi gick endast i land på Lillskär där den gamla fyren finns. Där finns också ett stort stenkummel och jungfrudanser. Jag hade ingen aning om vad de två senare var för något förrän igår så jag lärde mig många nya saker under gårdagen, även om en del saker förblev lite mystiska. Jungfrudans är en sorts labyrint gjord av stenar, men ingen vet riktigt varför de gjorts, det finns likadana skapelser på andra håll i världen också. Det finns många myter om dessa jungfrudanser, men någon sorts magisk kraft anses de allmänt ha haft.

Har inte fått denna fågel identifierad än. Någon som vet?

Stenkummel och bredvid fanns jungfrudanserna

För att hållas på god fot med Kummelgubben måste man kasta varsin sten. Man ska stå med ryggen mot kumlet och kasta stenen med höger hand över vänster axel.


Efter besöket till Stubben åkte båten vidare till Christels föräldrars sommarställe på Svartörarna. Där gjorde vi också en historisk vandring för att titta på ett ännu större stenkummel som förr i tiden varit riktmärke för sjötrafik. Vi fick också se en gammal stenkoja samt en kompassros bestående av stenar utplacerade på berget. Vi hade även turen att få se två vitsvanshjortar på nära håll mitt ute i skogen, men de var för kvicka för att vi skulle hinna få något foto av dem.

På vandring vid Svartöuran.


Finska pingviner!


Skarvholmens döda vita träd.
Efter vandringen på Svartörarna var det sen skönt med ett dopp i havet och sen blev vi bjudna på god fisksoppa. Det blev så småningom dags att packa ihop och bege oss hemåt, men innan vi var i hamn igen passerade vi en "skarvholme". Jag har aldrig sett någon sådan förut och tyckte det var lite spännande. Jag kan nu förstå att det finns människor som inte gillar dessa skarvkolonier, men tänker inte desto vidare själv ta ställning i frågan eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av skarvar.

Vi tackar alla inblandade för att vi fick följa med på utfärd, vi hade en superfin dag!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett