Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 20 Foncebadon - Ponferrada

Nu har vi gått i 20 dagar i ett sträck, en cykeldag emellan, men ändå. Inte undra på att det känns lite här och där i kroppen. Imorse när klockan ringde var det riktigt motigt att stiga upp, så vi sov en halv timme till. Sen åt vi frukost på rummet, vi hade köpt musli och mjölk från den lilla affären i byn kvällen innan och mjölken som vi förvarat på taket utanför vårt fönster var kylskåpskall. Det säger lite om vilket väder vi hade på morgonen. Det var mössa och vantar som gällde och ändå frös vi.

Vi gick upp till caminons högsta punkt på 1505 m.ö.h. och där var järnkorset och det var dags att lämna våra stenar. Eftersom det var så kallt blev det en rätt så snabb historia och inte tid till så mycket eftertanke just då. Jag hade skrivit ner mina tankar i ett brev som jag lämnade med stenen så kändes ändå som att jag funderat över vad min sten betydde.

Resten av dagen har vi gått stadigt neråt, över 900 meter. Landskapet har varit otroligt vackert hela dagen, vi har gått på små mysiga stigar omgivna av de fascinerande bergen. Ju längre neråt vi kom, desto varmare blev det och innan vi var framme kunde vi gå i shorts igen.

Dagens blunder gjorde vi efter att vi pausat i den något mera civiliserade bergsbyn El Acebo. Vi var inte uppmärksamma och följde efter en tysk pilgrim. När byn tog slut kom vi till en korsning och hittade inga markeringar. Vi funderade tillsammans med tysken att vi säkerligen skulle fortsätta rakt över vägen på en mindre väg. Vägen bar brant neråt och jag fick plötsligt en minnesbild i huvudet om att jag läst i boken att vi skulle gå nån kilometer längs landsvägen. Jesper sprang ifatt tysken och sa att vi tänkte vända om, men han tänkte fortsätta samma väg ändå. Vi gick upp tillbaka och hittade efter lite om och men rätt väg, blev nån kilometer extra för oss idag, undrar hur det gick för tysken. Det är farligt att bara följa andra och sluta vara uppmärksam, tänk att man aldrig lär sig...

På den sista sträckan in till Ponferrada gick en ung man förbi oss och vi noterade att han gick och samlade skräp. Tyvärr är det faktiskt så att en del pilgrimer inte orkar bära med sig sitt skräp utan slänger det där de råkar befinna sig. Pilgrimsvandring och nedskräpning rimmar dåligt enligt mig, orkar man inte bära sitt skräp till närmaste soptunna kanske man borde fundera en gång till på vad man har att göra på en pilgrimsvandring.

Nu är det dags för pilgrimsmiddag på det lilla mysiga härbärget Alea. Ska smaka bra efter ca 29 km vandring. Ponferrada är en rätt så stor stad så här finns en hel del att se, men idag orkar vi helt enkelt inte så vi kommer att stanna inne och ta det lugnt resten av kvällen.

Riktit kallt denna morgon.. Inte många plusgrader och hård extremt kall vind.


Cruz de Ferro

Riktigt back-to-basic härbärge. Ingen toalett och ingen dusch, här sov vi inte.

"Hunden" som bodde vid härbärget





Trevlig helg!

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Fridens liljor pilgrimsvandrare! Sitter här i allsköns ro och njuter av alla fantastiska bilder...utan skoskav...med ullsockor på fötterna (var skulle de annars vara i och för sig) och en tekopp i handen. Tror det kallas "sohvaperuna-matkalla...Tusen tack för att ni delar med er av upplevelserna! En hälsning: "Lagd sten ligger, glöm aldrig VAR men ta ALDRIG upp den igen". Ha en fortsatt skön semester : ) Hälsningar från Maria Sjöskog

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid lika roligt att höra att någon läser och uppskattar vår blogg. Låter helt skönt med tekopp och ullsockor också :)

      Radera
    2. Tack för hälsningen också Maria, värt att tänka på!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi