16 augusti 2016

Blixtvisit till Skuleberget

I och med vårt nyväckta intresse för klippklättring har vi fått lite nya klättringsvänner och vi var inte sena att hänga på när de hörde sig för om sällskap på en helgresa till Skuleberget i Sverige för lite via ferrataklättring. Vi åkte över med morgonfärjan på lördag och efter en något gungig färd var vi framme i Umeå kl 11.00 lokal tid. Vi började köra söderut och när vi kollade via ferratas hemsida upptäckte vi till vår förskräckelse att klättringslederna var stängda hela lördagen pga att det regnat kraftigt under natten och berget helt enkelt var för vått. Via ferrata är egentligen ingen renodlad klättring utan det är lite av en blandning mellan vandring och klättring i mycket brant terräng. Man har vanlig klättringssele på och är fast i en vajer i vilken man kan dra sig uppåt för att underlätta framfarten. På en via ferrataled kan det också finnas konstgjorda grepp och steg på särskilt branta partier. Är berget vått som det var denna lördag så blir det väldigt halkigt och farliga situationer kan uppstå, så det är helt förståeligt att lederna var stängda, men inte desto mindre surt för det.

På soldäck var det inte svårt att hitta lediga platser.

Vid foten av Skuleberget finns Naturum med all möjlig information om världsarvet Höga kusten.

Skuleberget.


Som tur var den traditionella vandringsleden öppen och på den kunde man på egen risk ta sig uppför berget. Även där var det vått och halkigt och det gällde att vara försiktig. Det var riktigt brant på vissa ställen och vi fick nog använda både fötter och händer på vissa ställen för att ta oss upp. Halvvägs upp finns en urgammal grotta som vi också besökte. Även om via ferratan var stängd var det inget fel på vädret under lördagen, vi fick en solig färd upp till toppen som mäter 286 m.ö.h. Där uppe finns toppstugan som hyser ett café och även om vi är mitt uppe i vår sötsaksstrejk festade jag till det med en våffla med hjortronsylt och vispgrädde. Lite fusk var det nog, jag medger, men jag åt inte upp all sylt i alla fall. :) För de som inte vill gå eller klättra upp för berget finns även en linbana på andra sidan berget som går ända upp till toppen.

På väg upp mot toppen.

Fina vyer från berget.

Rövargrottan.

Uppe på toppen!

Pausar och beundrar vyerna.


Skuleberget hör alltså till världsarvet Höga kusten och just Skuleberget är världens högst belägna strandlinje. Landskapet präglas av höga, branta berg och och smala vikar. Höga kusten har en areal på 142 500 ha varav 56% utgörs av hav. Landskapet är precis som Kvarkens skärgård i ständig förändring pga landhöjningen. I dagsläget räknar man med en landhöjning på ca 8 mm per år och det finns en chans att det kommer att finnas en fast landförbindelse över Kvarken om ca 2000 år. Våra efterlevande kanske slipper att gunga på Wasaline. Världsarvet Höga kusten består inte enbart av Skuleberget, det finns många öar, nationalparken Skuleskogen och andra spår av landhöjningen där man kan upptäcka världsarvet. Vill du läsa mer om Höga kusten gå in på varldsarvethogakusten.se.

Matlagning på Friluftsbyns camping.

Fin kvällshimmel. 


Vi övernattade på Friluftsbyns camping som hade en mycket trevlig värd som lät oss campa där gratis eftersom det inte gick att betala med kort och vi hade inga kontanter. Det pågick något evenemang i den nybyggda delen av friluftsbyn så vi hade gratis trubadur hela kvällen. Det blev en tidig kväll och en ännu tidigare morgon eftersom det blev lite rådd med svensk och finsk tid, men vi hann i alla fall med en hel del innan färjan avgick på eftermiddagen. Det blev lite inomhusklättring vid Iksu sportcenter i Umeå och lite shopping innan hemfärden. En helg som inte blev riktigt som vi tänkt oss, men det blev en riktigt bra och innehållsrik till slut ändå. Tack till våra medresenärer för en trevlig helg!

/Camilla och Jesper

31 juli 2016

Papegojbekymmer och årlig paddlingshelg

För fjärde året i rad skulle vi tillsammans med våra vänner åka iväg på paddlingshelg på fredagkväll. När jag kom hem från jobbet blev verkligheten en annan. Vår papegoja hade bitit bort alla långa vingpennor från vänster sida och satt och putsade sig frenetiskt. Orsakerna till ett sådant beteende kan vara många, men bekymrade blev vi hur som helst. Efter en del funderande bestämde vi oss för att förkorta vår paddlingshelg med en dag och stanna hemma med Kaa på fredagkväll för att se hur det hela artade sig. Efter storstädning av fågelburen och en dusch verkade Kaa hur nöjd som helst så vi siktade på att starta vår paddlingshelg på lördagmorgon istället.

Gammal bildsamling på Kaas tvättrutiner.

Vid 10.30-tiden på lördagförmiddag var kajakerna packade och vi paddlade ut från Fränsvikens båthamn i Eugmo. Vi siktade på att ta oss ut till Olasören till att börja med. Eftersom det var ideala paddlingsförhållanden kunde vi tryggt välja den yttre vägen till Olasören via bl.a. Svartstensgrynnorna. Vi paddlade i näst intill spegelblanka vatten och siktdjupet var något helt annat än vi är vana med. Fastän det var flera meter djupt kunde vi se bottnen på många ställen. Kan igen en gång konstatera att det är väldigt svårnavigerat på sjön när alla holmar flyter ihop till en ända landmassa. Vi hade förväntat oss ännu några kilometer paddling när Olasören plötsligt dök upp mycket snabbare än väntat. Vi lunchade på holmen och gick också på en liten upptäcktsfärd. Olasören är alltså en allmän landstigningsplats och där finns en öde stuga - Olofsborg som vem som helst får använda förutsatt att man städar efter sig. Det finns också ett utkikstorn på holmen med fin utsikt över skärgården.

Gammalt sjökort på väggen inne i Olofsborg.

Utkikstornet på Olasören.

Lunchpaus på bryggan vid Olasören.

Ser ut som jungfrudanser, men ser inte ut att vara väldigt gamla.

Brant trappa i utkikstornet, gäller att se upp var man sätter fötterna.

Efter lunchen fortsatte vi norr om Olasören och passerade bl.a. Djupörarna, Gammelgrundet och Norrstenarna. Mitt i allt dök Tankars fyr upp på näthinnan, men vi paddlade inte ända ut dit utan svängde söderut igen med siktet inställt på Remmargrundet som är en annan allmän landstigningsplats. Remmargrundet är en väldigt liten holme, men även där finns en ödestuga - Sweins stuga, en grillkåta, utedass samt sopkärl. Det var varmt och svettigt när vi kom fram så vi började med att ta oss ett dopp och det är länge sen jag har upplevt att det är behagligt temperatur i havsvatten, men nu var det så. Vi simmade en god stund innan vi började med matbestyren. En och annan båt tog i land under kvällen, men alla rymdes vi dit utan problem även om den finska mentaliteten är något avståndstagande.

Härlig paddling i lugna vatten.

Tankars fyr i sikte.

Solig kväll på Remmargrundet.

Frank bjöd på gott Lemmelkaffe. Finns att köpas i Kajak- och fiskebutiken i Larsmo.

Det blev en varm kväll och det blev ganska sent innan vi tyckte att vi kunde tända någon brasa, men det blev en brasa till slut ändå. Åskan mullrade på avstånd, men den kom aldrig över oss. När vi gick och la oss vid midnatt var det rätt mörkt, de ljusa sommarnätternas tid börjar vara förbi. Det var väldigt sparsamt med tältplatser på holmen, men vi lyckades hitta två hyfsade tältplatser. Natten blev inte speciellt behaglig dock med massor av myror överallt som också hittade in i vårt tält och delade ut bett till höger och vänster. På morgonkvisten fick vi även ett högljutt besök av några gåsar som verkade missnöjda över vår närvaro. De avlägsnade sig dock innan vi steg upp så det blev inga konflikter.

Efter frukosten paddlade vi iväg för att undvika att vara på sjön när det utlovade åskvädret skulle infinna sig. Vi hade även idag tur med vindarna och det blåste inte mycket när vi paddlade tillbaka inomskärs till Fränsvikens båthamn. Paddlingshelgen var där med slut och med facit i hand kan vi verkligen rekommendera ett besök i Bosund-Öja skärgård. Vacker skärgård med många fina rastplatser att välja bland. Det finns även många små hamnar att starta/sluta på så det är inga problem att hitta lämpliga rutter. Paddlar man i den yttre skärgården bör man dock ta väder och vind extra mycket i beaktande.

Vi är nöjda med årets paddlingstur och Kaa är glad och nöjd att vi är hemma igen. Slutet gott på denna helg.

Tack igen en gång till Frank och Linda för sällskapet! Tack också till Robin som sköt om Kaa så länge vi var borta. :)

Camilla och Jesper

24 juli 2016

Testat på ny friluftsgren - SUP

Vi fick förra helgen möjligheten att testa på en för oss ny frilufts/idrottsgren - SUP = stand up paddling. De flesta känner säkert till vad det går ut på, men för att försäkra mig om att alla hänger med så betyder det att man står upp och paddlar på en surfbräda. Sporten har rötter långt tillbaka i tiden, men den som tog sporten till USA var surflegenden Laird Hamilton som utvecklade sporten när han transporterade sig ut till de stora vågorna.

Racern kom lastad med SUP-brädor.
Publiken
När jag hört om SUP har jag sett framför mig någon som glider ljudlöst fram på spegellugnt vatten helt i harmoni med naturen. Det kan mycket bra vara SUP, men det är inte hela sanningen. Jag har lärt mig att SUP också kan utövas i vågor, du kan utöva yoga på din SUP-bräda och du kan helt enkelt ta dig ett rejält konditionsträningspass på din SUP-bräda.

Att ha SUP som en träningsform ger dig många fördelar. När du paddlar stående på en bräda tränar du framför allt balans, men också mycket bålstabilitet. Även om du står stilla på brädan är det ingen lätt match för benen. Ur benen hämtar du kraft vid varje paddeltag och benen jobbar med balansen. Många nya muskelgrupper aktiveras vid SUP, hela muskelkedjan tränas.

Utgångsposition. Börja i knästående ställning tills det känns bekvämt och sen upp i stående.

Grundposition i SUP.

Racingbrädan till vänster och nybörjarbrädan till höger i bild.

Testade också hur många kilon brädan klarar, började gå lite väl lågt med våra sammanlagda kilon.

Flygande byte av bräda.


Vilken utrustning behövs då vid SUP? En SUP-bräda, en paddel. ett leash och en flytväst. SUP-brädan är egentligen en större surfbräda, men SUP-brädan har mera flytkraft än en vanlig surfbräda. Paddeln är lång och utformad nästan som en sked eller skopa. Ett leash är ett band eller ett koppel som håller din bräda kopplad till din ankel ifall du skulle falla av. Priset varierar stort, men vill du ha bra kvalitet så ligger priset på ett helt utrustningspaket från ca 700 € och uppåt.

NSP paddleboards.

Killarna kör lite yogaposer, smidigt som bara den. :D

Jesper ville ha lite extra utmaning och hoppade på sin bräda, en del av hoppen slutade i vattnet. 

Burpees.

Jag hade länge velat testa på SUP, men aldrig kommit mig för det, men nu fick vi alltså chansen och det var roligare än jag hade förväntat mig. Vi hade två brädor, en väldigt stabil nybörjarbräda och en snabbare och lite rankare racingbräda. Nybörjarbrädan var hur stabil som helst och såvida man inte prövar på riktigt svåra konster är det nog svårt att falla av den i lugnt vatten. Racingbrädan kändes ostabil till en början, men snabbt vande vi oss vid den med. Den föll vi av något fler gånger, men så testade vi också brädorna på väldigt många olika sätt. Det som jag tyckte var roligast var nog att det går att göra så många olika saker på brädorna, det är bara fantasin som sätter gränser. Allting blir så mycket roligare när möjligheten att falla i vattnet finns där. :) SUP är verkligen ett mångsidigt alternativ av alla sommarsporter.


Jesper testar brädans egenskaper.

Plankan.



Vi fick låna grejerna av Jesajasport som drivs av Andreas Lindh, en inbiten vattensportfantast. Han har sysslat med windsurfing, segling, kitesurfing, SUP och även kört enduro i ungdomsåren. I dagsläget är det mest kitesurfing och SUP som gäller och så blir det en del enduro med sonen också. Jesajasport erbjuder kurser i både SUP och kitesurfing, den senare både på vatten och snö. Det finns alltså även möjlighet att hyra SUP-utrustning för en dag eller en helg och blir man riktigt taggad så går det att köpa utrustning från Jesajasport. Förutom SUP-utrustning säljs också utrustning för kitesurfing och kajakpaddling. Kolla in Jesajasports hemsida för mera information. Bra service och trevlig betjäning utlovas!

Tack till Andreas på Jesajasport för möjligheten att testa på SUP! Vi hade roligt och det kändes av i kroppen dagen efter.

Camilla och Jesper

10 juli 2016

En helg till sjöss

Det är alltid lite jobbigt att återvända till jobbet efter semestern, men ändå lite skönt på ett vis. Känns ju extra bra när det blir helg sen efter att man jobbat en hel vecka. Efter nästan en hel veckas regnande var det superskönt med lite sol i helgen också. Vi har varit ute så mycket vi bara hunnit. På lördagkväll åkte vi ut med båten för lite göstrolling. Vi hade en riktigt händelserik fisketur med hela fem gösar och tre gäddor, plus några stycken som släppte innan vi hann veva in dem till båten. Tyvärr blev det inte mycket till middag av gösarna vi fick eftersom de flesta var för små, men vi hade en så fin kväll på sjön så det spelade ingen större roll.

Spänd förväntan på första hugget.

Denna gädda är den största som Camilla vevat in, överlåter hanterandet till Jesper. :)


Picknick i båten med pastrami-coleslawsmörgåsar.


Idag bestämde vi oss för att göra en paddlingstur i den yttre skärgården så vi lastade kajakerna på bilen och körde till Ådö fiskehamn. Där sjösatte vi kajakerna och paddlade iväg med söndagslunchen nerpackad i tryggt förvar. Vi hade en lätt paddling fram till Stora rummelgrundet där vi hade planerat att avnjuta vår söndagslunch. Lite svag motvind och lite vågor, men det var ingen lång sträcka så det gick snabbt att komma fram. Stora Rummelgrundet är en allmän landstigningsplats ganska mitt emellan Öuran och Mässkär. Jag hade inte besökt platsen förut och blev positivt överraskad av den lugna viken och den fina sandstranden. Det finns även brygga så att större båtar kan ta iland. För övrigt finns det ett vedlider, utedass och grillplats på holmen.

Sjösättning vid Ådö fiskehamn.

Ankomst till Stora rummelgrundet.

Lunch på gång!

Fin strand på Stora rummelgrundet. 

Vi spenderade några härliga timmar på holmen som vi fick ha alldeles för oss själva. Det blev en riktig gourmetlunch med flygande Jakob till huvudrätt och vitchokladmousse med jordgubbar till dessert. Dagen bjöd också på årets första dopp så nu är det väl officiellt sommar då. :) På  tillbakavägen paddlade vi via Mässkär och det var mycket aktivitet ute på havet med både segelbåtar och motorbåtar. Gäller att se efter när man korsar farleder. En superfin dag börjar vara till ända och jag måste säga att det känns så lyxigt att man kan åka ut bara en bit utanför stan och få ha en egen holme för sig själv under en solig sommareftermiddag. Nu är batterierna laddade inför en ny arbetsvecka igen.

Ljuvligt god vitchokladmousse! Tack till Sami för receptet.

Mässkär nästa.


Inom kort kommer vi att lansera en ny kurs så håll koll på vår facebooksida under veckan som kommer.

Hoppas ni alla får en fin vecka, njut av sommaren och allt vad den har att bjuda på!

Camilla och Jesper

30 juni 2016

På vandring i Sarek nationalpark - del 2

Dagen före midsommarafton vaknade vi till en så gott som molnfri himmel och det var äntligen dags för vår efterlängtade topptur. Vi var en grupp på tio personer som beslöt oss för att ta oss an toppen Vuojnestjåhkkå som mäter hela 1952 m.ö.h. medan en mindre grupp gick upp till den mer krävande toppen Spijkka. Vuojnestjåhkkå är en passande topp att börja med, den är aldrig jättebrant utan går ganska jämnt uppför hela tiden och det är heller inga smala kammar man behöver balansera på. Vi behövde inte gå länge förrän vi började få fin utsikt över dalen vi hade basläger i och så småningom också över sjön Bierikjávre med sitt turkosa vatten och det mäktiga Ähparmassivet i bakgrunden. Jag var förvånad över hur varmt det var där uppe, jag hade förväntat mig hård och kall vind, men emellanåt var det så varmt att man kunde gå i kortärmat. Vi lunchade en bit från toppen, då hade vi redan gått ca fem timmar och sen spurtade (åtminstone jag) den sista biten upp till toppen. Det kändes som att vara på världens tak, vita bergstoppar så långt ögat kunde nå, obeskrivligt vackert!




Paus på väg upp till toppen.


Färden ner hade jag inga som helst förväntningar på, men den visade sig bli en annan rolig historia. Eftersom det fanns mycket snö kvar kunde vi rutscha ner på rumpan ganska långa sträckor. Vi hade barnsligt roligt, enda nackdelen var att vi fick lite våta byxor. Lär ha varit rekord i Vigusammanhang med tio personer i rutschkanetåget. Några timmar senare var vi nere i baslägret igen och på kvällen bjöd våra ledare Henrik och Virve på fjällfest med ljuvligt god marängsviss. När man har varit utanför civilisationen ett tag och inte haft möjlighet att välja och vraka bland matvaror blir varje måltid uppskattad på ett helt annat vis än hemma. Att sen bli bjuden på något man inte förväntat sig sätter ännu en extra guldkant på tillvaron. Det här var en perfekt avslutning på en perfekt dag i fjällvärlden.

Toppen i sikte!

Glada miner på toppen.

Vem kunde tro att färden neför berget skulle bli så rolig?!

Bierikjávre syns där nere.


Det blev ännu en baslägerdag på samma plats, men det låg lite moln över topparna så det var ingen perfekt topptursdag. Mina ben kändes lite sega så Jesper och jag nöjde oss med att ströva omkring i dalen och utforska omgivningarna där. Hela midsommarhelgen hade vi soligt och varmt väder sen och alla i gruppen blev mer eller mindre solbrända med fina ränder här och där. På midsommardagen gick vi officiellt ut ur Sarek i och med att vi korsade den stora älven Guhkesvákkjåhkå. Igen blev terrängen lite stenigare och det blev mycket upp och ner. Annandag midsommar blev vår sista hela vandringsdag och vi började sakta men säkert gå neråt. Vi övernattade i närheten av ett sameviste vid sjön Pietsaure och det blev vår sista kväll i fjällen.

Skön morgonstund. 

Vrakdelar från ett flygplan.



Midsommarstång i fjällversion.

På väg ut ur Sarek.

Lunchpaus i solskenet.

På måndagen hade vi bara några få km kvar till Saltoluokta fjällstation och de avverkade vi i rasande fart. Som alltid när man återvänder till civilisationen efter en tid ute i skog och mark kommer den härliga känslan av att verkligen uppskatta annars självklara saker som rinnande vatten, att sätta sig till bords och äta, få låsa om sig på en toalett och så även denna gång. Vilken härlig känsla att få tvätta håret under rinnande vatten efter tvivelaktiga försök att skölja av det i en iskall jokk. Jag tror jag vågar påstå att vi alla njöt av livets bekvämligheter igen även om vi haft en härlig tid i fjällen



Tack till vår tält- och matlagskompis Heidi som stod ut med oss under hela vandringen. :)

Sista kvällen i fjällen.

Sarek levererade på alla sätt och vis. Vi har upplevt det obarmhärtiga Sarek med regn, snö och slask. Vi har upplevt det ödsliga Sarek där ingen hjälp finns att fås. Vi har även upplevt det oändligt vackra Sarek med sina mäktiga bergstoppar och vi har upplevt det fridfulla Sarek med sin rogivande natur. Tack för denna gång Sarek, på återseende!

Tack till Heidi och Lone för bilderna.

Camilla och Jesper