26 september 2016

Vuokatti Rogaining

Om ca två veckor ska jag göra orienteringsprov och jag har under sensommaren övat lite inför detta genom att delta i skärmjakten som är motionsorientering ordnad av nejdens idrottsföreningar. Jag hade endast tänkt delta några ggr för att öva lite, men det har varit så roligt så jag var med så många gånger jag hann innan säsongens skärmjakt tog slut förra onsdagen. 

Mera orientering blev det dock i helgen i form av deltagande i Vuokatti Rogaining 2016. Nu sitter många säkert som frågetecken och det gjorde jag också då för ca tre veckor sen när jag första gången såg tävlingsinbjudan till evenemanget. Jag ska börja med att förklara vad Rogaining är. Rogaining är en långdistansorientering där man samlar så många poäng som möjligt under en viss tid. Man tävlar i lag på 2-5 personer och laget ska under tävlingstiden samla så många poäng som möjligt och kontrollerna får tas i vilken ordning som helst. Kontrollerna ger olika poäng beroende på avstånd, teknisk svårighet och kupering. Ursprungligen var tävlingstiden alltid 24 h, men nu finns det tävlingar med mycket kortare tävlingstid också. Rogaining kommer från början från Australien och namnet på sporten sägs komma från en ihopslagning av grundarnas namn: Rodd, Gall och Neill. 

Så här såg kartan ut.

Vi var ett gäng på fyra tjejer som skulle åka till Vuokatti över en helg för att idka lite friluftsliv, äta gott och umgås. När jag sökte runt på nätet för att kolla lite vad man kan göra i Vuokatti hittade jag av en händelse evenemanget Vuokatti Rogaining som dessutom råkade ske just denna helg som vi hade planerat in för vår Vuokattivistelse. Jag tyckte det såg roligt ut och i tävlingsinbjudan stod det att tävlingen passar för alla som gillar att röra på sig ute i naturen. Jag presenterade idén för tjejerna och efter att vi skippat mtb-klassen var alla med på noterna. Vi anmälde vårt lag "Crix 'n Chicks" till den öppna 2 h klassen. 

På fredagkväll när vi anlände till Vuokatti körde vi via Break Sokos Hotel och anmälde oss till tävlingskansliet och fick där veta att vi var det enda 4-mannalaget som var anmälda. Kl. 8.00 på lördagmorgon delades kartorna ut och lagen fick börja planera sina rutter. Kl. 10.00 var det start för alla klasser samtidigt. De olika klasserna var 2 h öppen klass, 4 h öppen mtb-klass, 8 h damklass, herrklass och mixedklass. 

På lördagmorgon strax efter kl. 8.00 anlände vi till tävlingsplatsen vid Heikkilän Pirtti. Det låg spänning i luften och det var bilar parkerade överallt på området. När vi kom in till kartutdelningen var det redan full rulle där. Alla bord var upptagna av förväntningsfulla orienterare som satt och planerade sina rutter. Vi kände oss rätt bortkomna och hade inte ens med oss en penna, medan andra satt med markeringspennor, anslagstavlor och nålar och ritade sina rutter. Vi hittade ett hörn i hallen där vi slog oss ner och började planera vår rutt. Ca 15 minuter senare var vi klara, sen fick vi sitta och vänta på starten. 

Planering av rutt. 


Alltid lika roligt att få syn på skärmen. 



Det regnade ute och var rätt så kallt och eftersom vårt lag skulle promenera fick överdragskläderna lämna på. Strax före kl. 10 samlades alla lagen ute på gården och vi konstaterade att vi inte riktigt passade in i mängden av alla tightsklädda damer och herrar. Starten var smått kaotisk med folk som åkte iväg åt alla håll, en del till fots och en del på cykel, 115 stycken lär vi ha varit sammanlagt. Till reglerna hör att medlemmarna i ett lag under tävlingens gång inte får vara mer än 50 meter från varandra. Vid en kontroll måste alla lagets medlemmar vara högst 10 meter från kontrollen. 

2 h gick snabbt, vi hade planerat in en rutt med 10 kontroller och sen skulle vi se på klockan och avgöra om vi hann med mera, men under de 2 h hann vi med endast 5 kontroller. Vi kom i mål med 7 minuter till godo, men ändå inte tillräckligt med tid för att ta en kontroll till. Minuspoäng vill man inte få, för varje påbörjad minut över maxtiden får man en minuspoäng. Vi skrapade ihop 29 poäng vilket gav oss en 17:nde plats, 20 lag deltog i 2 h klassen. Det vinnande laget hade 96 poäng och hade färdats hela 21 km! 

Nöjda och glada över att ha genomfört vår första Rogainingtävling fortsatte vi sen vår Vuokattihelg med bastubad och den traditionella Death by chocolate-kakan. Jag kan inte tala för de andra som var med, men jag vet att det var inte min sista Rogaining. Nästa gång kommer även jag att dra på löpartightsen och ge järnet! 

På söndagen fortsatte vi Vuokattihelgen med lite cykling... 


... och backlöpning. 


Tack för en trevlig helg tjejer, det gjorde vi bra! Och egentligen vann vi ju 4-mannalagsklassen ;)



19 september 2016

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring.

Lättvandrade stigar. 

Omplåstring. 

Hela gänget utom kameramannen Jesper. 

Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde för lavmoar. Det är en häftig syn när man anländer till Rokua och får syn på dessa till synes oändliga lavmoar som lyser upp i skogen. Skogen ser så prydlig ut med en matta av lavar och stora, ståtliga furor.

Själva nationalparken är väldigt liten och Kejsarrundan som vi gick i helgen går också till stor del utanför nationalparken. Förutom den vackra naturen hör dödisgropen "Syvyyden kaivo" och nationalparkens högsta punkt Pookivaara till höjdpunkterna. Dessa båda stiftade vi närmare bekantskap med under lördagens vandring innan vi kom fram till vår lägerplats för natten vid Pitkäjärvi.

Det gamla brandtornet vid Pookivaara.

Snackpaus vid Pookivaara.



Systrar pausar i solskenet.

Eftersom det denna helg var Suomen latus kampanj "nuku yö ulkona" var vi beredda på att det skulle kunna vara en hel del annat folk i farten, men det var ändå rätt lugnt vid lägerplatsen. Efter att alla fått upp sina tält blev det matlagning av alla de slag och lite brasmys innan deltagarna en efter en började söka efter sina tält i den mörka och kyliga höstkvällen. Jesper och jag var också rejält trötta och det var oerhört skönt att få krypa ner i den gosiga sovsäcken och slappna av efter en dagens alla strapatser.

Kvällens dessert tillagas. 


På söndagmorgon var det full fart på deltagarna redan när vi klev upp vid 7-tiden. Många hade nog haft det lite kyligt under natten och så var det ju också ovant för många att sova i tält. Glada miner möttes vi av ändå fastän sömnen kanske inte hade varit den bästa. Det var en underbart vacker morgon, dimman låg som en slöja över sjön medan solens strålar hittade sin väg genom trädkronorna. Luften var så där krispig som bara höstluft kan vara. Deltagarna kunde inte ha fått en mycket bättre morgon ute i det fria.

Vacker höstmorgon! 

Vandringens stora charmtroll :)

Är det faktiskt helium i pinnen??

Dagens vandring tog oss tillbaka norrut och vid Jaakonjärvi pausade vi för ett lunchstopp. Det blev en lång och skön lunchpaus i höstsolen innan vi tog oss de sista kilometrarna tillbaka till spahotellet. Det kändes i ansiktet efteråt att solen varit framme hela dagen och värmt våra kinder. Nu var det bara hemresan som återstod och vår första arbiskurs var till ända. Jag känner mig mycket priviligerad att ha fått guida detta fina gäng under två dagar, vi kunde inte ha fått ett bättre gäng till vår "premiärvandring". Tack till alla deltagare som ville följa med oss och vi hoppas vi ses igen!

Kursledaren njuter av söndagslunchen. 

Även den andra kursledaren njuter. 


Camilla

Tips till terrängcyklare! Rokua har precis fått en sprillans ny terrängcykelled. Ut och testa!

4 september 2016

Friluftsmatlagning och Fäbodaloppet

Vilken intensiv helg det har varit, men hunnit med så mycket skoj! Fredagkvällen spenderade jag med min kära syster och vi gick på Madrigalenskappremiären. Riktigt rolig show, blev imponerad över vilka förmågor det finns i den populära damkören. På lördag hade vi det andra tillfället med friluftsmatlagningskursen. Vi åkte ut till Fäboda och stationerade oss vid Wiiks stuga där vi tillredde en trerätters middag bestående av kantarellsoppa, rosmarinbröd, thai-gryta, vitchokladkräm och äppelkaka. Jag kan säga att det var ett gäng mätta matkursister som begav sig iväg från Wiiks stuga ett antal timmar senare. Vi hade hur som helst en mycket trevlig kurs, tack till deltagarna för visat intresse.

Förrätt på gång.

Kantarellsoppa och rosmarinbröd.

Vitchokladkräm.


Tänkte dela med mig av ett av recepten som vi tillagade under kursen. Supergod efterrätt, receptet hämtat ur boken "Fjällmat" skriven av Eric Tornblad.


Äppelkaka

2-4 portioner
 


Ingredienser: 
50 gram torkade äpplen
1 tsk kanel
1 dl socker
50 gram smör
6 digestivekex (vi bytte ut dem mot havrekex)

Blötlägg äpplena i en kvart, gärna i hett vatten. Häll av blötläggningsvattnet och blanda i kanelen. Blanda hälften av smöret och allt socker i en panna eller kastrull. När det karamelliserat sig, dvs. blivit brunt och börjat dofta kola, så blandar du i äpplena. Låt stå i ett par minuter på låg effekt. Blanda under tiden resten av smöret med smulade digestivekex, blandningen häller du sedan över äppel- och kanelblandningen. Låt svalna en liten stund och servera. (Mycket gott med vaniljsås till). 

Idag - söndag tog jag mig utanför min bekvämlighetszon en bra bit. Visst, jag har cyklat mtb några år, men inte speciellt regelbundet, speciellt inte denna sommar. Så att delta i ett mtb-lopp var kanske inte det mest självklara att göra, men vi anmälde oss till motionsklassen så det kändes inte i anmälningsskedet så jätteallvarligt. När vi sen kom till tävlingsplatsen idag var jag ändå fruktansvärt nervös. Jag är en tävlingsmänniska, även om jag tänker att jag ska bara ta det lugnt så är det sällan så i verkligheten. Jesper var lugn som en filbunke så för oss var det omsvängda roller, det brukar vara han som är nervös och jag som är lugn men inte idag.

Nervöst i väntan på start.



Starten gick kl. 13 och motionsklassen startade samtidigt som tävlingsklassen. Motionsklassen var 15 km lång medan tävlingscyklisterna körde banan två varv och alltså 30 km. Vi ställde oss längst bak vid starten och det var helt klokt för vilken fart de hade när starten gick. Jag försökte hänga på medan Jesper insåg att vi inte skulle orka speciellt långt om vi höll den farten. Redan efter nån kilometer hade jag mjölksyra i benen, vi drog ner på tempot lite och jag hann redan tänka hur jag skulle orka genom hela banan. När vi sen kom till lite mera tekniska partier och det började gå långsammare började det kännas lite bättre. Efter ett tag såg vi ryggen på en annan deltagare och så småningom passerade vi också hen och självförtroendet växte lite.

Nöjda efter slutfört lopp!


Jesper peppade mig genom hela banan och vi kunde ännu passera en deltagare innan vi tog oss i mål lite över en timme senare. Ingen lysande tid på något vis, men jag är mycket nöjd när jag kunde konstatera att min tekniska åkning förbättrats en hel del. Det var på de tekniska partierna vi hann ikapp de andra deltagarna. All eloge till Jesper som varit min lärare, tror det var roligt för honom också att se sin "adept" gå framåt i utvecklingen.

Kunde också konstatera att jag i en tävlingssituation blev mycket modigare än vad jag annars skulle vara. Jag funderade inte så mycket utan körde på bara. Ibland kan det verkligen vara hälsosamt att ta sig utanför sina bekvämlighetsgränser. Jag är i alla fall mycket nöjd att jag deltog och slutförde hela loppet. Roligt att det arrangeras dylika lopp i närregionen, tack till IF Brahe för ett välordnat lopp.

Nu är vi redo för en ny vecka och redan imorgon börjar vi med den första arbiskursen i Nykarleby. Det är Rokuavandrarna som står på tur denna gång och imorgon drar vi igång med ett infotillfälle inför vandringen. Det ser vi fram emot.

Ha en trevlig vecka!

Camilla


2 september 2016

Ett verkligt i-landsproblem

Ibland snurrar världen riktigt fort och det är svårt att hinna med på alla plan. För min del är det mycket på gång just nu med heltidsjobb, studier och vårt företag. En bra dag så njuter jag av att ha många järn i elden, medan jag en dålig dag endast blir stressad och önskar mig en ledig kväll. Det är en hårfin gräns och det gäller att hitta balans i tillvaron. För att hitta balans hamnar jag och prioritera vad som är viktigt och vad som kan lämnas bort. Problemet är ju bara att det finns SÅ mycket roligt att göra. Jag vill hinna klättra, paddla, löpa, cykla, plocka bär och svamp osv osv. Fortfarande har veckan bara 7 dagar och jag tycker ändå att vi hinner få massor inklämt på dessa 7 dagar, men ändå vill inte tiden räcka till för allt. Det är ju ett riktigt lyxproblem att måste välja på om man ska klättra eller paddla när det är fint väder eller hur?

För ett par veckor sen bestämde vi oss för att försöka ta det lite lugnt innan höstens studier och kurser kör igång så vi tog vårt pick och pack och drog iväg ut till Fäboda för att bo där ett tag. Jespers föräldrar lånar ut sin gamla stockstuga till Jesper och hans syskon så den finns allt som oftast till förfogande. Det är en liten stuga på ca 20 kvadrat och ett sovloft, inget rinnande vatten inomhus, ingen dusch och toalett så det är utedass och tvagning i bastun med skopa och ämbare som gäller. Det är med andra ord ganska spartanskt och det finns inte rum med så mycket prylar där. 

Vi flyttade ut en måndag och bestämde oss för att skippa de flesta aktiviteter vi annars sysslar med på vardagskvällarna, vi skulle bara vara. Så skönt det var! Kvällarna gick åt till matlagning och diskande för hand, vi lyssnade mycket på radio, drack te, eldade i spisen och gick ner till stranden. Det kändes som att vi upplevde naturen på mycket närmare håll, kollade hur solen gick ner varje kväll och såg fullmånen mitt i natten när man gick på dass. Det var en alldeles ljuvlig vecka och vi hade gärna stannat ett tag till, men det gamla uthuset skulle rivas så vi kände oss mest i vägen. Det räckte i alla fall för att varva ner för ett ögonblick och igen blev jag påmind om hur lite saker man egentligen behöver. Mindre saker är lika med ett enklare liv, så enkelt är det egentligen, ändå skaffar man mer saker hela tiden. Känner att en ny utmaning är på gång, men måste låta den växa fram lite i taget. 




Nu är vi hemma igen och i full gång med kurs i friluftsmatlagning denna vecka och nästa vecka har vi infotillfälle för de som ska med på Rokuavandringen. På den finns det ännu några lediga platser så det går ännu att anmäla sig via Nykarleby arbis här. Jag känner mig full med inspiration inför höstens program och ser fram emot att träffa alla kursdeltagare och så småningom också mina studiekamrater i Vigu. Hoppas vi ses i höst på ett eller annat vis! Ta hand om er där ute och kom ihåg att ta er tid för nervarvning om livet börjar snurra för hårt.


Trevlig höst!

Camilla

16 augusti 2016

Blixtvisit till Skuleberget

I och med vårt nyväckta intresse för klippklättring har vi fått lite nya klättringsvänner och vi var inte sena att hänga på när de hörde sig för om sällskap på en helgresa till Skuleberget i Sverige för lite via ferrataklättring. Vi åkte över med morgonfärjan på lördag och efter en något gungig färd var vi framme i Umeå kl 11.00 lokal tid. Vi började köra söderut och när vi kollade via ferratas hemsida upptäckte vi till vår förskräckelse att klättringslederna var stängda hela lördagen pga att det regnat kraftigt under natten och berget helt enkelt var för vått. Via ferrata är egentligen ingen renodlad klättring utan det är lite av en blandning mellan vandring och klättring i mycket brant terräng. Man har vanlig klättringssele på och är fast i en vajer i vilken man kan dra sig uppåt för att underlätta framfarten. På en via ferrataled kan det också finnas konstgjorda grepp och steg på särskilt branta partier. Är berget vått som det var denna lördag så blir det väldigt halkigt och farliga situationer kan uppstå, så det är helt förståeligt att lederna var stängda, men inte desto mindre surt för det.

På soldäck var det inte svårt att hitta lediga platser.

Vid foten av Skuleberget finns Naturum med all möjlig information om världsarvet Höga kusten.

Skuleberget.


Som tur var den traditionella vandringsleden öppen och på den kunde man på egen risk ta sig uppför berget. Även där var det vått och halkigt och det gällde att vara försiktig. Det var riktigt brant på vissa ställen och vi fick nog använda både fötter och händer på vissa ställen för att ta oss upp. Halvvägs upp finns en urgammal grotta som vi också besökte. Även om via ferratan var stängd var det inget fel på vädret under lördagen, vi fick en solig färd upp till toppen som mäter 286 m.ö.h. Där uppe finns toppstugan som hyser ett café och även om vi är mitt uppe i vår sötsaksstrejk festade jag till det med en våffla med hjortronsylt och vispgrädde. Lite fusk var det nog, jag medger, men jag åt inte upp all sylt i alla fall. :) För de som inte vill gå eller klättra upp för berget finns även en linbana på andra sidan berget som går ända upp till toppen.

På väg upp mot toppen.

Fina vyer från berget.

Rövargrottan.

Uppe på toppen!

Pausar och beundrar vyerna.


Skuleberget hör alltså till världsarvet Höga kusten och just Skuleberget är världens högst belägna strandlinje. Landskapet präglas av höga, branta berg och och smala vikar. Höga kusten har en areal på 142 500 ha varav 56% utgörs av hav. Landskapet är precis som Kvarkens skärgård i ständig förändring pga landhöjningen. I dagsläget räknar man med en landhöjning på ca 8 mm per år och det finns en chans att det kommer att finnas en fast landförbindelse över Kvarken om ca 2000 år. Våra efterlevande kanske slipper att gunga på Wasaline. Världsarvet Höga kusten består inte enbart av Skuleberget, det finns många öar, nationalparken Skuleskogen och andra spår av landhöjningen där man kan upptäcka världsarvet. Vill du läsa mer om Höga kusten gå in på varldsarvethogakusten.se.

Matlagning på Friluftsbyns camping.

Fin kvällshimmel. 


Vi övernattade på Friluftsbyns camping som hade en mycket trevlig värd som lät oss campa där gratis eftersom det inte gick att betala med kort och vi hade inga kontanter. Det pågick något evenemang i den nybyggda delen av friluftsbyn så vi hade gratis trubadur hela kvällen. Det blev en tidig kväll och en ännu tidigare morgon eftersom det blev lite rådd med svensk och finsk tid, men vi hann i alla fall med en hel del innan färjan avgick på eftermiddagen. Det blev lite inomhusklättring vid Iksu sportcenter i Umeå och lite shopping innan hemfärden. En helg som inte blev riktigt som vi tänkt oss, men det blev en riktigt bra och innehållsrik till slut ändå. Tack till våra medresenärer för en trevlig helg!

/Camilla och Jesper