30 oktober 2016

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper tre utmaningar att klara av; en liten ramp, ett stenparti med framhjulslyft samt ett litet större rothinder. Jag fick ta om rampen några gånger innan jag kom in rätt på den, men den var inte alls svår när man väl kom på den. Stenpartiet fixade jag inte så där har jag en utmaning att jobba vidare på, men rothindret gick också fint. Två av tre utmaningar klarade jag så jag fick godkänt betyg, ska nog klara den tredje också bara jag får öva lite till.



Vi tyckte att den här banan var superbra. Här får man verkligen träna på tekniska hinder och när man väl klarar den här banan utan att stiga av cykeln har man kommit en god bit på vägen. Stort tack till initiativtagarna och alla talkojobbare, det här har ni gjort bra! Vi ser fram emot fortsättningen på banan och kommer definitivt att besöka den flera gånger. :)

Länk till Larsmo XCO facebooksida

/Camilla


26 oktober 2016

Fiskars Village Trail Center

Detta inlägg kommer lite sent, men har varit både det ena och det andra så först nu tog jag mig tid att skriva några rader. Förra veckans onsdag fick vi en ledig dag mitt i veckan vilket var mycket uppskattat efter några ganska hektiska veckor. Vår friluftsförstahjälpkurs startade på torsdagen, så vi bestämde oss för att utnyttja den lediga dagen söderöver. Vi körde ner på onsdag förmiddag och kom fram till Fiskars by strax efter lunch. Först blev det fika på Petri's chocolateroom, ett supermysigt ställe som är värd ett besök ifall du råkar befinna dig i Fiskars.

När vi gottat oss färdigt med cappucino och chokladkaka blev det dags för dagens huvudprogram - terrängcykling. I Fiskars öppnades ett "trail center" i början på september. Det är alltså frågan om terrängcyklingsleder av olika svårighetsgrad. Det finns i dagsläget 7 stycken leder om jag förstått saken rätt. Lederna är märkta med olika färger enligt svårighetsgrad. Gröna lederna är lätta, blåa är medelsvåra och röda är svåra. Det är också planerat en extra svår led som kommer att öppna nån gång under 2017, den kommer att vara märkt med svart.

Karta över lederna.


Vi testade en blå led "Lillträsket" som var 11 km lång. Alla leder startar från torget, men därifrån hittade vi ingen skyltning och hade problem med att hitta in i skogen. Med hjälp av kartan som finns på nätet hittade vi i alla fall in i skogen och där var det sen inga svårigheter att hitta. Leden var riktigt rolig och jag tyckte den var precis medelsvår som den skulle vara. För oss var det extra roligt med höjdskillnaderna, speciellt roligt var det åka nerför.


Det här är en fantastiskt fin satsning. Fiskars Village Trail Center är öppet för allmänheten och kostar ingenting, de e bara o åk! Fiskars by var annars också riktigt mysig, vi hade gärna spenderat lite mera tid där, men denna gång hann vi inte med mera. Mot kvällen körde vi vidare mot Noux där vår kurs skulle börja följande dag. De följande fyra dagarna blev det första hjälp med friluftsinriktning så nu är vi uppdaterade på den fronten.

På väg mot skogen med utsikt över Borgbyträsket.

Fick åka både upp och ner. 

Varning för änder!

Även på hemmaplan har det kommit en helt ny terrängcyklingsbana "Larsmo XCO Projekt", den är ännu otestad, men hoppas hinna testa den innan snön kommer. Den är inte lång, men där får man öva på teknisk åkning. Så roligt att få testa nya leder och roligt att det görs satsningar. Terrängcyklingen har kommit för att stanna.

Min nya cykel är helt fantastisk! Behöver bara trampa och styra så gör cykeln resten. ;)


På fredag håller vi den sista arbiskursen för hösten, denna gång mörkervandring med Nykarleby arbis. Finns ännu några lediga platser ifall någon vill flytta fredagsmyset ut i skogen. Välkommen med!

/Camilla

4 oktober 2016

Dagsvandring längs Utterleden med Nykarleby Arbis

I lördags höll vi höstens andra vandring för Nykarleby Arbis, denna gång vandrade vi på Utterleden i Pedersöre. Eftersom Utterleden är hela 52 km lång vandrade vi endast en del av den under lördagens utflykt. Vi startade från Lappfors skidcentrum och hela 16 deltagare var taggade på att få ge sig iväg på nejdens längsta vandringsled. Det var en kylig morgon, men solen sken så det fanns inget att klaga på. Vi gjorde inte så många djurobservationer under dagen, men en lavskrika fick vi i alla fall syn på under förmiddagen. Vid lunchtid kom vi fram till Bockabron där det blev en välförtjänt lunchpaus. Många hade stegräknare och det jämfördes hur många steg man hittills hunnit gått. Vi utlyste en tävling och alla fick gissa hur många steg vi skulle ha vid slutet av dagen. Den som var närmast vann ett fint pris. :)

Kartutdelning vid Lappfors skidcentrum.

Eftermiddagens vandring fortsatte förbi Lamabacka och sen vidare mot Hjulforsen där det blev kaffepaus. Nu var det inte långt kvar av dagens etapp och under den sista biten passerade vi Stora Fähusmossen som är en gigantisk mosse och den ägs faktiskt av Larsmo kommun. Del 1 av vandringen på Utterleden avslutades vid Huvudsjön och därifrån tog vi oss med bilar tillbaka till skidstugan. Stegen då? Jo, det blev hela 25693 steg vilket då borde motsvara ca 15,5 km. En lycklig vinnare kunde kvittera ut en mössa från NatVenture. Vandringen på Utterleden fortsätter på våren då vi vandrar de två sista etapperna.



Esse å.

Dickenas vindskydd.


Bockabron.




Hjulforsens brusande vatten.

Paus vid Hjulforsen. Tack till alla deltagare för en trevlig dag.


Ikväll fortsätter vi kursa, men denna gång med Jakobstads arbis. Ikväll står föreläsningen "Pilgrimsvandra till Santiago de Compostela" på agendan. Ser fram emot att träffa alla åhörare och förhoppningsvis kan vi inspirera någon till en framtida vandring. Buen camino!

/Camilla

26 september 2016

Vuokatti Rogaining

Om ca två veckor ska jag göra orienteringsprov och jag har under sensommaren övat lite inför detta genom att delta i skärmjakten som är motionsorientering ordnad av nejdens idrottsföreningar. Jag hade endast tänkt delta några ggr för att öva lite, men det har varit så roligt så jag var med så många gånger jag hann innan säsongens skärmjakt tog slut förra onsdagen. 

Mera orientering blev det dock i helgen i form av deltagande i Vuokatti Rogaining 2016. Nu sitter många säkert som frågetecken och det gjorde jag också då för ca tre veckor sen när jag första gången såg tävlingsinbjudan till evenemanget. Jag ska börja med att förklara vad Rogaining är. Rogaining är en långdistansorientering där man samlar så många poäng som möjligt under en viss tid. Man tävlar i lag på 2-5 personer och laget ska under tävlingstiden samla så många poäng som möjligt och kontrollerna får tas i vilken ordning som helst. Kontrollerna ger olika poäng beroende på avstånd, teknisk svårighet och kupering. Ursprungligen var tävlingstiden alltid 24 h, men nu finns det tävlingar med mycket kortare tävlingstid också. Rogaining kommer från början från Australien och namnet på sporten sägs komma från en ihopslagning av grundarnas namn: Rodd, Gall och Neill. 

Så här såg kartan ut.

Vi var ett gäng på fyra tjejer som skulle åka till Vuokatti över en helg för att idka lite friluftsliv, äta gott och umgås. När jag sökte runt på nätet för att kolla lite vad man kan göra i Vuokatti hittade jag av en händelse evenemanget Vuokatti Rogaining som dessutom råkade ske just denna helg som vi hade planerat in för vår Vuokattivistelse. Jag tyckte det såg roligt ut och i tävlingsinbjudan stod det att tävlingen passar för alla som gillar att röra på sig ute i naturen. Jag presenterade idén för tjejerna och efter att vi skippat mtb-klassen var alla med på noterna. Vi anmälde vårt lag "Crix 'n Chicks" till den öppna 2 h klassen. 

På fredagkväll när vi anlände till Vuokatti körde vi via Break Sokos Hotel och anmälde oss till tävlingskansliet och fick där veta att vi var det enda 4-mannalaget som var anmälda. Kl. 8.00 på lördagmorgon delades kartorna ut och lagen fick börja planera sina rutter. Kl. 10.00 var det start för alla klasser samtidigt. De olika klasserna var 2 h öppen klass, 4 h öppen mtb-klass, 8 h damklass, herrklass och mixedklass. 

På lördagmorgon strax efter kl. 8.00 anlände vi till tävlingsplatsen vid Heikkilän Pirtti. Det låg spänning i luften och det var bilar parkerade överallt på området. När vi kom in till kartutdelningen var det redan full rulle där. Alla bord var upptagna av förväntningsfulla orienterare som satt och planerade sina rutter. Vi kände oss rätt bortkomna och hade inte ens med oss en penna, medan andra satt med markeringspennor, anslagstavlor och nålar och ritade sina rutter. Vi hittade ett hörn i hallen där vi slog oss ner och började planera vår rutt. Ca 15 minuter senare var vi klara, sen fick vi sitta och vänta på starten. 

Planering av rutt. 


Alltid lika roligt att få syn på skärmen. 



Det regnade ute och var rätt så kallt och eftersom vårt lag skulle promenera fick överdragskläderna lämna på. Strax före kl. 10 samlades alla lagen ute på gården och vi konstaterade att vi inte riktigt passade in i mängden av alla tightsklädda damer och herrar. Starten var smått kaotisk med folk som åkte iväg åt alla håll, en del till fots och en del på cykel, 115 stycken lär vi ha varit sammanlagt. Till reglerna hör att medlemmarna i ett lag under tävlingens gång inte får vara mer än 50 meter från varandra. Vid en kontroll måste alla lagets medlemmar vara högst 10 meter från kontrollen. 

2 h gick snabbt, vi hade planerat in en rutt med 10 kontroller och sen skulle vi se på klockan och avgöra om vi hann med mera, men under de 2 h hann vi med endast 5 kontroller. Vi kom i mål med 7 minuter till godo, men ändå inte tillräckligt med tid för att ta en kontroll till. Minuspoäng vill man inte få, för varje påbörjad minut över maxtiden får man en minuspoäng. Vi skrapade ihop 29 poäng vilket gav oss en 17:nde plats, 20 lag deltog i 2 h klassen. Det vinnande laget hade 96 poäng och hade färdats hela 21 km! 

Nöjda och glada över att ha genomfört vår första Rogainingtävling fortsatte vi sen vår Vuokattihelg med bastubad och den traditionella Death by chocolate-kakan. Jag kan inte tala för de andra som var med, men jag vet att det var inte min sista Rogaining. Nästa gång kommer även jag att dra på löpartightsen och ge järnet! 

På söndagen fortsatte vi Vuokattihelgen med lite cykling... 


... och backlöpning. 


Tack för en trevlig helg tjejer, det gjorde vi bra! Och egentligen vann vi ju 4-mannalagsklassen ;)



19 september 2016

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring.

Lättvandrade stigar. 

Omplåstring. 

Hela gänget utom kameramannen Jesper. 

Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde för lavmoar. Det är en häftig syn när man anländer till Rokua och får syn på dessa till synes oändliga lavmoar som lyser upp i skogen. Skogen ser så prydlig ut med en matta av lavar och stora, ståtliga furor.

Själva nationalparken är väldigt liten och Kejsarrundan som vi gick i helgen går också till stor del utanför nationalparken. Förutom den vackra naturen hör dödisgropen "Syvyyden kaivo" och nationalparkens högsta punkt Pookivaara till höjdpunkterna. Dessa båda stiftade vi närmare bekantskap med under lördagens vandring innan vi kom fram till vår lägerplats för natten vid Pitkäjärvi.

Det gamla brandtornet vid Pookivaara.

Snackpaus vid Pookivaara.



Systrar pausar i solskenet.

Eftersom det denna helg var Suomen latus kampanj "nuku yö ulkona" var vi beredda på att det skulle kunna vara en hel del annat folk i farten, men det var ändå rätt lugnt vid lägerplatsen. Efter att alla fått upp sina tält blev det matlagning av alla de slag och lite brasmys innan deltagarna en efter en började söka efter sina tält i den mörka och kyliga höstkvällen. Jesper och jag var också rejält trötta och det var oerhört skönt att få krypa ner i den gosiga sovsäcken och slappna av efter en dagens alla strapatser.

Kvällens dessert tillagas. 


På söndagmorgon var det full fart på deltagarna redan när vi klev upp vid 7-tiden. Många hade nog haft det lite kyligt under natten och så var det ju också ovant för många att sova i tält. Glada miner möttes vi av ändå fastän sömnen kanske inte hade varit den bästa. Det var en underbart vacker morgon, dimman låg som en slöja över sjön medan solens strålar hittade sin väg genom trädkronorna. Luften var så där krispig som bara höstluft kan vara. Deltagarna kunde inte ha fått en mycket bättre morgon ute i det fria.

Vacker höstmorgon! 

Vandringens stora charmtroll :)

Är det faktiskt helium i pinnen??

Dagens vandring tog oss tillbaka norrut och vid Jaakonjärvi pausade vi för ett lunchstopp. Det blev en lång och skön lunchpaus i höstsolen innan vi tog oss de sista kilometrarna tillbaka till spahotellet. Det kändes i ansiktet efteråt att solen varit framme hela dagen och värmt våra kinder. Nu var det bara hemresan som återstod och vår första arbiskurs var till ända. Jag känner mig mycket priviligerad att ha fått guida detta fina gäng under två dagar, vi kunde inte ha fått ett bättre gäng till vår "premiärvandring". Tack till alla deltagare som ville följa med oss och vi hoppas vi ses igen!

Kursledaren njuter av söndagslunchen. 

Även den andra kursledaren njuter. 


Camilla

Tips till terrängcyklare! Rokua har precis fått en sprillans ny terrängcykelled. Ut och testa!