26 mars 2017

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.

Narvik by night.

På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En trevlig tur med mycket äventyrskänsla i det stormiga vädret.

Redo för första dagsturen.

Rombakstøtta i sikte. Enligt legenden var Rombakstøtta en häxa som skadade sitt knä när hon skulle ta sig ner till Breisfjorden för att besöka sina släktingar. Pga det onda knät försenades hon och hann inte hem tillbaka innan solen gick upp vilket ledde till att hon förstenades. 


Dagen efter var det så dags för den efterlängtade hytteturen. Vi skidade med stighudar på ca 10 km ut i fjällen till Blåvatnhytta som ligger 570 m.ö.h. Det blev en lång och tung dag och att få syn på hyttan i slutet av dagen var oändligt skönt. Den som vistats i fjällens ibland obarmhärtiga väder kan förstå känslan av att få syn på en stuga som betyder värme, skydd och vila. Det skyddet och den vilan skulle så småningom dock visa sig från en annan sida. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Tisdagkvällen förflöt lugnt och vi gick tidigt till sängs.

Blåvatnhytta.


På onsdagen gick de som inte led av skoskav eller andra diverse smärtor på dagstur till Niingen. Inte heller denna dag gick vi ända upp till toppen eftersom den är för brant att skida upp på, men vi gick tillräckligt långt för att få en förnämlig utsikt över havet lagom till lunchpausen. Eftersom det snöat och blåst mycket på sistone har det varit ganska stor lavinfara i fjällen och vi fick uppleva en ordentlig "sättning" när ett snölager brast på fjället upp mot toppen. Det lät som en ordentlig åskknall ungefär och senare såg vi också sprickan i snön där snön brustit. Som tur var det ingen brant sluttning så ingen lavin utlöstes, men tecknen på lavinfaran fanns där. Mycket under fjällkursen handlade om lavinkunskap och när vi kom tillbaka till hyttan på eftermiddagen blev det transcieverövningar resten av dagen.

Studier i lavinkunskap.

Mikael testar bastuvaken. 

Sista natten i hyttan blev mardrömmen ett faktum. Spysjukan slog till i stugan och innan morgonen var tre stycken drabbade. Det var en väldigt liten stuga att vara sjuk i, spyhinkar överallt och storm utanför stugan. Skyddet inne i stugan blev snabbt till ett fängelse för mig som lider av spyfobi. På förmiddagen insjuknade ytterligare tre stycken och Jesper och jag var de enda som var friska. Vi skulle ner från fjället den dagen och det blev en pärs innan alla hade packat och vi fått stugan städad. På något vis tog vi oss ner därifrån, men lätt var det inte, speciellt inte för dem som redan hunnit insjukna. Själv insjuknade jag när vi kom tillbaka till lodgen, men som tur hade jag en något lindrigare version. Jesper i sin tur fick feber dagen därpå och så gott som alla låg mer eller mindre utslagna under fredagen och ingen hade lust att åka skidor. På något vis hittade jag styrka att ta mig igenom situationen, men det kommer att ta ett bra tag för mig att hantera den mentala biten av denna mardröm.

Jobbigt med hopklistrade stighudar.

Fjäll och hav, en vacker kombiantion.

Det blev en väldigt händelserik vecka i Narvik med en mörk avslutning, men hemresan gick ändå fint och jag tror inte det nånsin har varit så skönt att komma hem som denna gång. Med lite tid att smälta allt detta kan jag säkert se det fina med fjällkursen också, men just nu överskuggas allt av den hemska natten instängd i stugan med spysjuka härjandes. Allt har sina sidor, även hyttans skydd och trygghet.

Norge är ändå ett majestätiskt land och det finns oändligt mycket att utforska där. Även om denna resa inte blev så angenäm kommer jag med säkerhet att återvända till Norge igen. Nu ska jag dock njuta av hemmets trygga vrå innan det är dags för nästa äventyr efter påsken. Ha det gott!

/Camilla

23 februari 2017

Föreläsning i Nykarleby och Vasa

Hade någon sagt åt mig när jag gick i högstadiet att jag senare i livet med glädje skulle ställa mig upp framför en grupp med närmare 40 åhörare och föreläsa, så hade jag knappast trott på det. I tisdags höll jag en föreläsning i samarbete med Nykarleby arbis om vår vandring till Santiago de Compostela som vi gjorde för nästan två år sedan och jag gillade det. Jag är på inget vis någon fulländad föreläsare, men jag har märkt att jag gillar att prata om sådant som jag brinner för och det här med vandring är något jag verkligen gillar och känner att jag har rätt bra koll på.



Det var roligt att så många visade intresse för föreläsningen, just pilgrimsvandring till Santiago de Compostela verkar vara en sån grej som många drömmer om att göra. Jag hoppas jag kunde inspirera någon att förverkliga sin dröm om en pilgrimsvandring och jag hoppas de som redan var på gång fick några matnyttiga tips på vägen. Jag hade en supertrevlig kväll och det värmde att flera stycken kom med sån positiv feedback efter föreläsningen. Tack för den!



Nu vill jag också tipsa om en annan föreläsning med en helt fantastisk föreläsare - nämligen Anneli Pompe. Anneli Pompe är en svensk äventyrare som har bestiger höga berg och fridyker ner i havsdjupen. Jag hörde henne i Nykarleby hösten 2011 och blev då otroligt inspirerad. Det var hon som sådde det första fröet i mig att våga lite mera och ge mina drömmar en chans att bli verklighet. Jag har också läst hennes bok "Otroligt högt och extremt djupt" och den återkommer jag till alltid nu som då när jag behöver lite inspiration och motivation. Den handlar lika mycket om personlig utveckling som om höga berg och djupa hav.

Anneli Pompe.

Vill du bli inspirerad så kan jag varmt rekommendera denna föreläsning, Anneli Pompe föreläser på Academill i Vasa 21.3. Biljetter kan bokas via netticket. Tyvärr är jag själv ute på äventyr då, men hade jag varit hemma hade jag absolut bokat in detta datum i min kalender. Ta chansen och låt dig inspireras!

/Camilla


17 februari 2017

Sköna skridskoskär på Fäbodaisen

Helgen kunde inte ha börjat mycket bättre. Så fort Jesper kom hem från jobbet åkte vi tillsammans med Christel ut till Fäboda för att åka långfärdsskridskor. Solen sken och det blåste lite grann, men definitivt mindre vind än vad som hade utlovats. Vi har mest åkt långfärdsskridskor på insjö tidigare, så det är alltid roligt och spännande att få åka på havsis. Allting ser lite mera storslaget ut på havsisen också med is och hav så långt ögat kan nå mot horisonten.

Påväg ut från Lillsand
Lite "fräthål" finns runt stenar och grund nu.





Karaktären på havsisen är också väldigt annorlunda, den ser annorlunda ut och den känns annorlunda att pika i. Idag var ytan på isen lite mjuk efter en hel dag med plusgrader och solsken, men den var fortfarande helt underbar att åka på. Det blev en riktig njutartur idag med långa skär i lugnt tempo, många pauser för att undersöka och beundra isen samt många fotopauser.

Pörkenäs lägergård


Lite längre ut syntes också öppet vatten och Jesper ville absolut ut dit och kolla läget så med stor försiktighet åkte vi ut ända till öppet vatten. Det kändes så häftigt att stå på iskanten och se ut över öppet vatten, det kändes som att vi var i något polarområde. Sen tittade vi in mot land och såg alla sommarstugorna så var vi tillbaka i Fäboda igen. Vi åkte till Pörkenäs lägergård och där svängde vi om och gjorde några avstickare på vägen tillbaka.

Hit men inte längre!




Jag blev aningen förskräckt över att vi såg en barnfamilj ute på isen utan någon som helst säkerhetsutrustning. Inte långt därifrån var isen bara 4-5 cm tjock. Att se att folk rör sig på isen betyder på inga villkor att isen är säker. Var ALLTID försiktiga när ni rör er ute på isen och ta åtminstone mer er isdubbar. De kan vara skillnad mellan liv och död ifall man går igenom isen.

Hur som helst så hade vi en alldeles fantastisk tur idag. Hoppas, hoppas att vi får mera minusgrader så att isarna växer och blir starka. Det är ju så underbart att få glida fram på isen och njuta av allt det vackra!

Ha en skön och avkopplande helg med mycket utomhusvistelse!

/Camilla

14 februari 2017

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 

Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit glädjefyllda stunder som av en eller annan orsak ebbat ut. Sen finns det de där trotjänarna som finns kvar i livet trots allt som händer runt omkring, ibland är kontakten inte så tät, men den finns alltid där. Ni är så värdefulla, varje en av er, jag hoppas ni vet hur mycket jag uppskattar er vänskap. Inte bara idag utan alla dagar av året. <3 Jag tror också att det finns många nya vänner där ute som ännu inte har kommit in i mitt liv. Ser fram emot att träffa er när det är dags. 


Så låt oss nu fira denna vänskapens dag, men vi ska komma ihåg att vänskapen behöver näring de resterande dagarna av året också. TACK alla vänner för att ni finns i mitt liv, era avtryck finns i mitt hjärta!

Denna video har säkert de flesta sett, men jag tycker den är så fin. Vänskapen mellan människa och djur är så vacker! Jag kan inte se den utan att tårarna trillar. Vändagen till ära - Christian the lion

/Camilla

5 februari 2017

Första natten vid Råmossen

Byggandet av laavun vid Råmossen som vi varit med och hjälpt till med färdigställdes i höstas och vi har länge länge tänkt att vi skulle åka ut dit och provsova, men inte förrän i helgen kom vi oss ut dit. Vi åkte ut på lördagkväll, ljuset räckte till ända tills vi var framme, sen blev det bras- och pannlampssken resten av kvällen. Jesper har gjort en anordning för att kunna koka mat över öppen eld och den passade vi också på att testa. Det blev en skön och avslappnad kväll framför brasan med gott om tid att tillreda mat och avnjuta den i lugn och ro. 

Linsgryta på gång.

Brasmys.

Jesper fyller på foderautomaten med havre.



Vid halv 9-tiden på kvällen fick vi plötsligt syn på pannlampor i mörkret och inom några sekunder hade vi två glada hundar i lägret. Strax där efter anlände deras husse och matte också. Vi trodde inte våra inbjudna gäster skulle dyka upp mera, men bättre sent än aldrig. :) Med förnyad energi av sällskapet blev det ännu några timmar framför brasan innan det blev dags att krypa ner i sovsäcken. Som jag saknat känslan av att få somna till ljudet av en sprakande brasa, jag ville inte somna, jag ville bara ligga och mysa i sovsäcken, men ganska snart tog tröttheten över och det blev godnatt. 

Fina Rocky!

Aki har morgongymnastik.

Vi vaknade tidigt på morgonen, men låg kvar i sovsäckarna en god stund innan vi tände fyr på brasan. Det blev en lång och skön frukost och innan vi packade ihop och åkte hem orkade också solen fram en stund. Laavun fick helt klart godkänt och det blir säkert flera nätter där. Tack till Peter för inkvarteringen och tack till Johan, Susi, Rocky och Aki för trevligt sällskap! 

Sällsynt älg besökte saltstenen.


/Camilla