Väggklättring är något som har hängt med ända sedan jag gick i högstadiet i Sursik. Då gick jag och mina kompisar på kurs och lärde oss grunderna i väggklättring. Vi fick vår klättringslicens och kunde därmed även börja klättra på egen hand. Med åren svalnade intresset och andra saker blev intressantare. En i gänget fortsatte klättra efter några igen och hon klättrar ännu idag när tid finns. Jag brukar hänga med henne på måndagsklättringen nån gång per år och testa mina kunskaper. Action på väggen. Jesper har också lärt sig grunderna i klättring när han gick i Base Camp så han var inte heller sen med att hänga på. Vi har nu under två måndagskvällar mer eller mindre hängt på väggarna i Sportis. När man klättrar glömmer man allt annat runt omkring en, det är full koncentration som gäller. Under en löprunda kan man tänka på annat under tiden, men gör du det när du klättrar så kommer du inte långt på väggen, där måste man vara här och nu för att ta sig upp till toppen. Camilla...
En blogg om vårt friluftsföretag och våra privata strapatser