Natventure.fi | Friluft.fi

Vi har funderat på det här med att skaffa egna kajaker ett tag och efter att vi deltagit i kursen i paddlingssäkerhet i våras så blev suget ännu större. Tanken var först att vi skulle försöka hitta begagnade kajaker, men det visade sig vara svårt. De är rätt sällsynta och sjunker nästan ingenting i värde, det betyder väl att det är en bra investering :) Efter lite forskande om vilka sorts kajaker som skulle passa oss nappade vi på en offert från  Bear and water  som finns i södra Finland. Modellen vi nu köpt är Wilderness Systems Tempest 165. Igår på morgonen ringde transportfirman och meddelade att kajakerna inom några minuter skulle vara vid Svanen Camping. Vi hoppade i bilen och åkte iväg till Botnia Canoes kanotskjul där vi hyrt två platser för förvaring av kajakerna. Premiärturen väntade vi med till kvällen när regnvädret lättade lite. Kändes väldigt ovant och trångt att försöka stuva ner benen i den smala kajaken, men dit rymdes de nog ändå. Vi hann inte pad...

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma,...

Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby. En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition ä...

Gårdagen startade i lugnt tempo i tron att vi skulle vandra endast 19 km. Efter lunchpausen konstaterade vi att vi skulle komma fram till det tänkta slutmålet jättetidigt och beslöt oss därför att gå ända till Monte Gozo - 34,5 km. Monte Gozo är den sista byn före Santiago. Jag hade gärna gått hela vägen in på samma dag, men Jesper fick sin vilja igenom och vi stannade för natten på det stora xuntahärbärget i Monte Gozo. Med facit i hand var det ett bra beslut, det fanns i princip inget att se eller göra i byn så vi fick lite tid att samla tankarna innan vi var framme och suga på karamellen ännu en stund. Vi satt ute i solen hela kvällen och hade en "best-of" tävling av allt vi upplevt under resans gång. Imorse sov vi ända till klockan 7, vi hade ingen brådska, sista vandringsdagen och endast 4 km kvar. Det blev en lugn och stilla vandring in till katedralen. Vi blev lite förvirrade dock eftersom pilarna tog slut ju närmare vi kom och pilgrimer yrade åt alla håll. Vi hittad...

Vi väcktes 4.25 av en galande spanjor, han trodde han försovit sig, hur man nu skulle lyckas med det på caminon vet jag inte, men så var det. Givetvis väcker man upp alla andra i rummet då också. När han konstaterat att klockan var endast 4.30 lade han sig och sova igen. När han sen på riktigt steg upp tog han ingen som helst hänsyn till att det fanns folk som ville sova ännu. Klampade på av och an i rummet, satte på taklampan och drog upp rullgardinen. Vi var uppe så vi led inte av det, men tyckte synd om den stackars morgontrötta fransmannen som försökte sova. Sen finns det otroligt godhjärtade människor också som en kanadensiska vi mötte på morgonen. Hon plockade upp saker som folk tappat och försökte hitta deras rätta ägare. Hon hade gått och burit på ett par herrkalsonger i två dagar utan att hitta ägaren. Idag hade hon dock bättre tur och hittade ägaren till en halv teleskopstav, han blev jätteglad över att få den tillbaka. När vi kom till staden Melide blev jag riktigt lesse...

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er. Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning) Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland ...

I morse hade vi inte ställt någon väckarklocka och eftersom vi bodde på ett litet ställe var det ingen annan som väckte oss, så vi sov ända till 6.40. Så länge har vi inte sovit en endaste gång under resan, skönt med en ordentlig natts sömn. Det blev tufft direkt från morgonen med branta uppförsbackar och mycket folk längs leden. Vi hittade ett litet bageri i lagom tid för morgonkaffet. Vi har konstaterat att bageribranschen måste vara både lönsam och enkel här. Alla äter bröd hela tiden och det enda de behöver baka är i princip baguetter. För att vara en bageributik var utbudet fattigt, men vi hittade nybakta pizzabitar och de var supergoda! Dagens höjdpunkter var för det första när vi nådde 100-km-stenen. Tänk att vi från nästan 800 km nu är nere på tvåsiffrigt! Det firade vi med lite gott att dricka. Känns helt otroligt bra. Vi känner oss nu som gamla rävar längs caminon, det är så många som just startat sin camino och vi har roat oss med att gissa vilka som är "nya och fräsc...