Natventure.fi | Friluft.fi

Hade någon sagt åt mig när jag gick i högstadiet att jag senare i livet med glädje skulle ställa mig upp framför en grupp med närmare 40 åhörare och föreläsa, så hade jag knappast trott på det. I tisdags höll jag en föreläsning i samarbete med Nykarleby arbis om vår vandring till Santiago de Compostela som vi gjorde för nästan två år sedan och jag gillade det. Jag är på inget vis någon fulländad föreläsare, men jag har märkt att jag gillar att prata om sådant som jag brinner för och det här med vandring är något jag verkligen gillar och känner att jag har rätt bra koll på. Det var roligt att så många visade intresse för föreläsningen, just pilgrimsvandring till Santiago de Compostela verkar vara en sån grej som många drömmer om att göra. Jag hoppas jag kunde inspirera någon att förverkliga sin dröm om en pilgrimsvandring och jag hoppas de som redan var på gång fick några matnyttiga tips på vägen. Jag hade en supertrevlig kväll och det värmde att flera stycken kom med sån positiv

Helgen kunde inte ha börjat mycket bättre. Så fort Jesper kom hem från jobbet åkte vi tillsammans med Christel ut till Fäboda för att åka långfärdsskridskor. Solen sken och det blåste lite grann, men definitivt mindre vind än vad som hade utlovats. Vi har mest åkt långfärdsskridskor på insjö tidigare, så det är alltid roligt och spännande att få åka på havsis. Allting ser lite mera storslaget ut på havsisen också med is och hav så långt ögat kan nå mot horisonten. Påväg ut från Lillsand Lite "fräthål" finns runt stenar och grund nu. Karaktären på havsisen är också väldigt annorlunda, den ser annorlunda ut och den känns annorlunda att pika i. Idag var ytan på isen lite mjuk efter en hel dag med plusgrader och solsken, men den var fortfarande helt underbar att åka på. Det blev en riktig njutartur idag med långa skär i lugnt tempo, många pauser för att undersöka och beundra isen samt många fotopauser. Pörkenäs lägergård Lite längre ut syntes också öppet

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig.  Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det var

Byggandet av laavun vid Råmossen som vi varit med och hjälpt till med färdigställdes i höstas och vi har länge länge tänkt att vi skulle åka ut dit och provsova, men inte förrän i helgen kom vi oss ut dit. Vi åkte ut på lördagkväll, ljuset räckte till ända tills vi var framme, sen blev det bras- och pannlampssken resten av kvällen. Jesper har gjort en anordning för att kunna koka mat över öppen eld och den passade vi också på att testa. Det blev en skön och avslappnad kväll framför brasan med gott om tid att tillreda mat och avnjuta den i lugn och ro.  Linsgryta på gång. Brasmys. Jesper fyller på foderautomaten med havre. Vid halv 9-tiden på kvällen fick vi plötsligt syn på pannlampor i mörkret och inom några sekunder hade vi två glada hundar i lägret. Strax där efter anlände deras husse och matte också. Vi trodde inte våra inbjudna gäster skulle dyka upp mera, men bättre sent än aldrig. :) Med förnyad energi av sällskapet blev det ännu några timmar framför brasa