Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2017

Vår nya familjemedlem - Vilja

Jag kollade just mitt senaste inlägg på bloggen som skrevs i slutet på oktober. Då hade vi spenderat en kväll vid laavun och skulle snart få hem vår nya familjemedlem. Nu har det gått en och en halv månad sen dess och vi har redan haft vår nya familjemedlem i fem veckor. Dessa fem veckor har bara flugit förbi och november som annars brukar vara en tuff månad för mig kom och gick innan jag ens hann reagera. Vår fyrbenta pälsbeklädda baby är alltså här, hon är en siberian husky och lystrar till namnet Vilja. Hon har redan hunnit bli 12 veckor gammal och är egentligen ingen baby alls mera, hon växer så det knakar och ryms snart inte i famnen mera. Så här liten var hon när hon kom. I helgen firade vi lillajul vid laavun och denna gång fick Vilja vara med för första gången. Det skulle också bli Viljas första utenatt så det var lite smånervöst hur natten skulle förlöpa. Det visade sig att Vilja älskade varje liten minut av äventyret och varför skulle hon inte det? Hon fick springa

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet. Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag int

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag. Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan f

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga. 8 vandrare samt en hund redo att stiga in i Kolis nationalpark. Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en

På tur bland De 7 søstre

Imorgon startar kajakkursen i Norge som vi ska delta i via vår vildmarksguideutbildning. Vi passade dock på att ta några dagar semester före kursstarten och åkte iväg redan på söndagkväll. När vi anlände till Norge, närmare bestämt Mo I Rana i måndags på eftermiddagen regnade det och ännu på tisdagmorgon vaknade vi till regnet som smattrade på biltaket på campingen i Yttervik. Det hade lovats bättre väder under dagen så vi åt vår frukost och startade sedan bilen och körde mot De 7 Søstre. Det tog inte lång stund innan regnet upphörde och solen visade sig och så förblev det sedan hela dagen. Vi valde att göra Dronningruten som går upp till de två högsta topparna av de sju systrarna. Turen skulle bli lite över 15 km lång och ca 1200 höjdmeter. Strax före klockan 11 startade vi från parkeringen vid Kraftverksstationen. Början gick bra med lätt stigning uppåt, men ju högre vi kom desto brantare och svårare stigning blev det. På vissa ställen blev det rent av klättring för att ta sig v