Natventure.fi | Friluft.fi

Nu är vi på vår sista heldag med bilen och vi känner båda två att vi är riktigt nöjda med vårt beslut att stanna en hel vecka i Santa Teresa för att varva ner efter det här virrandet som vi gjort med bilen. Vi ser en massa saker med bilen som vi inte gjorde med bussen, men att varje dag behöva hitta nya ställen att bo på, kolla efter fakta, recensioner o.s.v. är riktigt tungt i längden. Stranden i Samara. Vi befinner oss idag i Montezuma på ett av dom ställen med otrevligaste personal hittills. Däremot är vår vy underbar med havet bara några meter från verandan. Igår bodde vi på Casa Brian i Samara, ett litet ställe som drivs av kanadensare, som ägt stället redan 9 år. Vi tittade på solnedgången och gick och la oss tidigt, som vanligt. :) Till huvudmomentet då. Efter att vi ätit Brians frukost igår packade vi ihop våra saker och började köra mot nationalparken Barra Honda, vilken är känd för sina grottor som består av mjuk "limestone". Denna park är någon av Cos

När vi kom tillbaka till Costa Rica var det första vi gjorde att hyra en bil, så nu har vi cruisat omkring i två dagar. På måndagen körde vi ner till Playa del Coco, en riktig turistig ort där det är mycket hålligång under helgerna. Nu var det lite lugnare eftersom det var måndag. Vi gjorde inte så mycket där egentligen, på tisdagsmorgon körde vi ner till Playa Ocotal istället som låg 3 km bort. Där hyrde vi snorkelutrustning och simmade runt hela förmiddagen. Det var inte lika bra snorkling som i Panama, vattnet var grumligare och det vågade ganska mycket, men roligt var det ändå. Reven var inte lika färggranna, men många olika slags fiskar såg vi. Hu läta di hade köör?! 1300cc monstertruck!  Träd med fina blommor.  På eftermiddagen åkte vi vidare till Playa Grande där vi efter några försök hittade ett ställe att bo på under natten. Hade känt mig aningen hängig under bilfärden dit och när jag såg mig i spegeln på rummet så förstod jag varför. Både Jesper och jag var hel

....nej, rubriken är ingen felstavning, såhär uttalas Costa Rica, med riktigt rullande R! Nu börjar vår vecka här i Nicaragua lida mot sitt slut och idag åker vi tillbaka över till Costa Rica. Känns både kul och tråkigt. Här i Nicaragua är levnadsstandarden betydligt lägre, maten är billigare men vissa saker är faktiskt bättre. En sak som inte är bättre här är definitivt bussarna, här finns endast chickenbuses, alltså gamla amerikanska skolbussar vilka jag antar är designade för barn. Gissa hur trånga dom är för fullvuxna människor, plus att här är en stor del av befolkningen ganska överviktiga. Som sista ort i Nicaragua var vi i San Juan del Sur, en ganska turistig stad men ändå riktigt trevlig. Att vi därtill haft vårt hittills dyraste och finaste hostel gjorde inte saken sämre. Vi har ätit ute x antal gånger här i Nicaragua eftersom det inte ens löns att göra egen mat här, restaurangmaten är nästan billigare. Igår hade vi en slappdag, såna behövs emellan! Att seme

Granada kommer att lämna i minnet som en stad full av känslor, på många sätt och vis. Jag börjar med det positiva. Granada är en färggrann stad med vacker arkitektur och livfulla människor. Det finns många vackra kyrkor och det är fullt med liv och rörelse i stadskärnan.  En del av vår frukost på Choco Museo i fredags. Vi bodde på ett hostel en bit utanför centrum och hamnade att gå en bit för att ta oss in till centrum. Längs de gator som ligger utanför centrum känns allting mer eller mindre öde. Det är bara långa rader med hus på båda sidor av gatan och inget utrymme alls mellan husen, det är som en hel superlång byggnad. Dessutom är det galler framför alla dörrar och fönster. Det existerar inte några trädgårdar vid första anblicken, men om någon dörr råkar stå öppen så ser man att trädgården finns inne i huset. Det är som en innergård med en öppning i taket. Känns väldigt instängt på det här viset när man inte är van. Färggranna byggnader. En riktigt negativ

Klockan 3.45 ringde väckarklockan och det var bara vi och nattvakten som var uppe samt två stycken katter som gjorde oss sällskap vid frukostbordet. En timme senare dök vår guide upp och vi ställde oss att vänta på bussen här utanför. Kl 5.20 startade vår vandring upp mot Concepcion. Vi hade sällskap av en annan grupp den första halvan av stigningen, där fanns två stockholmare med också. Första pausen. Här var det inte speciellt brant ennu, men vi gick med ordentlig fart. Det här är ungefär 1h före toppen, hård vind redan här och riktigt fuktig dimma som blötte ner alla våra kläder och vårt hår.  De första 40 minuterna avklarades i mörker och det var lättvandrat, men sen började allvaret. Det var tuff stigning direkt, vi var halvdöda efter en halv timme. Vår guide spurtade iväg och vi försökte enligt bästa förmåga hänga på. Svetten sprutade fastän det var tidigt på morgonen och vi drack vatten i allt för snabb takt, i den farten skulle det inte räcka många timmar. Det var

Det var underbart skönt att få sova imorse utan att väckarklockan ringde kl 5. Vi startade dagen med frukost continental bestående av ägg, toast, ost, marmelad, frukter och kaffe. Gott så! En stund senare traskade vi till hamnen för att hoppa på första bästa buss till Charco Verde, men föll för frestelsen och tog en taxi istället som körde oss direkt dit. Charco Verde är ett litet naturreservat med mycket intressant djurliv, där finns också en liten lagun och en väldigt vacker strand. Vi såg mycket fåglar, apor och massvis med ödlor. Ödlorna sprang åt alla håll när vi kom gåendes på stigen. Även i naturreservatet fanns en del halvvilda hästar som tittade lite misstänksamt på oss, men fortsatte äta när de konstaterat att vi var ofarliga. Häst med föl, mitt i skogen.  Bro invid lagunen.  Vi såg åter igen många vrålapor.  Här på Ometepe driver hästarna kring löst precis som hundar. De har ägare och är märkta för att kunna identifera vem ägaren är, men ägarna har ingenst

Igår lämnade vi Santa Elena och började vår färd mot Nicaragua, eftersom resan till Nicaragua tar så många timmar med massa olika bussar, taxin, gränskorsande och färjor så bestämde vi oss för att spendera en natt i Liberia vilket ligger typ 80km från gränsen till Nicaragua. Vi spenderade natten på Hostel Dodero med tidig väckning och bussfärd 05:45 till Pueñas Blancas som är gränsstaden på Costa Ricas sida. En annan orsak till varför vi behövde åka förbi Liberia är för att Costa Rica har infört en ny skatt i slutet av december 2013, när man åker ur landet ska man betala 7$, denna måste för tillfället betalas vid en bank i förväg och denna bank fanns bl.a. i Liberia. Eftersom vi semestrar har vi inte alltid full koll på vilken dag vi befinner oss på och igår var söndag vilket betyder att inga banker är öppna - great! Vi fick alltså inte betalat någon departure fee . Vi bestämde oss för att ta risken och inte betala denna, med risk för att måsta åka tillbaka ca. 20min till närmaste