Natventure.fi | Friluft.fi

När år 2015 började visste jag att mycket roligt skulle hända under året och jag kan bara konstatera att det blev så. Vi har haft ett fantastiskt år och vill dela några av höjdpunkterna från vårt friluftsår med er läsare. Plurrövning med friluftsgruppen. Vintersafari i Lappfors. Paddlingskurs i simhallen. Årets största händelse var för oss pilgrimsvandringen i Spanien. I tankarna har det hänt mycket också efter vandringen.  Våra alldeles egna kajaker anlände dagen efter vi kom hem från Spanien.  Vår utmaning att övernatta på 5 öde öar började bra i juni, men fullföljdes aldrig. Vi får fundera ut en ny utmaning till nästa år. Härlig paddlingshelg från Kantlax till Jakobstad i sällskap av Linda och Frank. Ännu en paddlingstur med Linda och Frank, Larsmo runt denna gång.  Även fina vardagsstunder med kaffepaus i blåbärsskogen.  Det bästa beslut vi tagit detta år, att börja studera vid Vigu. Så roligt att få tillhöra dett

Så var det då äntligen dags för den efterlängtade säsongspremiären för långfärdsskridskoåkning. Väskorna var packade och stod klara genast när Jesper kom hem från jobbet, så vi begav oss iväg så fort som möjligt, för att utnyttja de sista timmarna av dagsljuset. Vi åkte till Assarskär i Larsmo där vi gjort våra flesta långfärdsturer. Det var full rulle på isen med både hockeyspelande och isfiske. Efter att ha fått krånglat på oss skridskorna vilket inte var alldeles lätt på den superhala isen, kunde vi ta de första skridskoskären på en blank, svart is. Jag tror faktiskt inte jag förut har haft privilegiet att få åka på sån is som vi åkte på idag. Det var inte perfekt is överallt, men det var många fina partier med helt blank och polerad is där du inte behöver anstränga dig för att åka ens, det bara glider fram. Det är svårt att beskriva känslan som uppstår när man glider fram på den svarta isen och allting är alldeles tyst runt om, endast ljudet av skridskobladen som skär mot i

Vägen framför oss är glashal, vi vill ju komma fram fort, men det går bara inte. Bilen sladdar ändå hit och dit fastän vi tar oss fram i snigelfart. Det är fortfarande mörkt och nervositeten blir påtagligare ju närmare målet vi kommer. Har någon hunnit före oss, vi försöker tyda spåren på vägen, men det är omöjligt att säga om det är morgonens spår eller inte. Vi befinner oss i Larsmo på skogsägarna Österbottens anordnade julgransgeocaching.  För några dagar sedan stod det om evenemanget i Öt, jag missade det själv, men min chef på jobbet berättade om det. Tur var väl det, annars hade det gått oss förbi, men som det nu var kollade vi upp evenemanget och tyckte det lät kul så vi bestämde oss för att delta. Igår kväll laddade vi telefonerna och gps:en, ställde väckarklockan på 7 för att vara redo i morse när koordinaterna för julgransjakten publicerades kl 8.00.  På väg efter att ha fått koordinaterna. Totalt fanns runt 120 granar utplacerade i hela Finland redo att

Känns som att det inte hänt så mycket värt att skriva om den senaste tiden här hos oss. Jobbet har tagit den mesta energin och utöver det så har jag inte orkat mycket mera. I helgen hann jag ändå testa min nya vintersovsäck. Sova ska man ju ändå så vi flyttade bara ut sovandet på terrassen i helgen och det var otroligt skönt att sova där ute i den friska luften under en presenning med julbelysning som hög mysfaktor. Jag har länge funderat på vilken sorts vintersovsäck jag ska investera i, det finns så många olika faktorer att tänka på när man ska välja sovsäck. Ska det vara syntet eller dun? Hur många minusgrader bör den klara av? Hur mycket är jag beredd att betala för den? Hur mycket får sovsäcken väga? Vill du ha en lätt dunsovsäck som klarar många minusgrader blir priset oftast ganska saftigt. Väljer man en syntetsovsäck som klarar lika många minusgrader är priset humanare, men vikten blir avsevärt tyngre. Efter att ha funderat av och an en längre tid fick jag tips av en kompis a

Efter lite påtryckningar får jag väl skriva några rader om knivkursen som jag deltog i nu i höst. Pedersöre MI ordnade i år såsom några år tidigare en knivkurs i sursik skola, kursledaren var den mycket duktiga knivmakaren från Bennäs - Simon Nylund. Läs mera om dom och kolla in deras arbeten på  Nylundknives . Vid första tillfället gick vi lite igenom grunderna i knivtillverkning, såsom grundmått, material och annan "inside-info". Innan vi startade tänkte jag - hur länge kan detta ta, jag kommer kanske behöva 2 tillfällen för att tillverka en kniv. Så fel jag hade. Bladen tillverkar Simon och hans bror själva, Nylund bladet som ni kan se på ena bilden här under. Bladet och lite tillbehör köptes av Simon vid dom första tillfällena. Resten av materialet köptes från Brisa (som finns stationerad i Sandsund). Efter att jag klurat ut ungefär hur jag ville att kniven skulle se ut skissades en ritning upp och tillverkningen kunde börja. Detta är verkligen ett petnoga jobb

På måndagkväll föreläste vår nejds egen naturexpert Mattias Kanckos om nyheter från naturen i Pedersörenejden. Jag blev positivt överraskad över hur djurlivet till största delen verkar frodas här i trakten, många djurarter har stärkt sina positioner. Visst finns det undantag också, men det är i alla fall mycket spännande på gång i vår närnatur. Uttern är en av de arter som det går mycket bra för i vår nejd, det går till och med så pass bra att vår utterstam är en av de starkaste i hela Finland. Även vitsvanshjorten har ökat kraftigt, den kommer troligtvis att passera älgen i antal inom kort. I Pedersörenejden finns ca 200 vitsvanshjortar för tillfället. Andra arter som mår bra här är älgen och rådjuret. Inom älgstammen har de stora tjurarna återkommit efter flera års bortavaro. Det är bra för älgstammen eftersom älgkorna kan vara väldigt kräsna med valet av far till sina kalvar. Ju flera taggar på hornen, desto bättre. Det ligger något i varför Hälge alltid får nobben av Gullan. Det

Nu är den här igen. Årets tristaste månad om ni frågar mig. Jag har väldigt svårt med detta urtrista väder, mörkt, grått och regnigt. Jag har svårt att motivera mig att göra något eller att överhuvudtaget komma mig ut i friska luften. Blir oftast inne sittande med en bok efter jobbet och alla åtaganden och kurser som annars livar upp vardagen känns tunga att utföra. I november gör vår blogg inte riktigt skäl för namnet "friluft". Jag är ganska säker på att det finns många andra som lider av den mörka hösten liksom jag. Så fort snön kommer är min hösttrötthet som bortblåst, då känns det genast mycket ljusare och skidorna åker fram så fort det bara finns ett spår att skida i. Jag har fått många goda råd av olika människor om vad jag borde göra för att hålla humöret uppe, så jag tänkte dela med mig av dem här ifall någon annan kanske har nytta av dem. När vi inte får tillräckligt med solljus på oss så lider vi risk att få d-vitaminbrist. För oss nordbor som under vinterhalvåre

Jag hade ångest inför denna utmaning flera veckor i förväg. Jag utan mat i flera dagar, ingen bra kombination. När jag är hungrig och trött blir jag milt sagt lättirriterad och lite vad som helst kan flyga ur munnen på mig. Nu skulle jag då bege mig ut i skogen i flera dagar utan mat och min värsta farhåga var att jag pga någon mindre genomtänkt kommentar från min sida skulle bli osams med någon av mina kurskamrater. Torsdagmorgon kom och tiden var inne för överlevnadskurs. Kursen startade med ett teoripass under förmiddagen som hölls av vår överlevnadsexpert Ingvar Krancher. Vi intog lunch på skolan som skulle bli vår sista riktiga måltid för några dagar framåt. Efter lunchen åkte vi ut till skogs och nu började allvaret. Utrustningen skulle gås igenom och den personliga utrustning vi fick ha med oss var minimal. Torsdagseftermiddagen och kvällen gick sen åt till att bygga läger och göra upp eld inför natten. Tallbarrste kokades över elden och det var en dryck som vi blev rätt bekan

De flesta vet säkert att vi har en friluftsgrupp som figurerar på facebook, men för det mesta är det bara några få personer som deltar i aktiviteterna. Finns det någon där ute som tycker det verkar intressant så tveka inte att hänga på våra träffar. Vi tar gärna emot flera aktiva medlemmar till gruppen. Idag hade vi en geocachingrunda inplanerad och vi förflyttade oss med mountainbikes/rörkameler (rörkamel är en "synonym" till cykel som jag lärde mig i ungdomsåren). Såphala spångar längs den "nya" stigen. På väg mot Sandåsen. Rundan var ca 13 km lång och vi rörde oss kring Sandåsen i Pedersöre. Alltid nu som då brukar vi cykla vid Sandåsen, där finns många stigar och vägar som går kors och tvärs. Vill man få till en längre runda så går det också att kombinera med Sandsund vandringsled. Idag höll vi oss till Sandåsen och hade även nöjet att hitta en ny stig som vi inte cyklat tidigare. Den var mycket smal och brant sluttande mot vattnet, men det var e

Det blev en lyxig start på dagen med brunch hos min kära syster med familj. Fram emot eftermiddagen ville vi ändå ta vara på den fina höstdagen och åkte iväg till kanotskjulet för att ta ut kajakerna på en sista tur innan de blir stående i vinterförvar. Det är nästan två månader sen vi sist paddlade och det kändes i kroppen. Det var trångt och obekvämt att sitta i kajaken igen, speciellt med skorna på. Vi trodde det skulle vara kallt, men solens strålar värmer ännu och vi fick snabbt upp värmen. Vi såg endast till en båt under turen, annars var det helt lugnt och stilla ute på sjön. Det blev ingen lång tur, men vi njöt till fullo av den färggranna naturen, den spegelblanka sjön och det ljuvliga vädret. Kommer allt att börja sakna paddlingen innan det blir säsong igen.  Blåser cigarrer. Tillbaka vid kanotskjulet fixade vi till lite på våra förvaringsplatser så att våra kajaker ska ha det så bra som möjligt under vintern. Eftersom vi har plastkajaker har de en tende