Natventure.fi | Friluft.fi

När vi började med den här bloggen ägde vi inte ens en egen kamera och det här med fotografering låg inte så värst högt på prioriteringslistan. Vi insåg i alla fall att vi behövde en kamera för en blogg utan bilder blir lätt ganska trist. Vi behövde den också till att fota alla vandringsleder så att vi har bilder till den kommande guiden. Vi köpte då en liten behändig digitalkamera och till och med jag tyckte det blev intressant att försöka få bra bilder. Fluga som intar kvällsmål. Efter en tid blev det till och med så pass intressant att jag blev arg på den lilla digikameran när den inte klarade av att ta sådana bilder som jag ville ha. Vi började fundera på att investera i en systemkamera, Jesper var inne på det redan från början och nu slog vi äntligen till och klickade hem en kamera från Gigantti. Det är en riktig basmodell - Nikon D3100, men det är en systemkamera i alla fall. Nu har vi mycket att lära, speciellt jag som inte fattar alla fototermer ens, men det tar sig. 

Ingen har väl vid det här laget missat att vi gillar äventyr och resor av olika slag. Till vintern har vi planerat in ett lite större äventyr som ska pågå i hela två månader. Vi ska åka till Costa Rica!! Varför Costa Rica undrar ni säkert, det gjorde vi också till en början, men ju mera vi läst på om landet desto självklarare val blev det. En vän till oss tipsade om Costa Rica när vi började fundera på vart vi skulle åka och vad vi skulle göra.  Vi lånade böcker och har nu lärt oss att Costa Rica är ett litet land i Central Amerika med ca 4,25 miljoner invånare. Den ena kusten möter Stilla havet och endast 120 km bort ligger Karibiska havet. Där emellan finns allt från vulkaner till djupa regnskogar. Costa Rica är ett av de länder som har högst biodiversitet i hela världen, det finns över 600 djurarter och ca 12000 växtarter. En stor del av landet är skyddat och tillsammans finns det över 70 nationalparker och reservat av olika slag.  Planering på gång. Vår reseplan är

Vilken skön söndag vi haft idag! Har inte ens fått min vanliga söndagsångest som brukar infinna sig på söndagseftermiddagen när jag inser att helgen håller på att ta slut, men så har vi haft fullt upp idag också. Vaknade på villan i morse tillsammans med en papegoja full av energi. :) Efter att vi ätit frukost for vi ut på sjön med syster. Bara söndagsåkte, kollade in fina villor och båtar längs vägen, fotade lite fåglar och satt och pratade. Häger med frukost i näbben. Gråjakon trivs vid Hällsand. :) Månsken på bryggan. Svanfamilj på rad. Efter båtutfärden samlade vi lite ris till nästa helgs brasa, kommer att bli en fin brasa! Blev lunch på terassen innan jag åkte iväg till jobbet en kort stund. Kvällen har sedan spenderats i Lappfors tillsammans med familjen, pappa fick en utflykt av oss till födelsedagspresent så nu har vi sett både vättar och älvor i Artis installation på vägen från Kiisk byahem till Bockabron. Vid Bockabron blev det sen plättstekning och kaf

Efter en tidig natt igårkväll orkade vi oss upp redan före kl. 8 idag och hade på schemat att avverka en av lederna som vi ännu hade ogågna till guiden. Första tanken var att starta upp motorcykeln och åka till Seljes. Där finns en naturstig som hör till vårt projekt. Efter att vi ätit morgonmål började Camilla känna av ryggen igen och motocykelkörandet tenderar att bara göra det värre. Därför tänkte vi om och bestämde oss istället för att åka till en led som var närmare och ta bilen. Camilla letar älgflugor vid Knypelbacka. 9.30 startade vi från Cronhjelmskolan och hade ca 13km framför oss. Första tre kilometrarna gick otroligt långsamt eftersom vi koncentrerade oss mera på svampar och att fotografera än på att gå. Vi är fortsättningsvis väldigt dåliga på svampar så slutligen kom vi bara hem med en stackare som vi trodde var en karljohan, vilken vi till slut ändå slängde (pga att den var maskäten). Fotografier fick vi däremot en hel del av. Inte denna vi kom hem med :)

Ikväll hade vi på programmet att besöka kulturens natt i Nykarleby, eller mest åkte vi för att kolla på paddling och räddningstekniker vid paddling, och kanske även själv paddla en runda på ån. För en gångs skull var vi ute i tid, Botnia Canoe hade provpaddling från klockan 18 och vi var på plats redan 18.05. Vi som alltid brukar komma i sista sekund. Eftersom vi inte riktigt hade planerat att paddla så blev det till först en hel del snack med "killarna", som övervakade hela grejjen, om en massa uteaktiviteter däribland paddling och vandring. Efter en stund tillfrågades vi ändå om vi inte ville åka ut en sväng, så vi bestämde oss för att åka. Leif Lunabba åkte med oss och vi hann prata en hel del under tiden vi paddlade mot Juthbacka området där var det redan full rulle. Det gick riktigt bra för Camilla även om hon före vi for mot Nykarleby sa att hon inte kommer om vi inte får en tvåmanskajak och nu paddlade hon helt galant en enmanskajak. Efter landgång och lite

Idag blev det en utflykt till Purmo för att vandra Lostensleden. Klockan var strax över 1 när 7 stycken entusiastiska vandrare begav sig iväg. Vi hade tänkt vandra hela leden, men eftersom kartan var något missvisande angående antalet km så blev det så att vi vandrade endast ca 1/3 del. Resten får vi ta nån gång i framtiden. Chricki å Tom chillar i solen! Fattiga riddare på gång.  Leden är väldigt bra märkt, säkert mycket tack vare att den är en del av den nya Utterleden. Man behöver dock koncentrera sig på var man sätter ner fötterna för det är ganska ojämnt och stenigt på vissa ställen och idag var det ställvis mycket vått också efter gårdagens regnande. Eftersom vi hade en svampplockare med oss blev det lite svampspanande och undervisning längs vägen vilket var mycket uppskattat. Vi fick också med oss några svampar hem som vi genast tillredde och provsmakade när vi kom hem. Klart godkänt! Borde ha varit smörsopp och björksopp och vi lever ännu :P Kommer definitivt at

Vaknade upp till den nästsista dagen av vandringen, trodde vi, men så blev det alltså inte. Det var en härlig morgon och efter att antagligen ha väckt upp våra tältgrannar och pratat lite med dem så kom vi oss iväg strax innan 7. Vi fick gå länge i ensamhet idag, det var riktigt skönt. Solen sken och hela morgonen gick vi längs med Alesjauresjön. Det blåste lite så vi tog vår förmiddagspaus i lä bakom en sten, en skitsten visade det sig vara när vi suttit där en stund. Den gav ju faktiskt bra skydd så borde ju ha kunnat räkna ut att där skulle ligga lite mindre delikata naturupplevelser... Frukost i tältet! Packar ihop tältet och traskar iväg. Morgon i Alesjaure På förmiddagen började det regna, men det höll inte i sig längre än en halv timme. Vi trodde vi var nära checkpointen när vi fick syn på berget Kartinvare för det var ju i princip bara att gå runt det. Så fel vi hade, kändes som om vi gick jämsides med berget hela förmiddagen, det tog aldrig slut. Terrängen

Dag 3 startade tidigt igen (Jesper har aldrig förr varit så villig att stiga upp tidigt på morgonen som under denna vandring :) och vi intog vår havregrynsgröt i tältet innan vi packade ihop och påbörjade dagens vandring. Denna etapp är kanske den tyngsta under hela vandringen eftersom man ska ta sig över Tjäktjapasset som är vandringens högsta punkt med sina 1140 m.ö.h. Vi nådde passet runt 10-tiden och laddade först med lite choko och nötter innan vi tog oss an utmaningen. Vi fick upp flåset ordentligt och det var ganska tungt, men roligt på samma gång. Uppe på toppen mötte en av guiderna oss med en liten godisbit, sen bar det iväg nerför på andra sidan. De följande kilometrarna fram till checkpointen bestod av sten, sten och åter sten. Passet stämplades 11.45 vid checkpoint Tjäktja och idag bjöds det på kaffe och morotskaka. Smakade utsökt, all mat smakar så mycket bättre när man vistas ute hela dagen och rör på sig, speciellt när man blir bjuden! Morgonkaffe vid Sälka. En

Vi vaknade tidigt efter en kall natt, var minusgrader under natten och rimfrost på tältet när vi klev ut. Min rygg kändes till all lycka så mycket bättre än dagen innan så behövde inte ens fundera på att vända om. Så här såg morgonen i Kebnekaise ut Var aningen nervös, därav min engelska. Vi påbörjade dagens vandring runt 7-tiden och hann inte gå långt innan ett par andra deltagare hann ifatt oss och undrade om vi också skulle till toppen av Kebnekaise. Vi hade valt fel stig där stigen delade sig, inte kollat kartan, bara följt de andra. Vi kom överens om att alltid kolla kartan i fortsättningen, den här gången var det inte så värst långt till den rätta stigen, men sådana misstag kan bli långa och tunga om det vill sig. Vi genade över berget till den rätta stigen som skulle ta oss till Signistugorna. Här började de fantastiska fjällmassiven synas och hela vägen till Signistugorna gick vi genom en otroligt vacker dalgång. Vid lunchtid nådde vi checkpointen och där serverades vi

Vår väckarklocka ringde kl 05.00 och det var spänning i luften när vi intog vårt morgonmål på hotellrummet. När vi packat ihop allt och jag började snöra på mig skorna hände det som absolut inte får hända - det small till i ryggen. Paniken var ett faktum, jag prövade gå omkring lite, men det gjorde ont. Vad skulle vi göra?! Vi åkte i alla fall iväg till Camp Ripan varifrån bussarna till Nikkaluokta avgick och vi kom oss på bussen och åkte iväg till starten, där måste vi sen ta ett beslut. Känslan när jag steg ur bussen efter att ha suttit ca 50 minuter var inte bra alls, men kunde inte annat göra än att försöka gå lite och mjuka upp ryggen. Ännu en halvtimme innan start var jag osäker om jag skulle göra detta, men prövade gå med rinkkan på och tyckte att det "tryckte" på rätt ställe i ryggen. Vi beslöt oss för att starta, ifall det inte kändes bra skulle vi vända om. Ett bra beslut med facit i hand. Strax innan start, folk taggar med kaffe. Såhär kunde det se ut i