Fortsätt till huvudinnehåll

På vandring i Sarek nationalpark - del 1

Så kommer vi till slut till den dag när jag i ord ska försöka sammanfatta vår 10 dagar långa vandring i Sarek nationalpark. Det är lättare sagt än gjort, men jag ska göra ett försök i alla fall. Jag kan börja med att berätta var Sarek finns. Sarek nationalpark är alltså ett högfjällsområde som ligger i Jokkmokks kommun i svenska Lappland och ingår i världsarvet Laponia. Det finns flera toppar över 2000 meter inom Sareks gränser och många glaciärer.

Det sista packas i rinkkorna innan starten.

Efter en lång bilresa med en övernattning i tält längs vägen startade vi vår vandring fredagen den 17:onde juni. Vi var ett gäng på 17 personer som under 10 dagar skulle vandra genom Sarek. Det tar dock några dagar att ta sig in i Sarek så vår vandring startade från Suorvadammen och de första dagarna gick vi i Stora sjöfallets nationalpark. Den första dagen hade vi mest uppehåll, men redan andra dagen drabbades vi av sämre väder och det var både kallt, vått och blåsigt. Terrängen under den andra dagen var svårframkomlig med stenar, stenar och ännu mera stenar och i slutet av dagen hände det som inte borde hända. En i gruppen halkade på en sten och föll så illa att hon bröt armen. Vi hamnade att slå läger i detta stenrike och invänta evakuering för hennes del. Sikten var lika med noll så ingen helikopter kom eftersom det inte var frågan om någon livshotande skada. Hela nästa dag regnade det och vi fick sitta kvar i tälten och vänta lite till. På kvällen ganska exakt ett dygn efter att olyckan inträffat kom helikoptern och det blev action i vår lilla tältby. Allt gick så snabbt och innan vi visst ordet av så var evakueringen över och det blev tyst på fjället igen, endast det ihållande regnet fortsatte falla ner.


Första kvällens middag var lyxig med färska tomater, sedan var det torkade grönsaker som gällde. 


Nästa dag skulle vi fortsätta och jag var så nöjd när jag vaknade på natten och märkte att det inte smattrade på tältduken mera. När jag sen tittade ut på morgonen var jag inte så nöjd mera, marken var täckt av snö och mera snö kom ner i en stadig ström. Vi fick order om att sova vidare och rotera våra böcker när vi läst ut dem. Efter att ha legat i tältet mer eller mindre i 36 h kändes det inte så lockande att fortsätta med detta, men alternativet att fortsätta vandra på stenar täckta av blötsnö var helt enkelt för farligt så det var bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Vi sov, åt, läste, skrev dagbok, åt igen, sov igen och så höll vi på två dagar i sträck. På måndagskvällen slutade det äntligen att snöa och regna och vi vågade oss ut ur tälten igen. Så underbart det var att få sträcka på sig och se en glimt av solen igen. Det bestämdes att vi skulle ha väckning vid 4-tiden på morgonen därpå och äntligen fortsätta vandringen.

Så här såg det ut på måndagmorgon när vi vaknade.

I detta utrymme vistades vi tre personer i över 2 dygn.

Lite sten här och där.

På väg igen i härligt solsken!


Tisdagen den 21:a juni kom vi in i Sarek nationalpark. Bergsmassiven med de snötäckta topparna bredde ut sig framför oss och vi fick en försmak av vad Sarek hade att bjuda på. Vandringen flöt på bra den dagen och vi kom fram till vår lägerplats rätt tidigt på dagen. Vi hamnade dock att gå enligt plan b eftersom vi redan var två dagar försenade. Plan a var att gå en längre väg genom Ruohtesvágge, men nu blev det istället en betydligt kortare väg genom Guhkesvágge. Den kortare vägen gav oss dock bra med tid till toppbestigningar och fridagar.

En lite dålig bild på vår nyfikna dvärgvessla som hälsade på oss på nära håll upprepade gånger. 
Onsdagen var tänkt att bli en topptursdag, men den dagen var det så dålig sikt att vi gick vidare genom dalen istället och siktade på topptursdag nästa dag istället. Nu började renarna visa sig och vissa av oss skulle under de följande dagarna få mera närkontakt med renar än man kanske önskade sig. Midsommarhelgen firades i basläger nedan om Sarektjåhkkåmassivet och vandringens höjdpunkt var helt klart topptursdagen till Vuojnestjåhkkå. Mera om det i nästa inlägg.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…