Fortsätt till huvudinnehåll

På vandring i Sarek nationalpark - del 1

Så kommer vi till slut till den dag när jag i ord ska försöka sammanfatta vår 10 dagar långa vandring i Sarek nationalpark. Det är lättare sagt än gjort, men jag ska göra ett försök i alla fall. Jag kan börja med att berätta var Sarek finns. Sarek nationalpark är alltså ett högfjällsområde som ligger i Jokkmokks kommun i svenska Lappland och ingår i världsarvet Laponia. Det finns flera toppar över 2000 meter inom Sareks gränser och många glaciärer.

Det sista packas i rinkkorna innan starten.

Efter en lång bilresa med en övernattning i tält längs vägen startade vi vår vandring fredagen den 17:onde juni. Vi var ett gäng på 17 personer som under 10 dagar skulle vandra genom Sarek. Det tar dock några dagar att ta sig in i Sarek så vår vandring startade från Suorvadammen och de första dagarna gick vi i Stora sjöfallets nationalpark. Den första dagen hade vi mest uppehåll, men redan andra dagen drabbades vi av sämre väder och det var både kallt, vått och blåsigt. Terrängen under den andra dagen var svårframkomlig med stenar, stenar och ännu mera stenar och i slutet av dagen hände det som inte borde hända. En i gruppen halkade på en sten och föll så illa att hon bröt armen. Vi hamnade att slå läger i detta stenrike och invänta evakuering för hennes del. Sikten var lika med noll så ingen helikopter kom eftersom det inte var frågan om någon livshotande skada. Hela nästa dag regnade det och vi fick sitta kvar i tälten och vänta lite till. På kvällen ganska exakt ett dygn efter att olyckan inträffat kom helikoptern och det blev action i vår lilla tältby. Allt gick så snabbt och innan vi visst ordet av så var evakueringen över och det blev tyst på fjället igen, endast det ihållande regnet fortsatte falla ner.


Första kvällens middag var lyxig med färska tomater, sedan var det torkade grönsaker som gällde. 


Nästa dag skulle vi fortsätta och jag var så nöjd när jag vaknade på natten och märkte att det inte smattrade på tältduken mera. När jag sen tittade ut på morgonen var jag inte så nöjd mera, marken var täckt av snö och mera snö kom ner i en stadig ström. Vi fick order om att sova vidare och rotera våra böcker när vi läst ut dem. Efter att ha legat i tältet mer eller mindre i 36 h kändes det inte så lockande att fortsätta med detta, men alternativet att fortsätta vandra på stenar täckta av blötsnö var helt enkelt för farligt så det var bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Vi sov, åt, läste, skrev dagbok, åt igen, sov igen och så höll vi på två dagar i sträck. På måndagskvällen slutade det äntligen att snöa och regna och vi vågade oss ut ur tälten igen. Så underbart det var att få sträcka på sig och se en glimt av solen igen. Det bestämdes att vi skulle ha väckning vid 4-tiden på morgonen därpå och äntligen fortsätta vandringen.

Så här såg det ut på måndagmorgon när vi vaknade.

I detta utrymme vistades vi tre personer i över 2 dygn.

Lite sten här och där.

På väg igen i härligt solsken!


Tisdagen den 21:a juni kom vi in i Sarek nationalpark. Bergsmassiven med de snötäckta topparna bredde ut sig framför oss och vi fick en försmak av vad Sarek hade att bjuda på. Vandringen flöt på bra den dagen och vi kom fram till vår lägerplats rätt tidigt på dagen. Vi hamnade dock att gå enligt plan b eftersom vi redan var två dagar försenade. Plan a var att gå en längre väg genom Ruohtesvágge, men nu blev det istället en betydligt kortare väg genom Guhkesvágge. Den kortare vägen gav oss dock bra med tid till toppbestigningar och fridagar.

En lite dålig bild på vår nyfikna dvärgvessla som hälsade på oss på nära håll upprepade gånger. 
Onsdagen var tänkt att bli en topptursdag, men den dagen var det så dålig sikt att vi gick vidare genom dalen istället och siktade på topptursdag nästa dag istället. Nu började renarna visa sig och vissa av oss skulle under de följande dagarna få mera närkontakt med renar än man kanske önskade sig. Midsommarhelgen firades i basläger nedan om Sarektjåhkkåmassivet och vandringens höjdpunkt var helt klart topptursdagen till Vuojnestjåhkkå. Mera om det i nästa inlägg.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p