Fortsätt till huvudinnehåll

På vandring i Sarek nationalpark - del 1

Så kommer vi till slut till den dag när jag i ord ska försöka sammanfatta vår 10 dagar långa vandring i Sarek nationalpark. Det är lättare sagt än gjort, men jag ska göra ett försök i alla fall. Jag kan börja med att berätta var Sarek finns. Sarek nationalpark är alltså ett högfjällsområde som ligger i Jokkmokks kommun i svenska Lappland och ingår i världsarvet Laponia. Det finns flera toppar över 2000 meter inom Sareks gränser och många glaciärer.

Det sista packas i rinkkorna innan starten.

Efter en lång bilresa med en övernattning i tält längs vägen startade vi vår vandring fredagen den 17:onde juni. Vi var ett gäng på 17 personer som under 10 dagar skulle vandra genom Sarek. Det tar dock några dagar att ta sig in i Sarek så vår vandring startade från Suorvadammen och de första dagarna gick vi i Stora sjöfallets nationalpark. Den första dagen hade vi mest uppehåll, men redan andra dagen drabbades vi av sämre väder och det var både kallt, vått och blåsigt. Terrängen under den andra dagen var svårframkomlig med stenar, stenar och ännu mera stenar och i slutet av dagen hände det som inte borde hända. En i gruppen halkade på en sten och föll så illa att hon bröt armen. Vi hamnade att slå läger i detta stenrike och invänta evakuering för hennes del. Sikten var lika med noll så ingen helikopter kom eftersom det inte var frågan om någon livshotande skada. Hela nästa dag regnade det och vi fick sitta kvar i tälten och vänta lite till. På kvällen ganska exakt ett dygn efter att olyckan inträffat kom helikoptern och det blev action i vår lilla tältby. Allt gick så snabbt och innan vi visst ordet av så var evakueringen över och det blev tyst på fjället igen, endast det ihållande regnet fortsatte falla ner.


Första kvällens middag var lyxig med färska tomater, sedan var det torkade grönsaker som gällde. 


Nästa dag skulle vi fortsätta och jag var så nöjd när jag vaknade på natten och märkte att det inte smattrade på tältduken mera. När jag sen tittade ut på morgonen var jag inte så nöjd mera, marken var täckt av snö och mera snö kom ner i en stadig ström. Vi fick order om att sova vidare och rotera våra böcker när vi läst ut dem. Efter att ha legat i tältet mer eller mindre i 36 h kändes det inte så lockande att fortsätta med detta, men alternativet att fortsätta vandra på stenar täckta av blötsnö var helt enkelt för farligt så det var bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Vi sov, åt, läste, skrev dagbok, åt igen, sov igen och så höll vi på två dagar i sträck. På måndagskvällen slutade det äntligen att snöa och regna och vi vågade oss ut ur tälten igen. Så underbart det var att få sträcka på sig och se en glimt av solen igen. Det bestämdes att vi skulle ha väckning vid 4-tiden på morgonen därpå och äntligen fortsätta vandringen.

Så här såg det ut på måndagmorgon när vi vaknade.

I detta utrymme vistades vi tre personer i över 2 dygn.

Lite sten här och där.

På väg igen i härligt solsken!


Tisdagen den 21:a juni kom vi in i Sarek nationalpark. Bergsmassiven med de snötäckta topparna bredde ut sig framför oss och vi fick en försmak av vad Sarek hade att bjuda på. Vandringen flöt på bra den dagen och vi kom fram till vår lägerplats rätt tidigt på dagen. Vi hamnade dock att gå enligt plan b eftersom vi redan var två dagar försenade. Plan a var att gå en längre väg genom Ruohtesvágge, men nu blev det istället en betydligt kortare väg genom Guhkesvágge. Den kortare vägen gav oss dock bra med tid till toppbestigningar och fridagar.

En lite dålig bild på vår nyfikna dvärgvessla som hälsade på oss på nära håll upprepade gånger. 
Onsdagen var tänkt att bli en topptursdag, men den dagen var det så dålig sikt att vi gick vidare genom dalen istället och siktade på topptursdag nästa dag istället. Nu började renarna visa sig och vissa av oss skulle under de följande dagarna få mera närkontakt med renar än man kanske önskade sig. Midsommarhelgen firades i basläger nedan om Sarektjåhkkåmassivet och vandringens höjdpunkt var helt klart topptursdagen till Vuojnestjåhkkå. Mera om det i nästa inlägg.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…