Fortsätt till huvudinnehåll

På vandring i Sarek nationalpark - del 1

Så kommer vi till slut till den dag när jag i ord ska försöka sammanfatta vår 10 dagar långa vandring i Sarek nationalpark. Det är lättare sagt än gjort, men jag ska göra ett försök i alla fall. Jag kan börja med att berätta var Sarek finns. Sarek nationalpark är alltså ett högfjällsområde som ligger i Jokkmokks kommun i svenska Lappland och ingår i världsarvet Laponia. Det finns flera toppar över 2000 meter inom Sareks gränser och många glaciärer.

Det sista packas i rinkkorna innan starten.

Efter en lång bilresa med en övernattning i tält längs vägen startade vi vår vandring fredagen den 17:onde juni. Vi var ett gäng på 17 personer som under 10 dagar skulle vandra genom Sarek. Det tar dock några dagar att ta sig in i Sarek så vår vandring startade från Suorvadammen och de första dagarna gick vi i Stora sjöfallets nationalpark. Den första dagen hade vi mest uppehåll, men redan andra dagen drabbades vi av sämre väder och det var både kallt, vått och blåsigt. Terrängen under den andra dagen var svårframkomlig med stenar, stenar och ännu mera stenar och i slutet av dagen hände det som inte borde hända. En i gruppen halkade på en sten och föll så illa att hon bröt armen. Vi hamnade att slå läger i detta stenrike och invänta evakuering för hennes del. Sikten var lika med noll så ingen helikopter kom eftersom det inte var frågan om någon livshotande skada. Hela nästa dag regnade det och vi fick sitta kvar i tälten och vänta lite till. På kvällen ganska exakt ett dygn efter att olyckan inträffat kom helikoptern och det blev action i vår lilla tältby. Allt gick så snabbt och innan vi visst ordet av så var evakueringen över och det blev tyst på fjället igen, endast det ihållande regnet fortsatte falla ner.


Första kvällens middag var lyxig med färska tomater, sedan var det torkade grönsaker som gällde. 


Nästa dag skulle vi fortsätta och jag var så nöjd när jag vaknade på natten och märkte att det inte smattrade på tältduken mera. När jag sen tittade ut på morgonen var jag inte så nöjd mera, marken var täckt av snö och mera snö kom ner i en stadig ström. Vi fick order om att sova vidare och rotera våra böcker när vi läst ut dem. Efter att ha legat i tältet mer eller mindre i 36 h kändes det inte så lockande att fortsätta med detta, men alternativet att fortsätta vandra på stenar täckta av blötsnö var helt enkelt för farligt så det var bara att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Vi sov, åt, läste, skrev dagbok, åt igen, sov igen och så höll vi på två dagar i sträck. På måndagskvällen slutade det äntligen att snöa och regna och vi vågade oss ut ur tälten igen. Så underbart det var att få sträcka på sig och se en glimt av solen igen. Det bestämdes att vi skulle ha väckning vid 4-tiden på morgonen därpå och äntligen fortsätta vandringen.

Så här såg det ut på måndagmorgon när vi vaknade.

I detta utrymme vistades vi tre personer i över 2 dygn.

Lite sten här och där.

På väg igen i härligt solsken!


Tisdagen den 21:a juni kom vi in i Sarek nationalpark. Bergsmassiven med de snötäckta topparna bredde ut sig framför oss och vi fick en försmak av vad Sarek hade att bjuda på. Vandringen flöt på bra den dagen och vi kom fram till vår lägerplats rätt tidigt på dagen. Vi hamnade dock att gå enligt plan b eftersom vi redan var två dagar försenade. Plan a var att gå en längre väg genom Ruohtesvágge, men nu blev det istället en betydligt kortare väg genom Guhkesvágge. Den kortare vägen gav oss dock bra med tid till toppbestigningar och fridagar.

En lite dålig bild på vår nyfikna dvärgvessla som hälsade på oss på nära håll upprepade gånger. 
Onsdagen var tänkt att bli en topptursdag, men den dagen var det så dålig sikt att vi gick vidare genom dalen istället och siktade på topptursdag nästa dag istället. Nu började renarna visa sig och vissa av oss skulle under de följande dagarna få mera närkontakt med renar än man kanske önskade sig. Midsommarhelgen firades i basläger nedan om Sarektjåhkkåmassivet och vandringens höjdpunkt var helt klart topptursdagen till Vuojnestjåhkkå. Mera om det i nästa inlägg.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …