Fortsätt till huvudinnehåll

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan försvinna och bli helt under vatten i och med tidvattnet. Det blev således en hel del kånkande av kajaker långt upp på land ifall man tog iland när vattnet var som lägst. Ifall vi tvärtom tog iland när det var högvatten så blev det oftast en lång väg att bära på morgonen istället för att komma ut till vattnet igen. Redan under en lunchpaus kunde vattenståndet hinna ändra betydligt vilket vi fick erfara vid något tillfälle.

Febril aktivitet på stranden vid Nesna camping innan alla kajaker är packade. 


Anlänt till Tomma och kajakerna ska bäras upp en bra bit på land för att vara säkra när tidvattnet stiger. 

Färggrannt värre med alla kajaker uppradade nedanför vår tältplats på Tomma.

Under den andra dagen agerade mitt matlag ledare och en lite längre överfart som i vanliga fall hade tagit oss ca en timme tog oss nästan två timmar pga diverse problem längs vägen. Våra riktiga ledare satte oss på prov och kapsejsade gång på gång, de blev sjösjuka och trötta och vi hade fullt sjå med att rädda och bogsera till höger och vänster. Överfarten kändes väldigt lång och det var oerhört skönt att få äta lunch sen efteråt. Resten av dagen blev sen lugn både vad det gällde räddningar och vindar. Vi fick uppleva ett helt magiskt tillfälle när vi paddlade över en lite större vik och vattnet var i princip spegelblankt. Plötsligt uppenbarade sig några fenor ovanför vattenytan och vi hade sällskap av tumlare. De var på ganska långt avstånd, men det hördes helt tydligt när de kom upp till ytan och tog luft och de var många. Vi satt alla andäktigt och bevittnade skådespelet i närmare en halv timme innan vi så småningom paddlade vidare. Vilken show!

Mitt matlag för turen. 


Räddning på gång. 

Tumlare.
Foto: Aavameri

Vattnet har sjunkit under lunchen, blev smått jobbigt att paddla ut genom tången när vi skulle bort därifrån. Lovund syns i bakgrunden. 

Solnedgång med Lovund i bakgrunden dit vi skulle ta oss nästa dag. 

Följande dag började vi med räddningsövningar och först efter lunchen åkte vi iväg vidare mot Lovund som var vårt mål för dagen. Lovund ligger långt ute i Atlanten och är belägen strax under polarcirkeln. Största delen av Lovund är täckt av Lovundfjellet som är 623 meter högt, men det finns även ett litet samhälle på Lovund. Dit styrde vi våra kajaker för att proviantera lite samt fylla på våra vattenbehållare. Den ända butiken på Lovund hade dock stängt för 40 minuter sen när vi kom dit så det blev ingen proviantering, men vi gick till restaurangen istället och åt middag där den kvällen. Vattenbehållarna fick vi påfyllda och personalen på restaurangen sålde också bröd till oss så de som var i behov fick sitt brödlager påfyllt. Riktigt bra service! Vi stannade dock inte i civilisationen särskilt länge utan vi paddlade vidare till Lovunds södra sida där vi slog läger för natten.



Övning i självräddning.
Foto: Aavameri

På ingång till Lovund. 


Lovunds södra sida. 

Jesper studerar klipporna på nära håll.
Foto: Lone Widestam

Foto: Lone Widestam

Foto: Lone Widestam

Följande dag vaknade vi till ett ihållande regn och torrdräkterna åkte genast på. Det var utlovat hård vind den dagen med upp till 15 m/s, men till min stora glädje blev det inte så hårda vindar. Som mest uppskattades vinden till 9 m/s, men det räckte ändå bra till för att skapa lite vågor till oss att träna i. Det blev några riktiga räddningar under dagen samt paddling i kompakt dimma där vi inte såg någonting innan vi tagit oss hela vägen till Tomma igen. De två sista nätterna spenderade vi sedan på Tomma i en fårhage innan vi paddlade tillbaka till Nesna på tisdagsförmiddagen.


Fåren var nyfikna, men vågade sig inte riktigt ända fram trots Jespers tappra försök att kommunicera med dem.
Foto: Aavameri
Vems fingrar är mest russinlika efter en dag i vattnet?
Foto: Aavameri

Jag själv in action i vackra Helgeland.
Foto: Aavameri


Paddlingen i Norge var verkligen full av upplevelser! Det var en berg-och dalbana i känslor med förväntningar, glädje, ångest, trötthet, frustration, rädsla, styrka, stolthet och en hel massa annat. Naturen var absolut det bästa, det var helt fantastiskt vackert där, helt annat än vad jag är van med i mina egna paddlingsvatten. Det klara vattnet gjorde att det var som att paddla i ett gigantiskt akvarium, vi kunde följa med undervattenslivet när vi paddlade i lugnare vatten, helt fantastiskt! Paddlingen var definitivt mycket mera krävande än jag är van vid, men också mycket lärorik. Det känns fint att veta att jag fixar mera krävande förhållanden även om det finns massor att lära sig ännu. Nu ser jag fram emot att ge mig ut i höststormar för att bli vän med vågorna. Jag kan igen en gång konstatera att paddling är ett oslagbart sätt att uppleva naturen på nära håll. Tack Norge för denna gång, vi ses igen!

Camilla




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p