Fortsätt till huvudinnehåll

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.

8 vandrare samt en hund redo att stiga in i Kolis nationalpark.


Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.

Det gick uppför eller nerför under hela fredagen.
Trött hund vilar på lunchpausen inne i kåtan vid Ryläys. 

På fredagen vaknade vi till en mulen dag och regnet låg i luften hela dagen, men det blev aldrig något häftigt regn som på förhand utlovats. Dagsetappen visade sig bli riktigt tuff med konstanta uppförs- eller nerförsbackar och branta sådana. Det var ett gäng trötta vandrare som kom fram till Kiviniemi på kvällen. Vid Kiviniemi finns det en gratis bastu för vandrare att använda och den eldade vi upp efter middagen och tog oss ett välbehövligt bad efter många svettiga timmar längs leden. Där finns också ett stort vindskydd och en del av gänget valde att sova i vindskydd, medan vi var några som sov i tält.

Tältplats med utsikt mot Herajärvi. 

Denna natt var något kyligare och de som sovit i vindskyddet hade haft det lite småkyligt under natten, men de värmdes snabbt upp av solen som kom fram under förmiddagen. Lördagsetappen var ganska kort så vi hade inte bråttom att komma iväg och klockan hann bli nästan 10 innan vi lämnade Kiviniemi. Det blev en riktigt skön och avslappnad lördag med solsken, fåraherdar, kantareller i massor och ett besök till sprickgrottan Pirunkirkko senare under dagen. Vi avslutade dagen med kantarellfest runt lägerelden och sen var alla nöjda att krypa ner i sovsäckarna en sista natt under denna vandring.

Morgonuppvärmning innan dagens vandring startade. 

Spännande överfart med dragflotte vid Sikosalmi.

Skön lunchpaus i solen. 

Lakkala gård som beboddes av fåraherdarna under sommaren. 

Ett mycket sällskapligt får ville ha uppmärksamhet av mig vilket jag mer än gärna gav till henne. 

Skogens guld - stora, fina och många kantareller hittade vi. 

På söndagen startade vi redan klockan 8 i strålande solsken och påbörjade således vandringens sista etapp tillbaka till Ukko-Koli. Det blev igen många uppförs- och nerförsbackar, men vi belönades också med fantastiska utsikter över sjön Pielinen och tidig eftermiddag gick vi de sista tunga trappstegen upp mot Ukko-Kolis topp 347 m.ö.h. Så var vandringen plötsligt slut. Koli levererade verkligen, det var en mycket varierande vandring med både utmaningar, vackra vyer och idylliska svedjeängar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag hade som guide fyra suveräna dagar med en superfin grupp. Det var ett riktigt nöje att vandra med er, tusen tack allesammans som kom med och gjorde detta till en fin upplevelse!

Ylä-Murhi tältplats sjuder av liv när Nykarleby arbis kommer dit. 

Morgondimma på Pitkälampi. 

Magnifikt lunchställe!

Vackra vyer över Pielinen. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde