Fortsätt till huvudinnehåll

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.

8 vandrare samt en hund redo att stiga in i Kolis nationalpark.


Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.

Det gick uppför eller nerför under hela fredagen.
Trött hund vilar på lunchpausen inne i kåtan vid Ryläys. 

På fredagen vaknade vi till en mulen dag och regnet låg i luften hela dagen, men det blev aldrig något häftigt regn som på förhand utlovats. Dagsetappen visade sig bli riktigt tuff med konstanta uppförs- eller nerförsbackar och branta sådana. Det var ett gäng trötta vandrare som kom fram till Kiviniemi på kvällen. Vid Kiviniemi finns det en gratis bastu för vandrare att använda och den eldade vi upp efter middagen och tog oss ett välbehövligt bad efter många svettiga timmar längs leden. Där finns också ett stort vindskydd och en del av gänget valde att sova i vindskydd, medan vi var några som sov i tält.

Tältplats med utsikt mot Herajärvi. 

Denna natt var något kyligare och de som sovit i vindskyddet hade haft det lite småkyligt under natten, men de värmdes snabbt upp av solen som kom fram under förmiddagen. Lördagsetappen var ganska kort så vi hade inte bråttom att komma iväg och klockan hann bli nästan 10 innan vi lämnade Kiviniemi. Det blev en riktigt skön och avslappnad lördag med solsken, fåraherdar, kantareller i massor och ett besök till sprickgrottan Pirunkirkko senare under dagen. Vi avslutade dagen med kantarellfest runt lägerelden och sen var alla nöjda att krypa ner i sovsäckarna en sista natt under denna vandring.

Morgonuppvärmning innan dagens vandring startade. 

Spännande överfart med dragflotte vid Sikosalmi.

Skön lunchpaus i solen. 

Lakkala gård som beboddes av fåraherdarna under sommaren. 

Ett mycket sällskapligt får ville ha uppmärksamhet av mig vilket jag mer än gärna gav till henne. 

Skogens guld - stora, fina och många kantareller hittade vi. 

På söndagen startade vi redan klockan 8 i strålande solsken och påbörjade således vandringens sista etapp tillbaka till Ukko-Koli. Det blev igen många uppförs- och nerförsbackar, men vi belönades också med fantastiska utsikter över sjön Pielinen och tidig eftermiddag gick vi de sista tunga trappstegen upp mot Ukko-Kolis topp 347 m.ö.h. Så var vandringen plötsligt slut. Koli levererade verkligen, det var en mycket varierande vandring med både utmaningar, vackra vyer och idylliska svedjeängar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag hade som guide fyra suveräna dagar med en superfin grupp. Det var ett riktigt nöje att vandra med er, tusen tack allesammans som kom med och gjorde detta till en fin upplevelse!

Ylä-Murhi tältplats sjuder av liv när Nykarleby arbis kommer dit. 

Morgondimma på Pitkälampi. 

Magnifikt lunchställe!

Vackra vyer över Pielinen. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …