Fortsätt till huvudinnehåll

Vandrat skärgårdsleden i ruggigt höstväder

Efter fjolårets "besiktigande" av nejdens vandringsleder har det känts lite fattigt med vandrandet i år. Vi har ju dessutom gått alla vandringsleder här omkring så nu får vi söka oss längre bort om vi vill se något vi inte sett tidigare. Skärgårdsleden i Öja har vi länge varit nyfikna på och idag begav vi oss dit så fort vi fått i oss lite frukost. Vi parkerade bilen vid café Bryggan vid 10-tiden och började sedan beta av de 22 kilometrarna.


Blött och halt.

Utsikt över havet.

Det duggregnade lite under förmiddagen, men var riktigt behagligt att gå ändå. Vi tog en kort paus vid Korvgräven och stötte där samtidigt på några jägare, de var lite småsura åt oss för att vi inte hade något rött på oss. Våra regnkläder råkar vara svarta, annars brukar vi vara ganska så färggranna, men vad jag vet så har inte älgarna ännu börjat bära knallblåa ryggväskor ;) Men, förstås så bör man vara lite extra försiktig när man rör sig ute i skogen under jaktsäsongen. Jägaren var vänlig nog och meddelade de andra via radion att vi var ute på vandringsleden. Såg inte till en enda jägare sen i alla fall, vi mötte endast två andra vandrare.



Camilla beundrar färgerna.

Raststuga vid Kalvholmen

Klockan hann bli nästan 14 innan vi hade tid för lunch vid Vändörens utkikstorn. Det var riktigt fin vandring dit ner, leden går en bit längs med havsstranden över klippor och berg. Det gick bra att hålla värmen så länge vi gick, men genast vi stannade så blev det lite kyligt, så det var skönt med ett extra plagg att dra på under tiden vi rastade. Vi tog både lunch och kaffe i ett och vandrade sedan på med förnyad energi de sista 9 kilometrarna i ett sträck. Det blev sammanlagt nästan 7 h vandring idag så nu känns det skönt att slappa i soffan resten av kvällen.




Trevlig lördagkväll!

/Camilla och Jesper

/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"