Fortsätt till huvudinnehåll

Vandrat skärgårdsleden i ruggigt höstväder

Efter fjolårets "besiktigande" av nejdens vandringsleder har det känts lite fattigt med vandrandet i år. Vi har ju dessutom gått alla vandringsleder här omkring så nu får vi söka oss längre bort om vi vill se något vi inte sett tidigare. Skärgårdsleden i Öja har vi länge varit nyfikna på och idag begav vi oss dit så fort vi fått i oss lite frukost. Vi parkerade bilen vid café Bryggan vid 10-tiden och började sedan beta av de 22 kilometrarna.


Blött och halt.

Utsikt över havet.

Det duggregnade lite under förmiddagen, men var riktigt behagligt att gå ändå. Vi tog en kort paus vid Korvgräven och stötte där samtidigt på några jägare, de var lite småsura åt oss för att vi inte hade något rött på oss. Våra regnkläder råkar vara svarta, annars brukar vi vara ganska så färggranna, men vad jag vet så har inte älgarna ännu börjat bära knallblåa ryggväskor ;) Men, förstås så bör man vara lite extra försiktig när man rör sig ute i skogen under jaktsäsongen. Jägaren var vänlig nog och meddelade de andra via radion att vi var ute på vandringsleden. Såg inte till en enda jägare sen i alla fall, vi mötte endast två andra vandrare.



Camilla beundrar färgerna.

Raststuga vid Kalvholmen

Klockan hann bli nästan 14 innan vi hade tid för lunch vid Vändörens utkikstorn. Det var riktigt fin vandring dit ner, leden går en bit längs med havsstranden över klippor och berg. Det gick bra att hålla värmen så länge vi gick, men genast vi stannade så blev det lite kyligt, så det var skönt med ett extra plagg att dra på under tiden vi rastade. Vi tog både lunch och kaffe i ett och vandrade sedan på med förnyad energi de sista 9 kilometrarna i ett sträck. Det blev sammanlagt nästan 7 h vandring idag så nu känns det skönt att slappa i soffan resten av kvällen.




Trevlig lördagkväll!

/Camilla och Jesper

/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…