Fortsätt till huvudinnehåll

Vandrat skärgårdsleden i ruggigt höstväder

Efter fjolårets "besiktigande" av nejdens vandringsleder har det känts lite fattigt med vandrandet i år. Vi har ju dessutom gått alla vandringsleder här omkring så nu får vi söka oss längre bort om vi vill se något vi inte sett tidigare. Skärgårdsleden i Öja har vi länge varit nyfikna på och idag begav vi oss dit så fort vi fått i oss lite frukost. Vi parkerade bilen vid café Bryggan vid 10-tiden och började sedan beta av de 22 kilometrarna.


Blött och halt.

Utsikt över havet.

Det duggregnade lite under förmiddagen, men var riktigt behagligt att gå ändå. Vi tog en kort paus vid Korvgräven och stötte där samtidigt på några jägare, de var lite småsura åt oss för att vi inte hade något rött på oss. Våra regnkläder råkar vara svarta, annars brukar vi vara ganska så färggranna, men vad jag vet så har inte älgarna ännu börjat bära knallblåa ryggväskor ;) Men, förstås så bör man vara lite extra försiktig när man rör sig ute i skogen under jaktsäsongen. Jägaren var vänlig nog och meddelade de andra via radion att vi var ute på vandringsleden. Såg inte till en enda jägare sen i alla fall, vi mötte endast två andra vandrare.



Camilla beundrar färgerna.

Raststuga vid Kalvholmen

Klockan hann bli nästan 14 innan vi hade tid för lunch vid Vändörens utkikstorn. Det var riktigt fin vandring dit ner, leden går en bit längs med havsstranden över klippor och berg. Det gick bra att hålla värmen så länge vi gick, men genast vi stannade så blev det lite kyligt, så det var skönt med ett extra plagg att dra på under tiden vi rastade. Vi tog både lunch och kaffe i ett och vandrade sedan på med förnyad energi de sista 9 kilometrarna i ett sträck. Det blev sammanlagt nästan 7 h vandring idag så nu känns det skönt att slappa i soffan resten av kvällen.




Trevlig lördagkväll!

/Camilla och Jesper

/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…