Fortsätt till huvudinnehåll

Nya resplaner

Ifjol på hösten var vi på en föreläsning som handlade om pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Då föddes tanken på att en dag göra denna vandring. Den här hösten såg vi att Kronoby arbis "kvarnen" ordnade ett tillfälle för de som var intresserade av att göra denna vandring och vi deltog i tillfället. Det visade sig dock att den vandring som de skulle göra var endast en liten bråkdel av hela pilgrimsleden och vi kände att vi nog vill mera än så om vi nu en gång åker iväg till Spanien.

Planerna lades på is ett tag, men så började vi följa med den finska serien "Löytöretkeilijät" som handlar om sex finländare som vandrar hela vägen till Santiago de Compostela och vi beslutade att vi också vill göra detta. Sagt och gjort, vi kollade med våra respektive jobb om vi kunde ta ut vår semester redan i maj och sedan bokade vi flygbiljetter.

Från början hade vi tänkt starta från den franska orten St Jean Pied de Port, men det visade sig bli lite knepigt att ta sig över till den franska sidan eftersom vi är ute lite tidigare än den riktiga högsäsongen och transporterna dit börjar först i juni. Att flyga direkt till Frankrike hade varit ett bra alternativ, men då igen blev flygbiljetterna så dyra, så vi kommer nu att skippa den första dagsetappen som går över Pyreneerna från den franska sidan till den spanska sidan och börja i den lilla byn Roncesvalles. Vi kommer nog att hinna vandra ändå, från Roncesvalles till Santiago de Compostela är det 750 km.

Grov vägvisning.


Förberedelserna är redan i full gång, vi funderar på utrustning, läser på om vandringen och har lite försiktigt börjat träna för att förhoppningsvis vara väl "ingånga" i slutet på april när det bär iväg. Det kommer att bli en rejäl utmaning och alla dagar kommer inte att vara solskensdagar med gott humör och lätta steg, men ska ändå bli fantastiskt roligt att få göra detta!

Guidebok/karta/dagsetappbeskrivning, vandringsskor och stavar - några måsten på denna resa. 

Symbolen för pilgrimsvandrare.


/Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

  1. Nina10 november 2014 kl. 08:16

    Så spännande, ser framemot att följa med på er resa i text och bild!
    Buen Camino!

    SvaraRadera
  2. Camilla 10 november 2014 kl. 16:19

    Jo, spännande ska det bli! Gracias :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer