Fortsätt till huvudinnehåll

Inspirerad av äventyraren Renata Chlumska

En av denna veckas höjdpunkter var arbis Nykarlebys torsdagsföreläsning med Renata Chlumska. Jag hade innan bara sett en artikel om henne i nån tidning och hade inte speciellt stor koll på vad hon sysslat med, visste bara att hon bestigit Mount Everest. Under kvällen fick vi följa med på hennes äventyr till de högsta bergstopparna på varje kontinent, vi fick höra om hennes stora äventyr "around America adventure" där hon paddlade och cyklade runt Amerikas gränser. Vi fick också höra om förlusten av hennes livspartner - äventyraren Göran Kropp, som tragiskt omkom i en klättringsolycka år 2002.


Renata Chlumska är verkligen urstark, både fysiskt och psykiskt. Att vara mentalt stark var något som hon återkom till gång på gång. Att klara av att bestiga ett berg kräver fysisk styrka och kondition, men framför allt kräver det mental styrka. Om du verkligen, verkligen vill något så går det att klara av, men du kanske behöver bryta ner uppgiften i små delmål och visionera för dig själv hur du klarar av uppgiften. På det här området har jag MYCKET att lära, jag har allt för lätt att ge upp och säga att jag inte kan eller klarar av en uppgift. Nu har jag i alla fall blivit inspirerad att försöka lite mera, små steg framåt är bättre än att inte försöka alls!

Jag blir alltid otroligt fascinerad av passionerade människor som brinner för något. De för en sådan positiv energi med sig och jag blir själv inspirerad att våga ta steget och göra något som jag kanske drömt om. Världen är öppen att utforska och fascineras av och det är bara man själv som kan sätta gränser för vad som är möjligt. Skulle alla lyssna på vad andra tycker och tänker så skulle världen stagnera, många uppfinningar förbli ouppfunna och många platser bli osedda. Just nu bara bubblar det i mig, jag har så många drömmar, idéer och projekt jag vill uppfylla. Det är en härlig känsla och den tänker jag behålla så länge jag bara kan. Nu är det 90 dagar kvar tills vårt kommande stora äventyr börjar, det var också bara en dröm till en början, men ska nu bli verklighet :)

Låt dig inspireras av dokumentären om Renata Chlumskas dröm att bestiga "7 summits". 


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…