Fortsätt till huvudinnehåll

Härlig vinterdag i slalombacken

I januari hade vi kurs i telemarkåkning med Vigu och det var med blandade känslor jag åkte hem efter den kursen. Idag tog vi tillfället i akt med soligt och fint vinterväder och åkte iväg till Joupiska i Seinäjoki för att åka lite i slalombacken där. Jag ville testa telemark igen, medan Jesper var mera sugen på att åka snowboard. Vi fick också med oss några andra viguiter så vi var ett gäng på sex personer som mötte upp vid backen när den öppnade kl. 11.

Matts, Mikael, Camilla, Jesper och Ida. Maria stod bakom kameran, tack för bilden Maria!




Efter att ha fått hyrt utrustning till mig så åkte vi upp i liften och vi hade tre timmars skön åkning framför oss. När jag började mindes jag inte alls hur jag skulle göra, jag hamnade att stanna upp och tänka efter vilken fot som skulle vara fram och vilken som skulle bak. När det var upprett var det bara att öva, öva och öva lite till. Backen vi åkte i passade utmärkt till ändamålet, den var inte för brant så farten blev inte för hög och det gick bra att öva teknik.

Jag vet inte vad denna bindning hette som fanns på hyrskidorna, men den var lite annorlunda än den vi hade vi Swinghill. Jag trivdes jättebra med den, den kändes väldigt elastisk. 




Jag antar att alla har en starkare och svagare sida och det blev väldigt tydligt för mig. Vänstersvängen kändes hur bra som helst, medan högersvängen var otroligt mycket svårare. Efter en del analyserande och funderande kom jag fram till att jag måste jobba mer med överkroppen och vrida den i fallriktningen. Sakta men säkert började även högersvängen kännas lite bättre.



Jesper trivdes bland hopporna.


Matts åkte både framvägen och bakvägen.

Det var riktigt rolig åkning idag, jag fick lite bättre kläm på hur det borde gå till när det gäller telemark. Jag hade inga tankar alls på att köpa egen telemarkutrustning, men efter idag tror jag att jag ändå skulle föredra telemark framom vanlig slalom. Hittar jag bättre begagnad utrustning så kanske det blir ett par telemarkskidor i alla fall. Nu ser jag verkligen fram emot fjällkursen om två veckor, då blir det mycket telemarkåkning!


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…