Fortsätt till huvudinnehåll

Härlig vinterdag i slalombacken

I januari hade vi kurs i telemarkåkning med Vigu och det var med blandade känslor jag åkte hem efter den kursen. Idag tog vi tillfället i akt med soligt och fint vinterväder och åkte iväg till Joupiska i Seinäjoki för att åka lite i slalombacken där. Jag ville testa telemark igen, medan Jesper var mera sugen på att åka snowboard. Vi fick också med oss några andra viguiter så vi var ett gäng på sex personer som mötte upp vid backen när den öppnade kl. 11.

Matts, Mikael, Camilla, Jesper och Ida. Maria stod bakom kameran, tack för bilden Maria!




Efter att ha fått hyrt utrustning till mig så åkte vi upp i liften och vi hade tre timmars skön åkning framför oss. När jag började mindes jag inte alls hur jag skulle göra, jag hamnade att stanna upp och tänka efter vilken fot som skulle vara fram och vilken som skulle bak. När det var upprett var det bara att öva, öva och öva lite till. Backen vi åkte i passade utmärkt till ändamålet, den var inte för brant så farten blev inte för hög och det gick bra att öva teknik.

Jag vet inte vad denna bindning hette som fanns på hyrskidorna, men den var lite annorlunda än den vi hade vi Swinghill. Jag trivdes jättebra med den, den kändes väldigt elastisk. 




Jag antar att alla har en starkare och svagare sida och det blev väldigt tydligt för mig. Vänstersvängen kändes hur bra som helst, medan högersvängen var otroligt mycket svårare. Efter en del analyserande och funderande kom jag fram till att jag måste jobba mer med överkroppen och vrida den i fallriktningen. Sakta men säkert började även högersvängen kännas lite bättre.



Jesper trivdes bland hopporna.


Matts åkte både framvägen och bakvägen.

Det var riktigt rolig åkning idag, jag fick lite bättre kläm på hur det borde gå till när det gäller telemark. Jag hade inga tankar alls på att köpa egen telemarkutrustning, men efter idag tror jag att jag ändå skulle föredra telemark framom vanlig slalom. Hittar jag bättre begagnad utrustning så kanske det blir ett par telemarkskidor i alla fall. Nu ser jag verkligen fram emot fjällkursen om två veckor, då blir det mycket telemarkåkning!


/Camilla och Jesper

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi
Skicka en kommentar
Läs mer

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde
2 kommentarer
Läs mer