Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterfjällkurs i Tärnaby

Vår vintersemester firades i år i Tärnaby och Hemavan tillsammans med Vigu 21 där vi hade den smått legendariska vinterfjällkursen. Efter en lång resa och en del bilbekymmer kom vi fram till Tärnaby på söndagkväll. De första tre nätterna bodde vi i en stuga "Backvillan" precis intill Anjabacken. Det blev två dagar piståkning innan det riktiga äventyret startade på onsdagen. Väderprognosen utlovade storm mot kvällen så våra lärare beslutade att kalfjället där de vanligtvis brukar hålla kursen var för utsatt för vädret, så platsen var ny för i år, fastän konceptet för övrigt var som tidigare år. Det blåste hårt redan på förmiddagen när vi packade våra pulkor och startade klättringen uppför fjället. Ca två timmar senare kom vi fram till Ryfjället som skulle bli vårt hem de tre följande nätterna.




Vindstyrkan hade nu tilltagit rejält och att gå uppe på fjället utan skydd för vinden var inte att rekommendera. Vi började genast gräva våra snöbivacker, vi tjejer grävde en och killgänget grävde sin egen. Det visade sig att snön där vi grävde var mycket hård och svår att gräva i så efter några timmars grävande kom killarna och hjälpte oss så vi skulle hinna få vår bivack färdig till natten. Det hann bli sent innan vi fick ta natten den kvällen, men det var desto skönare att få lägga sig i sovsäcken och äntligen få vila efter en tung dags arbete. Fastän stormen vinade utanför bivacken märkte vi ingenting där inne, det var helt tyst och stilla och vi sov nog alla gott den natten.






Följande morgon var solen framme en stund, men det blåste fortfarande friskt. Det blev hur som helst lavinkunskapsutbildning och vi fick börja öva på kamraträddning. Det väsentligaste i kamraträddning i händelse av en lavin är att båda parter (offer och räddare) har en fungerande transceiver som är påslagen. Räddaren bör också ha en sond och en spade. Enligt statistiken har man inte lång tid på sig att hitta ett lavinoffer innan luften tar slut under snön, vårt mål när vi övade var att kunna hitta två offer inom fem minuter. Det var inte alls lätt och kräver nog övning för att bli säker på dubbelsök. Pga den hårda blåsten och isiga fjäll blev det inga långa skidturer så vi fick istället mycket tid till lavinsök.








Vi hann ändå med två skidturer, på torsdagen blev det en kort tur en bit uppför fjället och på fredag gjorde vi en topptur efter lunchen. Det hade då snöat lite under natten så vi fick några partier med fin snö att åka i. Jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att bli någon offpiståkare, men efter fredagens tur fick jag ändå mersmak. Det var både roligt att gå uppför och förstås att åka ner sen. Vinterfjället är otroligt mäktigt, det kändes som att vi upplevde bilderna jag brukar beundra i olika friluftsmagasin. Jag förstår nu varför man vill gå uppför i flera timmar för att sedan få ett enda åk under en och samma dag. Det är helheten med att sträva uppåt, vyerna, att svettas, känslan av att nå toppen och sen den roliga utförsåkningen. Jag hoppas jag får möjlighet att göra flera toppturer, det var verkligen en häftig upplevelse.

Det här var utan tvekan den bästa kursen hittills med Vigu. Jag är så glad att vi bestämde oss för att åka fastän jag var lite tveksam i början. Att bo i snöbivack på vinterfjället var så häftigt, varje kväll när jag stod och borstade tänderna i månskenet med fjäll åt alla håll kom en overklighetskänsla över mig - vilket liv jag lever! Tack till alla som var med och gjorde detta till en oförglömlig upplevelse. :)

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…