Vår vintersemester firades i år i Tärnaby och Hemavan tillsammans med Vigu 21 där vi hade den smått legendariska vinterfjällkursen. Efter en lång resa och en del bilbekymmer kom vi fram till Tärnaby på söndagkväll. De första tre nätterna bodde vi i en stuga "Backvillan" precis intill Anjabacken. Det blev två dagar piståkning innan det riktiga äventyret startade på onsdagen. Väderprognosen utlovade storm mot kvällen så våra lärare beslutade att kalfjället där de vanligtvis brukar hålla kursen var för utsatt för vädret, så platsen var ny för i år, fastän konceptet för övrigt var som tidigare år. Det blåste hårt redan på förmiddagen när vi packade våra pulkor och startade klättringen uppför fjället. Ca två timmar senare kom vi fram till Ryfjället som skulle bli vårt hem de tre följande nätterna.
Vindstyrkan hade nu tilltagit rejält och att gå uppe på fjället utan skydd för vinden var inte att rekommendera. Vi började genast gräva våra snöbivacker, vi tjejer grävde en och killgänget grävde sin egen. Det visade sig att snön där vi grävde var mycket hård och svår att gräva i så efter några timmars grävande kom killarna och hjälpte oss så vi skulle hinna få vår bivack färdig till natten. Det hann bli sent innan vi fick ta natten den kvällen, men det var desto skönare att få lägga sig i sovsäcken och äntligen få vila efter en tung dags arbete. Fastän stormen vinade utanför bivacken märkte vi ingenting där inne, det var helt tyst och stilla och vi sov nog alla gott den natten.
Följande morgon var solen framme en stund, men det blåste fortfarande friskt. Det blev hur som helst lavinkunskapsutbildning och vi fick börja öva på kamraträddning. Det väsentligaste i kamraträddning i händelse av en lavin är att båda parter (offer och räddare) har en fungerande transceiver som är påslagen. Räddaren bör också ha en sond och en spade. Enligt statistiken har man inte lång tid på sig att hitta ett lavinoffer innan luften tar slut under snön, vårt mål när vi övade var att kunna hitta två offer inom fem minuter. Det var inte alls lätt och kräver nog övning för att bli säker på dubbelsök. Pga den hårda blåsten och isiga fjäll blev det inga långa skidturer så vi fick istället mycket tid till lavinsök.
Vi hann ändå med två skidturer, på torsdagen blev det en kort tur en bit uppför fjället och på fredag gjorde vi en topptur efter lunchen. Det hade då snöat lite under natten så vi fick några partier med fin snö att åka i. Jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att bli någon offpiståkare, men efter fredagens tur fick jag ändå mersmak. Det var både roligt att gå uppför och förstås att åka ner sen. Vinterfjället är otroligt mäktigt, det kändes som att vi upplevde bilderna jag brukar beundra i olika friluftsmagasin. Jag förstår nu varför man vill gå uppför i flera timmar för att sedan få ett enda åk under en och samma dag. Det är helheten med att sträva uppåt, vyerna, att svettas, känslan av att nå toppen och sen den roliga utförsåkningen. Jag hoppas jag får möjlighet att göra flera toppturer, det var verkligen en häftig upplevelse.
Det här var utan tvekan den bästa kursen hittills med Vigu. Jag är så glad att vi bestämde oss för att åka fastän jag var lite tveksam i början. Att bo i snöbivack på vinterfjället var så häftigt, varje kväll när jag stod och borstade tänderna i månskenet med fjäll åt alla håll kom en overklighetskänsla över mig - vilket liv jag lever! Tack till alla som var med och gjorde detta till en oförglömlig upplevelse. :)
Camilla och Jesper
Vindstyrkan hade nu tilltagit rejält och att gå uppe på fjället utan skydd för vinden var inte att rekommendera. Vi började genast gräva våra snöbivacker, vi tjejer grävde en och killgänget grävde sin egen. Det visade sig att snön där vi grävde var mycket hård och svår att gräva i så efter några timmars grävande kom killarna och hjälpte oss så vi skulle hinna få vår bivack färdig till natten. Det hann bli sent innan vi fick ta natten den kvällen, men det var desto skönare att få lägga sig i sovsäcken och äntligen få vila efter en tung dags arbete. Fastän stormen vinade utanför bivacken märkte vi ingenting där inne, det var helt tyst och stilla och vi sov nog alla gott den natten.
Följande morgon var solen framme en stund, men det blåste fortfarande friskt. Det blev hur som helst lavinkunskapsutbildning och vi fick börja öva på kamraträddning. Det väsentligaste i kamraträddning i händelse av en lavin är att båda parter (offer och räddare) har en fungerande transceiver som är påslagen. Räddaren bör också ha en sond och en spade. Enligt statistiken har man inte lång tid på sig att hitta ett lavinoffer innan luften tar slut under snön, vårt mål när vi övade var att kunna hitta två offer inom fem minuter. Det var inte alls lätt och kräver nog övning för att bli säker på dubbelsök. Pga den hårda blåsten och isiga fjäll blev det inga långa skidturer så vi fick istället mycket tid till lavinsök.
Vi hann ändå med två skidturer, på torsdagen blev det en kort tur en bit uppför fjället och på fredag gjorde vi en topptur efter lunchen. Det hade då snöat lite under natten så vi fick några partier med fin snö att åka i. Jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att bli någon offpiståkare, men efter fredagens tur fick jag ändå mersmak. Det var både roligt att gå uppför och förstås att åka ner sen. Vinterfjället är otroligt mäktigt, det kändes som att vi upplevde bilderna jag brukar beundra i olika friluftsmagasin. Jag förstår nu varför man vill gå uppför i flera timmar för att sedan få ett enda åk under en och samma dag. Det är helheten med att sträva uppåt, vyerna, att svettas, känslan av att nå toppen och sen den roliga utförsåkningen. Jag hoppas jag får möjlighet att göra flera toppturer, det var verkligen en häftig upplevelse.
Det här var utan tvekan den bästa kursen hittills med Vigu. Jag är så glad att vi bestämde oss för att åka fastän jag var lite tveksam i början. Att bo i snöbivack på vinterfjället var så häftigt, varje kväll när jag stod och borstade tänderna i månskenet med fjäll åt alla håll kom en overklighetskänsla över mig - vilket liv jag lever! Tack till alla som var med och gjorde detta till en oförglömlig upplevelse. :)
Camilla och Jesper
Kommentarer
Skicka en kommentar