Fortsätt till huvudinnehåll

Blixtvisit till Skuleberget

I och med vårt nyväckta intresse för klippklättring har vi fått lite nya klättringsvänner och vi var inte sena att hänga på när de hörde sig för om sällskap på en helgresa till Skuleberget i Sverige för lite via ferrataklättring. Vi åkte över med morgonfärjan på lördag och efter en något gungig färd var vi framme i Umeå kl 11.00 lokal tid. Vi började köra söderut och när vi kollade via ferratas hemsida upptäckte vi till vår förskräckelse att klättringslederna var stängda hela lördagen pga att det regnat kraftigt under natten och berget helt enkelt var för vått. Via ferrata är egentligen ingen renodlad klättring utan det är lite av en blandning mellan vandring och klättring i mycket brant terräng. Man har vanlig klättringssele på och är fast i en vajer i vilken man kan dra sig uppåt för att underlätta framfarten. På en via ferrataled kan det också finnas konstgjorda grepp och steg på särskilt branta partier. Är berget vått som det var denna lördag så blir det väldigt halkigt och farliga situationer kan uppstå, så det är helt förståeligt att lederna var stängda, men inte desto mindre surt för det.

På soldäck var det inte svårt att hitta lediga platser.

Vid foten av Skuleberget finns Naturum med all möjlig information om världsarvet Höga kusten.

Skuleberget.


Som tur var den traditionella vandringsleden öppen och på den kunde man på egen risk ta sig uppför berget. Även där var det vått och halkigt och det gällde att vara försiktig. Det var riktigt brant på vissa ställen och vi fick nog använda både fötter och händer på vissa ställen för att ta oss upp. Halvvägs upp finns en urgammal grotta som vi också besökte. Även om via ferratan var stängd var det inget fel på vädret under lördagen, vi fick en solig färd upp till toppen som mäter 286 m.ö.h. Där uppe finns toppstugan som hyser ett café och även om vi är mitt uppe i vår sötsaksstrejk festade jag till det med en våffla med hjortronsylt och vispgrädde. Lite fusk var det nog, jag medger, men jag åt inte upp all sylt i alla fall. :) För de som inte vill gå eller klättra upp för berget finns även en linbana på andra sidan berget som går ända upp till toppen.

På väg upp mot toppen.

Fina vyer från berget.

Rövargrottan.

Uppe på toppen!

Pausar och beundrar vyerna.


Skuleberget hör alltså till världsarvet Höga kusten och just Skuleberget är världens högst belägna strandlinje. Landskapet präglas av höga, branta berg och och smala vikar. Höga kusten har en areal på 142 500 ha varav 56% utgörs av hav. Landskapet är precis som Kvarkens skärgård i ständig förändring pga landhöjningen. I dagsläget räknar man med en landhöjning på ca 8 mm per år och det finns en chans att det kommer att finnas en fast landförbindelse över Kvarken om ca 2000 år. Våra efterlevande kanske slipper att gunga på Wasaline. Världsarvet Höga kusten består inte enbart av Skuleberget, det finns många öar, nationalparken Skuleskogen och andra spår av landhöjningen där man kan upptäcka världsarvet. Vill du läsa mer om Höga kusten gå in på varldsarvethogakusten.se.

Matlagning på Friluftsbyns camping.

Fin kvällshimmel. 


Vi övernattade på Friluftsbyns camping som hade en mycket trevlig värd som lät oss campa där gratis eftersom det inte gick att betala med kort och vi hade inga kontanter. Det pågick något evenemang i den nybyggda delen av friluftsbyn så vi hade gratis trubadur hela kvällen. Det blev en tidig kväll och en ännu tidigare morgon eftersom det blev lite rådd med svensk och finsk tid, men vi hann i alla fall med en hel del innan färjan avgick på eftermiddagen. Det blev lite inomhusklättring vid Iksu sportcenter i Umeå och lite shopping innan hemfärden. En helg som inte blev riktigt som vi tänkt oss, men det blev en riktigt bra och innehållsrik till slut ändå. Tack till våra medresenärer för en trevlig helg!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …