Fortsätt till huvudinnehåll

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper tre utmaningar att klara av; en liten ramp, ett stenparti med framhjulslyft samt ett litet större rothinder. Jag fick ta om rampen några gånger innan jag kom in rätt på den, men den var inte alls svår när man väl kom på den. Stenpartiet fixade jag inte så där har jag en utmaning att jobba vidare på, men rothindret gick också fint. Två av tre utmaningar klarade jag så jag fick godkänt betyg, ska nog klara den tredje också bara jag får öva lite till.



Vi tyckte att den här banan var superbra. Här får man verkligen träna på tekniska hinder och när man väl klarar den här banan utan att stiga av cykeln har man kommit en god bit på vägen. Stort tack till initiativtagarna och alla talkojobbare, det här har ni gjort bra! Vi ser fram emot fortsättningen på banan och kommer definitivt att besöka den flera gånger. :)

Länk till Larsmo XCO facebooksida

/Camilla


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde