Fortsätt till huvudinnehåll

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper tre utmaningar att klara av; en liten ramp, ett stenparti med framhjulslyft samt ett litet större rothinder. Jag fick ta om rampen några gånger innan jag kom in rätt på den, men den var inte alls svår när man väl kom på den. Stenpartiet fixade jag inte så där har jag en utmaning att jobba vidare på, men rothindret gick också fint. Två av tre utmaningar klarade jag så jag fick godkänt betyg, ska nog klara den tredje också bara jag får öva lite till.



Vi tyckte att den här banan var superbra. Här får man verkligen träna på tekniska hinder och när man väl klarar den här banan utan att stiga av cykeln har man kommit en god bit på vägen. Stort tack till initiativtagarna och alla talkojobbare, det här har ni gjort bra! Vi ser fram emot fortsättningen på banan och kommer definitivt att besöka den flera gånger. :)

Länk till Larsmo XCO facebooksida

/Camilla


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"