Fortsätt till huvudinnehåll

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.

Narvik by night.

På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En trevlig tur med mycket äventyrskänsla i det stormiga vädret.

Redo för första dagsturen.

Rombakstøtta i sikte. Enligt legenden var Rombakstøtta en häxa som skadade sitt knä när hon skulle ta sig ner till Breisfjorden för att besöka sina släktingar. Pga det onda knät försenades hon och hann inte hem tillbaka innan solen gick upp vilket ledde till att hon förstenades. 


Dagen efter var det så dags för den efterlängtade hytteturen. Vi skidade med stighudar på ca 10 km ut i fjällen till Blåvatnhytta som ligger 570 m.ö.h. Det blev en lång och tung dag och att få syn på hyttan i slutet av dagen var oändligt skönt. Den som vistats i fjällens ibland obarmhärtiga väder kan förstå känslan av att få syn på en stuga som betyder värme, skydd och vila. Det skyddet och den vilan skulle så småningom dock visa sig från en annan sida. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Tisdagkvällen förflöt lugnt och vi gick tidigt till sängs.

Blåvatnhytta.


På onsdagen gick de som inte led av skoskav eller andra diverse smärtor på dagstur till Niingen. Inte heller denna dag gick vi ända upp till toppen eftersom den är för brant att skida upp på, men vi gick tillräckligt långt för att få en förnämlig utsikt över havet lagom till lunchpausen. Eftersom det snöat och blåst mycket på sistone har det varit ganska stor lavinfara i fjällen och vi fick uppleva en ordentlig "sättning" när ett snölager brast på fjället upp mot toppen. Det lät som en ordentlig åskknall ungefär och senare såg vi också sprickan i snön där snön brustit. Som tur var det ingen brant sluttning så ingen lavin utlöstes, men tecknen på lavinfaran fanns där. Mycket under fjällkursen handlade om lavinkunskap och när vi kom tillbaka till hyttan på eftermiddagen blev det transcieverövningar resten av dagen.

Studier i lavinkunskap.

Mikael testar bastuvaken. 

Sista natten i hyttan blev mardrömmen ett faktum. Spysjukan slog till i stugan och innan morgonen var tre stycken drabbade. Det var en väldigt liten stuga att vara sjuk i, spyhinkar överallt och storm utanför stugan. Skyddet inne i stugan blev snabbt till ett fängelse för mig som lider av spyfobi. På förmiddagen insjuknade ytterligare tre stycken och Jesper och jag var de enda som var friska. Vi skulle ner från fjället den dagen och det blev en pärs innan alla hade packat och vi fått stugan städad. På något vis tog vi oss ner därifrån, men lätt var det inte, speciellt inte för dem som redan hunnit insjukna. Själv insjuknade jag när vi kom tillbaka till lodgen, men som tur hade jag en något lindrigare version. Jesper i sin tur fick feber dagen därpå och så gott som alla låg mer eller mindre utslagna under fredagen och ingen hade lust att åka skidor. På något vis hittade jag styrka att ta mig igenom situationen, men det kommer att ta ett bra tag för mig att hantera den mentala biten av denna mardröm.

Jobbigt med hopklistrade stighudar.

Fjäll och hav, en vacker kombiantion.

Det blev en väldigt händelserik vecka i Narvik med en mörk avslutning, men hemresan gick ändå fint och jag tror inte det nånsin har varit så skönt att komma hem som denna gång. Med lite tid att smälta allt detta kan jag säkert se det fina med fjällkursen också, men just nu överskuggas allt av den hemska natten instängd i stugan med spysjuka härjandes. Allt har sina sidor, även hyttans skydd och trygghet.

Norge är ändå ett majestätiskt land och det finns oändligt mycket att utforska där. Även om denna resa inte blev så angenäm kommer jag med säkerhet att återvända till Norge igen. Nu ska jag dock njuta av hemmets trygga vrå innan det är dags för nästa äventyr efter påsken. Ha det gott!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…