Fortsätt till huvudinnehåll

Ekenäs skärgårds nationalpark

Förra helgen vistades jag i Ekenäs skärgårds nationalpark där jag var på växtkurs med Vigu. Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989 och har en areal på 52 km². Det finns flera utfärdshamnar i nationalparken och en av dem är Rödjan som är beläget på Älgö, vilken är nationalparkens största ö.




Vi startade växtkursen på fredagen från Lappvik simstrand och paddlade ut till Rödjan. Rödjan är ett restaurerat fiskehemman från 1940-talet där paddlingsvärldsmästaren Thorvald Strömberg har växt upp. I dagsläget är Rödjan alltså en utfärdshamn som man endast kan nå sjövägen. Där finns bryggor så att även stora båtar kan lägga till och på ön finns det en ca 2 km lång naturstig där man kan utforska öns varierande natur. Längs naturstigen finns också ett utkikstorn därifrån man har fin utsikt över skärgården. Några av fiskehemmanets stugor är bevarade och åtminstone en av dem är man välkommen att kika in i. Det finns också en mysig bastu uppe på klipporna som besökare får använda. Vi tältade på ön och vid tältplatsen finns även ett "campingtak" under vilket man både kan koka mat och även sova om man så önskar. Riktigt lyxigt!

Kajaker på rad vid Lappvik simstrand.
Foto: Lone Widestam

Som sig bör på en växtkurs studerade vi också växter. Gissa växten!
Foto: Lone Widestam

141 växter hade vi på vår lista. Gissa mossorna!
Foto: Lone Widestam

Härlig sommarmat! Vilken tur att vi hade en fiskare i vårt matlag. :)
Foto: Lone Widestam

Bästa tältkompisarna Marie och Lone! 


Naturen i nationalparken är till stor del lik vår skärgård här i Österbotten, men en grej som vi inte har här i Österbotten är tång. Överallt där vi paddlade fanns det tång i vattnet och det kändes väldigt exotiskt för mig. Det är inte heller utan orsak som nationalparkens symbol är en ejder för vi såg verkligen många ejdrar under de tre dagarna vi vistades i skärgården. Jag blev positivt överraskad av nationalparken. jag hade inga förväntningar alls när vi åkte ut dit, men åkte därifrån med känslan av att hit vill jag återvända och utforska mera. 

Ut på växtstudier i skärgården. Vi var hela 21 st som deltog i kursen. 

Foto: Eva Länsiluoto

Foto: Eva Länsiluoto

Vacker skärgård!
Foto: Eva Länsiluoto

Nästa gång jag åker dit vill jag åka till Jussarö som är en annan ö i nationalparken och även den en utfärdshamn. På Jussarö bedrevs gruvdrift i flera omgångar under 1800- och 1900-talen. 1967 avslutades gruvdriften och alla anläggningar och hus lämnades åt sitt öde och finns fortfarande kvar på området. Jag kan riktigt känna hur spännande det skulle vara att strosa omkring bland alla historiska platser på ön och föreställa mig hur det sett ut när järnmalmsgruvorna var i bruk. Jag är också helt övertygad om att Jesper skulle stortrivas där, så en sådan tur får vi allt planera in i något skede.

Tack till Lone och Eva för bilderna! 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…