Fortsätt till huvudinnehåll

Ekenäs skärgårds nationalpark

Förra helgen vistades jag i Ekenäs skärgårds nationalpark där jag var på växtkurs med Vigu. Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989 och har en areal på 52 km². Det finns flera utfärdshamnar i nationalparken och en av dem är Rödjan som är beläget på Älgö, vilken är nationalparkens största ö.




Vi startade växtkursen på fredagen från Lappvik simstrand och paddlade ut till Rödjan. Rödjan är ett restaurerat fiskehemman från 1940-talet där paddlingsvärldsmästaren Thorvald Strömberg har växt upp. I dagsläget är Rödjan alltså en utfärdshamn som man endast kan nå sjövägen. Där finns bryggor så att även stora båtar kan lägga till och på ön finns det en ca 2 km lång naturstig där man kan utforska öns varierande natur. Längs naturstigen finns också ett utkikstorn därifrån man har fin utsikt över skärgården. Några av fiskehemmanets stugor är bevarade och åtminstone en av dem är man välkommen att kika in i. Det finns också en mysig bastu uppe på klipporna som besökare får använda. Vi tältade på ön och vid tältplatsen finns även ett "campingtak" under vilket man både kan koka mat och även sova om man så önskar. Riktigt lyxigt!

Kajaker på rad vid Lappvik simstrand.
Foto: Lone Widestam

Som sig bör på en växtkurs studerade vi också växter. Gissa växten!
Foto: Lone Widestam

141 växter hade vi på vår lista. Gissa mossorna!
Foto: Lone Widestam

Härlig sommarmat! Vilken tur att vi hade en fiskare i vårt matlag. :)
Foto: Lone Widestam

Bästa tältkompisarna Marie och Lone! 


Naturen i nationalparken är till stor del lik vår skärgård här i Österbotten, men en grej som vi inte har här i Österbotten är tång. Överallt där vi paddlade fanns det tång i vattnet och det kändes väldigt exotiskt för mig. Det är inte heller utan orsak som nationalparkens symbol är en ejder för vi såg verkligen många ejdrar under de tre dagarna vi vistades i skärgården. Jag blev positivt överraskad av nationalparken. jag hade inga förväntningar alls när vi åkte ut dit, men åkte därifrån med känslan av att hit vill jag återvända och utforska mera. 

Ut på växtstudier i skärgården. Vi var hela 21 st som deltog i kursen. 

Foto: Eva Länsiluoto

Foto: Eva Länsiluoto

Vacker skärgård!
Foto: Eva Länsiluoto

Nästa gång jag åker dit vill jag åka till Jussarö som är en annan ö i nationalparken och även den en utfärdshamn. På Jussarö bedrevs gruvdrift i flera omgångar under 1800- och 1900-talen. 1967 avslutades gruvdriften och alla anläggningar och hus lämnades åt sitt öde och finns fortfarande kvar på området. Jag kan riktigt känna hur spännande det skulle vara att strosa omkring bland alla historiska platser på ön och föreställa mig hur det sett ut när järnmalmsgruvorna var i bruk. Jag är också helt övertygad om att Jesper skulle stortrivas där, så en sådan tur får vi allt planera in i något skede.

Tack till Lone och Eva för bilderna! 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor.





Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa.

Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle". I terrängen kan man bland annat hitta rester av gamla renstängsel och torvhyttor som skvallrar om…

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur.

Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älgar…