Fortsätt till huvudinnehåll

Ekenäs skärgårds nationalpark

Förra helgen vistades jag i Ekenäs skärgårds nationalpark där jag var på växtkurs med Vigu. Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989 och har en areal på 52 km². Det finns flera utfärdshamnar i nationalparken och en av dem är Rödjan som är beläget på Älgö, vilken är nationalparkens största ö.




Vi startade växtkursen på fredagen från Lappvik simstrand och paddlade ut till Rödjan. Rödjan är ett restaurerat fiskehemman från 1940-talet där paddlingsvärldsmästaren Thorvald Strömberg har växt upp. I dagsläget är Rödjan alltså en utfärdshamn som man endast kan nå sjövägen. Där finns bryggor så att även stora båtar kan lägga till och på ön finns det en ca 2 km lång naturstig där man kan utforska öns varierande natur. Längs naturstigen finns också ett utkikstorn därifrån man har fin utsikt över skärgården. Några av fiskehemmanets stugor är bevarade och åtminstone en av dem är man välkommen att kika in i. Det finns också en mysig bastu uppe på klipporna som besökare får använda. Vi tältade på ön och vid tältplatsen finns även ett "campingtak" under vilket man både kan koka mat och även sova om man så önskar. Riktigt lyxigt!

Kajaker på rad vid Lappvik simstrand.
Foto: Lone Widestam

Som sig bör på en växtkurs studerade vi också växter. Gissa växten!
Foto: Lone Widestam

141 växter hade vi på vår lista. Gissa mossorna!
Foto: Lone Widestam

Härlig sommarmat! Vilken tur att vi hade en fiskare i vårt matlag. :)
Foto: Lone Widestam

Bästa tältkompisarna Marie och Lone! 


Naturen i nationalparken är till stor del lik vår skärgård här i Österbotten, men en grej som vi inte har här i Österbotten är tång. Överallt där vi paddlade fanns det tång i vattnet och det kändes väldigt exotiskt för mig. Det är inte heller utan orsak som nationalparkens symbol är en ejder för vi såg verkligen många ejdrar under de tre dagarna vi vistades i skärgården. Jag blev positivt överraskad av nationalparken. jag hade inga förväntningar alls när vi åkte ut dit, men åkte därifrån med känslan av att hit vill jag återvända och utforska mera. 

Ut på växtstudier i skärgården. Vi var hela 21 st som deltog i kursen. 

Foto: Eva Länsiluoto

Foto: Eva Länsiluoto

Vacker skärgård!
Foto: Eva Länsiluoto

Nästa gång jag åker dit vill jag åka till Jussarö som är en annan ö i nationalparken och även den en utfärdshamn. På Jussarö bedrevs gruvdrift i flera omgångar under 1800- och 1900-talen. 1967 avslutades gruvdriften och alla anläggningar och hus lämnades åt sitt öde och finns fortfarande kvar på området. Jag kan riktigt känna hur spännande det skulle vara att strosa omkring bland alla historiska platser på ön och föreställa mig hur det sett ut när järnmalmsgruvorna var i bruk. Jag är också helt övertygad om att Jesper skulle stortrivas där, så en sådan tur får vi allt planera in i något skede.

Tack till Lone och Eva för bilderna! 

Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer