Fortsätt till huvudinnehåll

Ekenäs skärgårds nationalpark

Förra helgen vistades jag i Ekenäs skärgårds nationalpark där jag var på växtkurs med Vigu. Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989 och har en areal på 52 km². Det finns flera utfärdshamnar i nationalparken och en av dem är Rödjan som är beläget på Älgö, vilken är nationalparkens största ö.




Vi startade växtkursen på fredagen från Lappvik simstrand och paddlade ut till Rödjan. Rödjan är ett restaurerat fiskehemman från 1940-talet där paddlingsvärldsmästaren Thorvald Strömberg har växt upp. I dagsläget är Rödjan alltså en utfärdshamn som man endast kan nå sjövägen. Där finns bryggor så att även stora båtar kan lägga till och på ön finns det en ca 2 km lång naturstig där man kan utforska öns varierande natur. Längs naturstigen finns också ett utkikstorn därifrån man har fin utsikt över skärgården. Några av fiskehemmanets stugor är bevarade och åtminstone en av dem är man välkommen att kika in i. Det finns också en mysig bastu uppe på klipporna som besökare får använda. Vi tältade på ön och vid tältplatsen finns även ett "campingtak" under vilket man både kan koka mat och även sova om man så önskar. Riktigt lyxigt!

Kajaker på rad vid Lappvik simstrand.
Foto: Lone Widestam

Som sig bör på en växtkurs studerade vi också växter. Gissa växten!
Foto: Lone Widestam

141 växter hade vi på vår lista. Gissa mossorna!
Foto: Lone Widestam

Härlig sommarmat! Vilken tur att vi hade en fiskare i vårt matlag. :)
Foto: Lone Widestam

Bästa tältkompisarna Marie och Lone! 


Naturen i nationalparken är till stor del lik vår skärgård här i Österbotten, men en grej som vi inte har här i Österbotten är tång. Överallt där vi paddlade fanns det tång i vattnet och det kändes väldigt exotiskt för mig. Det är inte heller utan orsak som nationalparkens symbol är en ejder för vi såg verkligen många ejdrar under de tre dagarna vi vistades i skärgården. Jag blev positivt överraskad av nationalparken. jag hade inga förväntningar alls när vi åkte ut dit, men åkte därifrån med känslan av att hit vill jag återvända och utforska mera. 

Ut på växtstudier i skärgården. Vi var hela 21 st som deltog i kursen. 

Foto: Eva Länsiluoto

Foto: Eva Länsiluoto

Vacker skärgård!
Foto: Eva Länsiluoto

Nästa gång jag åker dit vill jag åka till Jussarö som är en annan ö i nationalparken och även den en utfärdshamn. På Jussarö bedrevs gruvdrift i flera omgångar under 1800- och 1900-talen. 1967 avslutades gruvdriften och alla anläggningar och hus lämnades åt sitt öde och finns fortfarande kvar på området. Jag kan riktigt känna hur spännande det skulle vara att strosa omkring bland alla historiska platser på ön och föreställa mig hur det sett ut när järnmalmsgruvorna var i bruk. Jag är också helt övertygad om att Jesper skulle stortrivas där, så en sådan tur får vi allt planera in i något skede.

Tack till Lone och Eva för bilderna! 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…