Fortsätt till huvudinnehåll

Klippklättring, trädklättring och lådklättring

Hela förra veckan spenderades i södra Finland, jag var där hela 9 dagar medan Jesper nöjde sig med en dryg vecka. Vi åkte redan på fredagskvällen tillsammans med vår studiekamrat som också är bosatt i Österbotten. Vi anlände sent på kvällen vid 24-tiden till Meiko naturskyddsområde i Kvarnby/Kyrkslätt och satte upp våra tält och hängmattor för att sedan krypa ner i sovsäckarna. Vi vaknade till en solig morgon och kokade gröt till frukost medan ortsborna nyfiket kikade på oss när de gick sin morgonpromenad med hundarna.

När vi fått i oss frukost gick vi sen en bit längs naturstigen och kom fram till vårt mål för dagen, klippväggarna vid Meiko. Det var första gången för säsongen som vi klättrade ute och även en lång paus sen vi klättrat över huvudtaget så det kändes aningen rostigt och väldigt spännande! Vi började med några mindre väggar på förmiddagen och på eftermiddagen fortsatte vi med en lite större vägg. Efter att ha klättrat den stora väggen hade jag fått min dos av äventyr för dagen och vi fortsatte vår färd. Efter att vi handlat turistade vi lite och åkte och kollade in Finlands största grotta i Torhola naturskyddsområde. Jag vågade mig in i den första kammaren, medan Jesper och Mikael fortsatte långt in i de trånga gångarna. Grottor är spännande, men trånga passager är inget för mig så jag väntade ängsligt utanför medan killarna utforskade grottan klart. Efter detta turiststopp åkte vi raka vägen till Ovanmalm för att nästa dag påbörja andra kursdelen i Äventyr & Upplevelser som står på kursschemat för oss just nu.



Lunchpaus mellan klättringsturerna.

Jesper på väg upp för den större väggen. 

Temat för kursen var denna gång höghöjdsbanor plus deltagande i mässan Ulos-Ut-Out, en mässa om utepedagogik. Det var en superrolig kurs där vi bla. lärde oss att klättra i träd och bygga höghöjdsbanor uppe i träden. Vi byggde en station för balansgång på stock, en station för korgklättring och en gunga. Vi fick både testa på att sitta uppe i träden och bygga banor, stå på marken och assistera byggarna samt testa de olika banorna. Superkul!

Bygger uppe i trädet.

Jespers tur att sitta uppe i trädet. 

Slingor, vajrar och rep - så roligt det kan bli! 

På måndagskvällen åkte vi till Ahtela lägerområde i Sagu och under tisdagen deltog vi i utepedagogikmässan genom att ha en workshop i låghöjdsbanor och samarbetsövningar. Vi hade många besökare i vår workshop under lunchtimmarna och det var roligt att se alla glada deltagare som testade våra banor och deltog i våra samarbetsövningar. Vi hade också möjlighet att strosa runt på området och kolla in vilket program som fanns till buds och åtminstone jag fick lite nya idéer och ny inspiration till utomhuspedagogik.

På onsdagen avslutades kursen och Jesper åkte hem medan jag åkte till Borgå för att turista lite och hälsa på min allra finaste Vigubästis Lone och hennes familj. Det blev bara en kort paus och sedan fortsatte vi med kursande i Ekenäs på fredagen. Mer om detta i nästa inlägg.

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde