Fortsätt till huvudinnehåll

En midsommar under vatten

Förra året firades midsommaren i Sarek och det känns inte alls länge sen, men redan har ett år till upplevts. I år firade vi midsommar på betydligt närmare håll, närmare bestämt Fäboda. På torsdageftermiddag packade vi bilen full med mat, kläder, mera mat, papegoja och kajaker och åkte iväg till Näseskatan i Fäboda. Där har Jespers familj sommarstuga och till vår stora glädje finns där en liten stockstuga som vi får använda när vi vill.

Kaa har också varit med hela helgen. 

Så fort vi installerat oss i stugan åkte torrdräkterna på och vi lastade kajakerna på kärran och begav oss ner till stranden. Jag var mycket tveksam och hittade på en massa ursäkter för att slippa, men ville ju nog ändå innerst inne öva på eskimåsvängen fastän det känns så skrämmande. Som tur godtog inte Jesper mina dåliga ursäkter och det tog inte lång stund innan vi var ute i det kyliga vattnet. Som alltid när det gäller något skrämmande vill jag få det fort överstökat och började genast med att öva på eskimåsvängen. Med Jesper vid min sida började jag först med att hålla i hans händer och kippade upp och ner i kajaken. Det gick bra även om jag höll på att få en chock av det kalla vattnet när huvudet for under vattnet. Jag fortsatte med att vinka upp och ner i kajaken med paddeln i händerna och nu tog Jesper bara tag i min paddel och förde den "på rätt spår" för att jag skulle få in rörelsen. Efter att jag övat detta x antal gånger fick Jesper stiga till sidan och jag började öva själv, han stod bara i närheten ifall hjälp skulle behövas. Till slut satte jag den, jag gjorde en eskimåsväng helt på egen hand av egen kraft!

Ett glädjeskutt :)

På morgonpromenad längs stranden.


Naturskönt i Fäboda.

Det som i vintras kändes otänkbart kändes nu till och med roligt. Jag är så stolt över mig själv! Inte bara för att jag klarat eskimåsvängen, men för att jag trotsat min rädsla för att vara upp och ner i vattnet och besegrat den. Det är stort för mig! Tack till Leif och Jesper som tränat tålmodigt med mig!

Efter att jag nu hade varit upp och ner i vattnet ett 40-tal gånger hade jag ingen balans när jag steg ur kajaken, världen snurrade och jag hade svårt att få kajaken uppdragen på land. En del blir berusade av alkohol på midsommar och andra blir snurriga av för många varv upp och ner i kajaken. :D Kvällen avslutades på bästa vis i en varm och skön bastu, det behövdes för mina stelfrusna fingrar.

Vi fortsatte öva både på fredagen och lördagen och nu känns det som att jag har fått grepp om eskimåsvängen, men det gäller att träna och träna och träna för så lätt händer det att man tappar den igen. Sen behöver jag träna att kapsejsa oförutsett, från andra hållet, i höga vågor osv osv. Men just nu tänker jag bara tillåta mig att njuta av ögonblicket, det tycker jag faktiskt jag har gjort mig förtjänt av.

Jag ska också passa på att tipsa er om vår tjejpaddling som går av stapeln 8-9.7, en riktig njutarpaddling utan krav på varken det ena eller andra. Kom med och njut! Se mera info här.

Ha en skön fortsättning på veckan!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde