Fortsätt till huvudinnehåll

På tur bland De 7 søstre

Imorgon startar kajakkursen i Norge som vi ska delta i via vår vildmarksguideutbildning. Vi passade dock på att ta några dagar semester före kursstarten och åkte iväg redan på söndagkväll. När vi anlände till Norge, närmare bestämt Mo I Rana i måndags på eftermiddagen regnade det och ännu på tisdagmorgon vaknade vi till regnet som smattrade på biltaket på campingen i Yttervik. Det hade lovats bättre väder under dagen så vi åt vår frukost och startade sedan bilen och körde mot De 7 Søstre. Det tog inte lång stund innan regnet upphörde och solen visade sig och så förblev det sedan hela dagen.

Vi valde att göra Dronningruten som går upp till de två högsta topparna av de sju systrarna. Turen skulle bli lite över 15 km lång och ca 1200 höjdmeter. Strax före klockan 11 startade vi från parkeringen vid Kraftverksstationen. Början gick bra med lätt stigning uppåt, men ju högre vi kom desto brantare och svårare stigning blev det. På vissa ställen blev det rent av klättring för att ta sig vidare uppåt och på en del ställen fanns det rep att dra sig upp för när stigningen var brant. Vi hade tänkt gå ända upp till toppen för att äta lunch där, men när klockan var över halv ett och det ännu var en bit till toppen beslöt vi oss för att äta lunch innan vi gick vidare.


I början av turen var det flackt och lättvandrat. 

Ju högre upp vi kom desto brantare och svårare blev det. 




Med lunch i magen kändes det igen lättare att ta sig an höjdmetrarna och plötsligt var vi uppe på toppen av Botnkrona 1072 m.ö.h. 1000 höjdmeter avklarade och vi belönades med en helt vidunderlig utsikt, berg, fjordar och hav i alla väderstreck. Helt otroligt vackert och vilken tur vi hade som fick klart väder och verkligen kunde njuta av utsikten. Så småningom gick vi neråt igen och fortsatte sen mot nästa topp. Det var en besvärlig nerstigning med massvis med stenar och det gällde att se var man satte ner fötterna för ett snedsteg kunde resultera i ett ödesdigert fall utför berget. Vägen till nästa topp kändes inte alltför lång och snart kunde vi börja klättringen uppför nästa topp Grytfoten 1019 m.ö.h. Vandringen upp till Grytfoten var betydligt flackare och jämnare. Även här uppe belönades vi med en fantastisk utsikt och vi firade våra toppbestigningar med varsin Snickers innan vi påbörjade den långa nerstigningen.

Botnkrona sett från Grytfoten. 

På toppen av Botnkrona!


På toppen av Grytfoten.

Topprösen uppe på Botnkrona.


På väg till Grytfoten passerade vi ett snöfält.

Jag förstår väl att största delen av alla klättringsolyckor sker under nerstigningen. Då är man trött och sliten och börjar slappna av för att man nått toppen, men det är minst lika krävande att ta sig ner säkert igen. Första timmen gick helt okej, men under den andra timmen började benen stumna och det var ett helt projekt att ta sig nerför en lite brantare klippa. Vi var rejält trötta när vi kom ner två och en halv timme senare, men ändå tillräckligt pigga för att hitta lite kantareller som fanns längs stigen. J

Jesper svalkar sig lite på vägen ner. 

Panoramavy från toppen.



Nu har vi då bestigit två av de sju systrarnas toppar och det var en ordentlig fysisk utmaning. Turen var listad som en svart tur och det bör den nog vara för det var ingen ”walk in the park” precis, men det var också en mycket fin tur. Tjusningen med att vandra uppför ett berg ligger ju inte endast i att få njuta av en fin utsikt, det är ju lika mycket för den fysiska ansträngningen som jag vill göra det. Att svettas, flåsa och känna vädrets makter där uppe är en del av hela äventyret. Det var i alla fall två väldigt trötta vandrare som lade sig att sova bak i bilen igår kväll och som grädde på moset fick vi somna till utsikten av Breitinden som är den sjunde och sista toppen i De 7 Søstre. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper t…