Fortsätt till huvudinnehåll

På tur bland De 7 søstre

Imorgon startar kajakkursen i Norge som vi ska delta i via vår vildmarksguideutbildning. Vi passade dock på att ta några dagar semester före kursstarten och åkte iväg redan på söndagkväll. När vi anlände till Norge, närmare bestämt Mo I Rana i måndags på eftermiddagen regnade det och ännu på tisdagmorgon vaknade vi till regnet som smattrade på biltaket på campingen i Yttervik. Det hade lovats bättre väder under dagen så vi åt vår frukost och startade sedan bilen och körde mot De 7 Søstre. Det tog inte lång stund innan regnet upphörde och solen visade sig och så förblev det sedan hela dagen.

Vi valde att göra Dronningruten som går upp till de två högsta topparna av de sju systrarna. Turen skulle bli lite över 15 km lång och ca 1200 höjdmeter. Strax före klockan 11 startade vi från parkeringen vid Kraftverksstationen. Början gick bra med lätt stigning uppåt, men ju högre vi kom desto brantare och svårare stigning blev det. På vissa ställen blev det rent av klättring för att ta sig vidare uppåt och på en del ställen fanns det rep att dra sig upp för när stigningen var brant. Vi hade tänkt gå ända upp till toppen för att äta lunch där, men när klockan var över halv ett och det ännu var en bit till toppen beslöt vi oss för att äta lunch innan vi gick vidare.


I början av turen var det flackt och lättvandrat. 

Ju högre upp vi kom desto brantare och svårare blev det. 




Med lunch i magen kändes det igen lättare att ta sig an höjdmetrarna och plötsligt var vi uppe på toppen av Botnkrona 1072 m.ö.h. 1000 höjdmeter avklarade och vi belönades med en helt vidunderlig utsikt, berg, fjordar och hav i alla väderstreck. Helt otroligt vackert och vilken tur vi hade som fick klart väder och verkligen kunde njuta av utsikten. Så småningom gick vi neråt igen och fortsatte sen mot nästa topp. Det var en besvärlig nerstigning med massvis med stenar och det gällde att se var man satte ner fötterna för ett snedsteg kunde resultera i ett ödesdigert fall utför berget. Vägen till nästa topp kändes inte alltför lång och snart kunde vi börja klättringen uppför nästa topp Grytfoten 1019 m.ö.h. Vandringen upp till Grytfoten var betydligt flackare och jämnare. Även här uppe belönades vi med en fantastisk utsikt och vi firade våra toppbestigningar med varsin Snickers innan vi påbörjade den långa nerstigningen.

Botnkrona sett från Grytfoten. 

På toppen av Botnkrona!


På toppen av Grytfoten.

Topprösen uppe på Botnkrona.


På väg till Grytfoten passerade vi ett snöfält.

Jag förstår väl att största delen av alla klättringsolyckor sker under nerstigningen. Då är man trött och sliten och börjar slappna av för att man nått toppen, men det är minst lika krävande att ta sig ner säkert igen. Första timmen gick helt okej, men under den andra timmen började benen stumna och det var ett helt projekt att ta sig nerför en lite brantare klippa. Vi var rejält trötta när vi kom ner två och en halv timme senare, men ändå tillräckligt pigga för att hitta lite kantareller som fanns längs stigen. J

Jesper svalkar sig lite på vägen ner. 

Panoramavy från toppen.



Nu har vi då bestigit två av de sju systrarnas toppar och det var en ordentlig fysisk utmaning. Turen var listad som en svart tur och det bör den nog vara för det var ingen ”walk in the park” precis, men det var också en mycket fin tur. Tjusningen med att vandra uppför ett berg ligger ju inte endast i att få njuta av en fin utsikt, det är ju lika mycket för den fysiska ansträngningen som jag vill göra det. Att svettas, flåsa och känna vädrets makter där uppe är en del av hela äventyret. Det var i alla fall två väldigt trötta vandrare som lade sig att sova bak i bilen igår kväll och som grädde på moset fick vi somna till utsikten av Breitinden som är den sjunde och sista toppen i De 7 Søstre. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur. Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älga