Fortsätt till huvudinnehåll

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte på något vis vågar ropa hej ännu för att detta med eget företag kommer att bli min framtid. Just nu känns det i alla fall väldigt fint och det njuter jag av. 

Hösten har varit full av både vildmarksguidestudier och jobbuppdrag av alla olika slag och vi har bland annat avslutat vår specialisering inom Äventyr & upplevelser där vi har lärt oss bygga äventyrsbanor på både låg och hög höjd. En superrolig specialisering som vi redan har haft nytta av flera gånger. På jobbfronten har vi guidat olika vandringar, haft mtb-kurser och förra veckan inleddes klättringskurserna för barn. Det har varit en intensiv höst på många vis och de lediga stunderna har inte varit alltför många. Det är också en konst att kunna sätta jobbet till sidan och bara vara ledig nån gång också. 

Efter att jag avslutat kursen jag hade på lördagförmiddag bestämde jag mig för att ta ledigt resten av helgen så till kvällen packade vi ihop lite matattiraljer och begav oss iväg till laavun för en utekväll. Vi hade sällskap av en god vän och hennes hund också. Det blev test av två nya maträtter, den ena tillreddes på öppen eld och den andra tillreddes delvis på gasköket. Båda rätterna blev lyckade och efterrätten var så pass lyckad så jag tänkte dela med mig av receptet som också finns i nyaste numret av Utemagasinet - Lingonpaj på uteköket.

Mandelspån och flingsalt lämnade vi bort för sådant hittade vi inte hemma i skåpet, smakade hur bra som helst ändå. :)




Nachopizza.


Smulet till pajen gjorde vi på också på muurikkan. 


Lingonpaj med kolasås och vispgrädde - en ny favorit! 


Att sitta framför brasan, laga mat och prata om smått och stort med goda vänner - det är kvalitetstid. Att vi dessutom hade med en överlycklig hund som fick vara ute i skogen och springa fritt gjorde inte saken sämre. På tal om hund så ifall någon missat nyheten så får vi tillökning i vår familj med en fyrbent pälsbaby om två veckor. Vi försöker nu njuta av lugnet före stormen, men väntar ändå stenhårt och räknar dagarna tills vi får hem vår tjej. Då blir det knappast några lugna morgnar i soffhörnet mera, då får jag istället pallra mig ut om jag vill eller inte. Men det är precis vad jag behöver, någon som drar mig ut varje dag oberoende av väder. Det blir så lätt att jag lämnar inne hela dagen de dagar jag inte har något jobb utanför huset. Nu lär det bli ändring på det. :)

Efterrätten tillreds delvis på muurikka och delvis på gaskök. 

När Ziggi sprungit av sig lägger han sig till ro på kullen utanför vindskyddet och blickar ut över mossen. 


Önskar er en fin måndag!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…