Fortsätt till huvudinnehåll

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte på något vis vågar ropa hej ännu för att detta med eget företag kommer att bli min framtid. Just nu känns det i alla fall väldigt fint och det njuter jag av. 

Hösten har varit full av både vildmarksguidestudier och jobbuppdrag av alla olika slag och vi har bland annat avslutat vår specialisering inom Äventyr & upplevelser där vi har lärt oss bygga äventyrsbanor på både låg och hög höjd. En superrolig specialisering som vi redan har haft nytta av flera gånger. På jobbfronten har vi guidat olika vandringar, haft mtb-kurser och förra veckan inleddes klättringskurserna för barn. Det har varit en intensiv höst på många vis och de lediga stunderna har inte varit alltför många. Det är också en konst att kunna sätta jobbet till sidan och bara vara ledig nån gång också. 

Efter att jag avslutat kursen jag hade på lördagförmiddag bestämde jag mig för att ta ledigt resten av helgen så till kvällen packade vi ihop lite matattiraljer och begav oss iväg till laavun för en utekväll. Vi hade sällskap av en god vän och hennes hund också. Det blev test av två nya maträtter, den ena tillreddes på öppen eld och den andra tillreddes delvis på gasköket. Båda rätterna blev lyckade och efterrätten var så pass lyckad så jag tänkte dela med mig av receptet som också finns i nyaste numret av Utemagasinet - Lingonpaj på uteköket.

Mandelspån och flingsalt lämnade vi bort för sådant hittade vi inte hemma i skåpet, smakade hur bra som helst ändå. :)




Nachopizza.


Smulet till pajen gjorde vi på också på muurikkan. 


Lingonpaj med kolasås och vispgrädde - en ny favorit! 


Att sitta framför brasan, laga mat och prata om smått och stort med goda vänner - det är kvalitetstid. Att vi dessutom hade med en överlycklig hund som fick vara ute i skogen och springa fritt gjorde inte saken sämre. På tal om hund så ifall någon missat nyheten så får vi tillökning i vår familj med en fyrbent pälsbaby om två veckor. Vi försöker nu njuta av lugnet före stormen, men väntar ändå stenhårt och räknar dagarna tills vi får hem vår tjej. Då blir det knappast några lugna morgnar i soffhörnet mera, då får jag istället pallra mig ut om jag vill eller inte. Men det är precis vad jag behöver, någon som drar mig ut varje dag oberoende av väder. Det blir så lätt att jag lämnar inne hela dagen de dagar jag inte har något jobb utanför huset. Nu lär det bli ändring på det. :)

Efterrätten tillreds delvis på muurikka och delvis på gaskök. 

När Ziggi sprungit av sig lägger han sig till ro på kullen utanför vindskyddet och blickar ut över mossen. 


Önskar er en fin måndag!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde