Fortsätt till huvudinnehåll

Vår nya familjemedlem - Vilja

Jag kollade just mitt senaste inlägg på bloggen som skrevs i slutet på oktober. Då hade vi spenderat en kväll vid laavun och skulle snart få hem vår nya familjemedlem. Nu har det gått en och en halv månad sen dess och vi har redan haft vår nya familjemedlem i fem veckor. Dessa fem veckor har bara flugit förbi och november som annars brukar vara en tuff månad för mig kom och gick innan jag ens hann reagera. Vår fyrbenta pälsbeklädda baby är alltså här, hon är en siberian husky och lystrar till namnet Vilja. Hon har redan hunnit bli 12 veckor gammal och är egentligen ingen baby alls mera, hon växer så det knakar och ryms snart inte i famnen mera.

Så här liten var hon när hon kom.


I helgen firade vi lillajul vid laavun och denna gång fick Vilja vara med för första gången. Det skulle också bli Viljas första utenatt så det var lite smånervöst hur natten skulle förlöpa. Det visade sig att Vilja älskade varje liten minut av äventyret och varför skulle hon inte det? Hon fick springa lös och leka, hoppa och skutta, snusa och gräva och allt som en liten hund gillar att göra. När hon hållit på non-stop i tre timmar blev hon trött och lade sig inne i laavun på sitt liggunderlag och började sova. Som om hon inte gjort annat. Matte och husse gjorde ju saken mera invecklad och oroade sig för om hon skulle frysa, springa bort under natten eller liknande och låg därför och vakade största delen av natten. Totalt i onödan. Vilja sov gott, kröp in i sin sovsäck när det blev kyligt och kröp ut igen när det blev för varmt. Extra mysigt var det ju också att få sova mellan matte och husse och ge dem massor med pussar när det blev morgon. Så var den första utenatten avklarad och det kommer med säkerhet att bli många fler i framtiden.

Ligger på tuvan framför laavun och pausar i busandet en liten stund. 

Blir man trött så sover man. 

Viljas första utenatt. 

Morgonbus och mys med husse.


De första fem veckorna med hund har gett mig precis vad jag förväntat mig plus lite till. Nu kommer jag mig ut varje morgon, vilket ger mig en pigg start på dagen. Det känns också roligt att stiga upp varje morgon när jag möts av en glad liten hund som tycker att det är så roligt att få börja dagen. Visst är det mycket jobb att skola och fostra henne, gå ut med henne och aktivera henne, men hon ger oss också otroligt mycket kärlek och glädje. Jag behöver nog Vilja lika mycket som hon behöver mig. Jag hoppas vi får njuta av varandras sällskap med både äventyr, vardag och jobb i många år framöver.

Så här stor är Vilja i dagsläget. 
Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor.





Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa.

Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle". I terrängen kan man bland annat hitta rester av gamla renstängsel och torvhyttor som skvallrar om…

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur.

Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älgar…