Fortsätt till huvudinnehåll

Ett halvår med husky

Precis idag är det Viljas halvårsdag och hon har nu bott hos oss i fyra månader. Härom veckan insåg jag att jag börjat få gråa hår, har det månne nåt samband?! Nå nej, det ska vi väl inte tro, det är bara att inse att den här tanten är ingen ungdom längre, jag har officiellt trätt in i medelåldern. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om mig utan om Vilja. När vi fick hem Vilja fick vi också hem en massa material om siberian huskys och hur man sköter en hundvalp osv. I foldern med allt material finns en artikel som heter "Mitä siperianhusky maksaa?". Artikeln är skriven med en dos humor och vi skrattade när vi först läste den, men nu börjar jag inse att det också ligger lite allvar i den. Jag ska kort återge den på svenska. Enligt artikeln är detta vad en husky kostar i det långa loppet:

      • siberianhusky valp 250 €
      • halsband, koppel och leksaker 35 €
      • lydnadsskolning 55 €
      • lydnadsskolning nr 2 55 €
      • lydnadsskolning nr 3 55 €
      • psykiatrisk rådgivning 350 €
      • veterinärräkning för grannens katt 280 €
      • förhöjning av staketet 320 €
      • material för att bygga en liten träningskärra 285 € (bara för att se om hunden verkligen vill dra)
      • material för att bygga en liten enhundssläde 85 € (det låter skoj)
      • siberianhuskyvalp nr 2 500 € (hunden behöver sällskap)
      • siberianhuskyvalp nr 3 550 € (trehundsspann verkar kul)
      • ny släde 420 € (den första är för liten)
      • huskyvalp nr 4, 5, 6, 7, 8 2500 €
      • en bil och transportburar för att transportera hundarna 21000 €
      • räddning undan snöstorm 120 €
      • flytt till landet 75500 €
      • bygga kennel för 8 hundar 3000 €
Sammanlagd summa 105 360 €



Jag kan börja med att säga att dessa priser verkar vara lite föråldrade, men listan i sig håller ännu. Var står vi i detta nu då? Leksaksbudgeten är sedan länge överskriden. Varje gång vi är i butiken hittar vi nån ny grej som hon absolut måste få. Lydnadsskolning 1 och 2 - check. Den tredje på kommande. Något staket har vi inte än, men är väldigt sugna på att fixa. Vi har däremot löplina och koja utomhus. Material för kickbike - check. Släde blir nästa vinter. Nästa valp är omdiskuterad (hoppas inte mamma läser detta!!). Bil har vi redan, transportbur - check, men vi vill ha en ny och bättre. Ingen räddning än, men flytt till landet och bygg av kennel för låt oss säga två hundar är omdiskuterad. Slutsatsen blir att husky är en väldigt dyr hundras, är du klok så skaffar du en chihuahua istället.

MEN, jag skulle aldrig byta ut vår älskade Vilja mot någon annan hund i världen. Hon må äta upp alla blommor och buskar i trädgården och sprida kartongbitar över hela huset, men hon är ändå vår lilla ögonsten som sätter färg på vår vardag. Hon älskar allt och alla och hälsar gärna på varje varelse vi möter när vi är ute. Jag har aldrig förr stannat och pratat med så många främmande människor förut som jag gör i dagsläget. Jag minns ännu uppfödarens ord när vi skaffade Vilja; "tästä se huskyelämä lähtee" och visst gör det.

Orsaken till att jag började skriva det här inlägget var ju egentligen för att visa bilderna från förra veckans fotografering. Så nu slutar jag svamla och låter er njuta av bilderna. Alla bilder är fotograferade av Ingela Nyman/Gunnarsberga. Enjoy!




















Min vän <3

Camilla

Kommentarer

  1. Kartong är också Egon galen på �� fin är hon er Vilja! Sen när jag har mera tid ska jag också ha en större hund. Egon är ju igentligen Eltons. Men jag har nog varit den som har ansvaret såklart. Grattis I efterskott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och nog är ju Egon fin han också, alla hundar har sin charm. <3

      Radera
    2. Måste ha varit Vilja jag å Elvis mötte på promenad på hannulavägen. Härlig hund! Så lugn å fin å så vackra ögon :)

      Radera
    3. För några veckor sedan var Vilja en helg i Larsmo hos våra vänner som bor på Hannulavägen så det kan nog ha varit hon, men lugn är inte en egenskap jag direkt skulle beskriva henne med. :D

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"