Fortsätt till huvudinnehåll

Påsktur i skärgården


Jag har haft planer både på att besöka en kompis i Sverige under vintern samt att åka på en skidtur med en annan kompis, men ingetdera blev sist och slutligen av pga att vi inte hittade datum som passade alla parter. Jag var hur som helst ivrig att komma ut på tur och när jag föreslog för sambon att vi skulle åka iväg på en tur över påsken var han genast med på noterna. Vanligtvis när vi åker på tur i hemtrakterna gör vi en kort tur så att vår papegoja inte behöver någon skötare utan bara är ensam en stund på kvällen och över natten. Denna gång frågade jag ändå mamma och pappa om de kunde ha honom hos sig ett par nätter så vi skulle kunna göra en lite längre tur och det kunde de.

Bäst att ligga vid dörren så att vi inte i misstag skulle glömma att ta med henne. 

Efter att vi fört Kaa (papegojan) till mina föräldrar och packat allt klart åkte vi iväg på fredag eftermiddag. Vi startade turen från Hällan i Jakobstad med en fullastad pulka och ryggsäck samt en ivrig hund. Solen sken från en klarblå himmel och det kändes verkligen som en njutning att få skida ut på isen med vetskapen om att vi skulle få vara ute de två följande dygnen. Vi skidade inte långt alls på fredagen, vårt sikte var inställt på Stockholmen som är en holme utanför Alholmen där det funnits en ångsåg i tiderna. Det finns en gammal ruin kvar på holmen från den tiden och sommartid kan man hitta fynd av olika slag på ön, men nu är allt begravt under snön.

Vi satte upp vårt tält, grävde en solgrop och gjorde oss hemmastadda på ön. Allt var hur underbart som helst ända tills en stund efter att Vilja ätit sin mat. När vi själva satt och åt dessert började hon spy. Först brydde vi oss inte nämnvärt i det, sånt händer med en valp som stoppar i sig både det ena och det andra. Men när hon spytt i en halvtimme och det inte verkade lugna sig började vi bli oroliga. Det brukar räcka med en eller ett par gånger. Precis när vi bestämt oss att nu åker vi hem ifall hon spyr ännu en gång så slutade hon och kom och la sig hos mig i vår "snösoffa". Hon sov inlindad i sin sovsäck en timme innan hon så småningom börja röra på sig igen. Vi beslöt att övernatta på ön och se hur hon mådde på morgonen. Det blev en tidig kväll för Viljas skull som somnade genast hon fick ta plats i tältet.

Ruinen på Stockholmen.

Tältplats första natten.

Jesper gräver en solgrop. 

Utsikt från vår soffa. 

Vilja provsitter soffan. 

Vilja sover turvis intill matte och husse inlindad i sin sovsäck efter magsjukan. 


Solnedgång på Stockholmen. 


På morgonen verkade hon må bra om än lite slöare än vanligt efter att ha tömt sig på all energi kvällen innan. Matlusten var inte helt på sin plats, men hon åt gärna all typ av "godis" hon bjöds på så vi var inte alltför oroliga. Vi tog en lugn morgon och först vid halv 11-tiden kom vi oss iväg vidare. Vi styrde nu våra skidspetsar mot Ådö fiskehamn där vi hade stämt träff med våra vänner Pernilla och Ziggi. Igen en helt fantastisk dag med solsken och endast lite vind. När Vilja fick träffa sin kompis Ziggi var all eventuell trötthet som bortblåst och det fanns bara ett läge - lekläget! Det tog en stund innan vi klurade ut hur vi skulle färdas för att inte hundarna skulle trassla in sig i sin lekiver och Vilja inte skulle dra sig fördärvad i sin förtvivlan över att få vara nära Ziggi. Det var inte den nöjdaste hund som tvingades gå bakom pulkan, men hon fann sig i sitt öde till slut.


På väg från Ådö fiskehamn. 

Lek och bus så mycket de hinner! 


Den här dagen skidade vi ut till Storpaskarn där vi övernattat ett par gånger tidigare, men första gången vi övernattade där med sådana här snömängder. Det möjliggjorde så att vi kunde slå upp tälten på den västra sidan och ha solläge hela långa dagen utan att behöva förflytta oss. Sommartid är det för bergigt för att kunna slå upp tält där eller åtminstone för att bekvämt kunna tälta där. Det blev igen en ny "snösoffa" och en lugn och skön kväll med matlagning, busiga hundar och en utsikt jag aldrig tröttnar på. Det var påskafton och några holmar längre bort brände de påskbrasa vid Mässkär naturstation. När vi gick ut på östra sidan av "vår" holme kunde vi se små prickar som vallfärdade till och från Mässkär över isen. Efter att solen gått ner blev det snabbt kyligt och fastän vi hade vår egen lilla påskbrasa tänd kände vi ganska snabbt att sovsäcken lockade mer. Dessutom hade min rygg inte känts så bra under dagen och var nu i stort behov av att få vila.

Vårt andra vardagsrum. 

Och utsikten den andra dagen. 

Mera lek och bus för hundarna. 

Till sist tröttnade även de och våra tuffa polarhundar visar sitt rätta jag, den ena i sovsäck och den andra i vinterrock. 

Solnedgång på Storpaskarn. 


Utsikt från vårt tält. 


Det blev en ganska kall natt igen, men vi sov alla gott den natten. Det blev dock en tidig morgon för genast Vilja hörde att Ziggi var vaken ville hon inte sova mera. För mig blev morgonen lite småkämpig, ond rygg och lägerliv hopkrupen i ett tält är inte den bästa kombon. Efter frukosten packade vi ihop våra grejer och började skida tillbaka mot Ådön där vi tog adjö av Pernilla och Ziggi medan vi själva knatade på ännu en bit tills vi var vid Hällan igen. Ryggen gav sig till känna i varje stavtag och jag och Jesper var lite griniga mot varandra, men inte ens det kunde förstöra den vackra förmiddagen. Turen tog slut lika snabbt som den började. Vilja hade gett sitt allt och jag har aldrig sett henne så sliten som hon var när vi kom hem. Livet som turhund är inte lätt alla gånger, men efter 18 h sömn återvände energin igen och imorse var det Vilja som var den pigga och matte och husse som gärna sovit en stund till. ;)

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …