Fortsätt till huvudinnehåll

Påsktur i skärgården


Jag har haft planer både på att besöka en kompis i Sverige under vintern samt att åka på en skidtur med en annan kompis, men ingetdera blev sist och slutligen av pga att vi inte hittade datum som passade alla parter. Jag var hur som helst ivrig att komma ut på tur och när jag föreslog för sambon att vi skulle åka iväg på en tur över påsken var han genast med på noterna. Vanligtvis när vi åker på tur i hemtrakterna gör vi en kort tur så att vår papegoja inte behöver någon skötare utan bara är ensam en stund på kvällen och över natten. Denna gång frågade jag ändå mamma och pappa om de kunde ha honom hos sig ett par nätter så vi skulle kunna göra en lite längre tur och det kunde de.

Bäst att ligga vid dörren så att vi inte i misstag skulle glömma att ta med henne. 

Efter att vi fört Kaa (papegojan) till mina föräldrar och packat allt klart åkte vi iväg på fredag eftermiddag. Vi startade turen från Hällan i Jakobstad med en fullastad pulka och ryggsäck samt en ivrig hund. Solen sken från en klarblå himmel och det kändes verkligen som en njutning att få skida ut på isen med vetskapen om att vi skulle få vara ute de två följande dygnen. Vi skidade inte långt alls på fredagen, vårt sikte var inställt på Stockholmen som är en holme utanför Alholmen där det funnits en ångsåg i tiderna. Det finns en gammal ruin kvar på holmen från den tiden och sommartid kan man hitta fynd av olika slag på ön, men nu är allt begravt under snön.

Vi satte upp vårt tält, grävde en solgrop och gjorde oss hemmastadda på ön. Allt var hur underbart som helst ända tills en stund efter att Vilja ätit sin mat. När vi själva satt och åt dessert började hon spy. Först brydde vi oss inte nämnvärt i det, sånt händer med en valp som stoppar i sig både det ena och det andra. Men när hon spytt i en halvtimme och det inte verkade lugna sig började vi bli oroliga. Det brukar räcka med en eller ett par gånger. Precis när vi bestämt oss att nu åker vi hem ifall hon spyr ännu en gång så slutade hon och kom och la sig hos mig i vår "snösoffa". Hon sov inlindad i sin sovsäck en timme innan hon så småningom börja röra på sig igen. Vi beslöt att övernatta på ön och se hur hon mådde på morgonen. Det blev en tidig kväll för Viljas skull som somnade genast hon fick ta plats i tältet.

Ruinen på Stockholmen.

Tältplats första natten.

Jesper gräver en solgrop. 

Utsikt från vår soffa. 

Vilja provsitter soffan. 

Vilja sover turvis intill matte och husse inlindad i sin sovsäck efter magsjukan. 


Solnedgång på Stockholmen. 


På morgonen verkade hon må bra om än lite slöare än vanligt efter att ha tömt sig på all energi kvällen innan. Matlusten var inte helt på sin plats, men hon åt gärna all typ av "godis" hon bjöds på så vi var inte alltför oroliga. Vi tog en lugn morgon och först vid halv 11-tiden kom vi oss iväg vidare. Vi styrde nu våra skidspetsar mot Ådö fiskehamn där vi hade stämt träff med våra vänner Pernilla och Ziggi. Igen en helt fantastisk dag med solsken och endast lite vind. När Vilja fick träffa sin kompis Ziggi var all eventuell trötthet som bortblåst och det fanns bara ett läge - lekläget! Det tog en stund innan vi klurade ut hur vi skulle färdas för att inte hundarna skulle trassla in sig i sin lekiver och Vilja inte skulle dra sig fördärvad i sin förtvivlan över att få vara nära Ziggi. Det var inte den nöjdaste hund som tvingades gå bakom pulkan, men hon fann sig i sitt öde till slut.


På väg från Ådö fiskehamn. 

Lek och bus så mycket de hinner! 


Den här dagen skidade vi ut till Storpaskarn där vi övernattat ett par gånger tidigare, men första gången vi övernattade där med sådana här snömängder. Det möjliggjorde så att vi kunde slå upp tälten på den västra sidan och ha solläge hela långa dagen utan att behöva förflytta oss. Sommartid är det för bergigt för att kunna slå upp tält där eller åtminstone för att bekvämt kunna tälta där. Det blev igen en ny "snösoffa" och en lugn och skön kväll med matlagning, busiga hundar och en utsikt jag aldrig tröttnar på. Det var påskafton och några holmar längre bort brände de påskbrasa vid Mässkär naturstation. När vi gick ut på östra sidan av "vår" holme kunde vi se små prickar som vallfärdade till och från Mässkär över isen. Efter att solen gått ner blev det snabbt kyligt och fastän vi hade vår egen lilla påskbrasa tänd kände vi ganska snabbt att sovsäcken lockade mer. Dessutom hade min rygg inte känts så bra under dagen och var nu i stort behov av att få vila.

Vårt andra vardagsrum. 

Och utsikten den andra dagen. 

Mera lek och bus för hundarna. 

Till sist tröttnade även de och våra tuffa polarhundar visar sitt rätta jag, den ena i sovsäck och den andra i vinterrock. 

Solnedgång på Storpaskarn. 


Utsikt från vårt tält. 


Det blev en ganska kall natt igen, men vi sov alla gott den natten. Det blev dock en tidig morgon för genast Vilja hörde att Ziggi var vaken ville hon inte sova mera. För mig blev morgonen lite småkämpig, ond rygg och lägerliv hopkrupen i ett tält är inte den bästa kombon. Efter frukosten packade vi ihop våra grejer och började skida tillbaka mot Ådön där vi tog adjö av Pernilla och Ziggi medan vi själva knatade på ännu en bit tills vi var vid Hällan igen. Ryggen gav sig till känna i varje stavtag och jag och Jesper var lite griniga mot varandra, men inte ens det kunde förstöra den vackra förmiddagen. Turen tog slut lika snabbt som den började. Vilja hade gett sitt allt och jag har aldrig sett henne så sliten som hon var när vi kom hem. Livet som turhund är inte lätt alla gånger, men efter 18 h sömn återvände energin igen och imorse var det Vilja som var den pigga och matte och husse som gärna sovit en stund till. ;)

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad