Fortsätt till huvudinnehåll

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.

Middag på Idskär.

Vid horisonten syns en av de stora färjorna. 

Kajakparkering. 

På upptäcktsfärd runt Idskär. 


De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övade bland annat på styrtekniker, räddningsövningar, eskimåsvängar, navigering och bogsering. En av mina favoritövningar gick ut på att det var total "whiteout", dvs det var dimma och vi kunde inte se annat än fören av våra kajaker och nån meter framför oss. Den dagen bestod uppgiften av att navigera oss ut till Kobba klintar med skärmen på kepsen nerdragen framför ögonen så att vi endast kunde se kartan, kompassen och den egna kajaken. Jag var den som i vårt matlag fick äran att navigera i dimma, de andra följde bara efter och varnade ifall något skulle gå helt galet. Det var en svår uppgift och många saker att ta i beaktande, om jag inte skulle vara bekant med området skulle jag inte ge mig ut i sådan tät dimma i en verklig situation. För att ännu göra det lite mera spännande skulle vi korsa farleden var de stora färjorna trafikerar innan vi kom ut till kobbarna.



Torrdräkter på tork.


Ankomst till Kobba klintar.


Kobba klintar räknas till en av Ålands sevärdheter och det är en gammal lotsstation som var verksam ända till 1972. Inne i lotsstationen finns en jättelik mistlur som drivs av en dieselmotor. Mistluren skulle hjälpa till vid navigeringen när det var dåliga siktförhållanden, den hade definitivt hjälpt oss att hitta fram i vår whiteoutövning. På kobbarna finns också en båk som till det yttre är en kopia av den gamla båken i form av en pyramid. Numera kan båken hyras för fester och företagsmöten med mera. Kobba klintar var väl värt ett besök och jag är glad att vi fick möjligheten att paddla ut dit och uppleva en bit av Ålands sjöfartshistoria.

Kobba klintar sett från lotsstationens utkiksplats. 

Lotsstationen och båken. 

På balkongen bakom statyn ligger mistluren. 

Mistluren. 


Efter fyra dagar i skärgården paddlade vi på lördag morgon tillbaka till Lervik för att fortsätta kursen vid Ålands sjösäkerhetscentrum. Där finns en vågbassäng var vi kunde träna räddningar i stora vågor, hård vind och regn. Alla var aningen nervösa när vi inledde övningarna, men efter en stund i bassängen byttes nervositeten mot både glada skratt och full koncentration. Det var verkligen riktigt roligt att öva i vågbassängen, en räddning som kan verka enkel i lugna förhållanden blir så mycket svårare att utföra i vågor. Kajaken guppar hit och dit och det är svårare att hålla balansen, det kommer in vatten i sittbrunnen och paddeln är mest i vägen hela tiden. Svårt, men otroligt lärorikt, nyttigt och väldigt roligt!

Vid bassängkanten i Ålands sjösäkerhetscentrum. 

Jesper och jag ska göra en parräddning. 


Många räddningar på gång. 

Teabag-räddning av "medvetslös person". 



Så här trött är man efter en intensiv vecka på paddlingskurs. 


På söndag avslutades kursen och vi åkte hem många lärdomar rikare och med en nyväckt iver för paddling. Tusen tack till vår mycket kloka instruktör Benjamin, jag har stundvist tvivlat på min förmåga att bli kajakguide, men inte nu längre. Tack också till mina fina studiekompisar för ännu en fin vecka tillsammans. Vi ses snart igen!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…