Fortsätt till huvudinnehåll

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.

Middag på Idskär.

Vid horisonten syns en av de stora färjorna. 

Kajakparkering. 

På upptäcktsfärd runt Idskär. 


De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övade bland annat på styrtekniker, räddningsövningar, eskimåsvängar, navigering och bogsering. En av mina favoritövningar gick ut på att det var total "whiteout", dvs det var dimma och vi kunde inte se annat än fören av våra kajaker och nån meter framför oss. Den dagen bestod uppgiften av att navigera oss ut till Kobba klintar med skärmen på kepsen nerdragen framför ögonen så att vi endast kunde se kartan, kompassen och den egna kajaken. Jag var den som i vårt matlag fick äran att navigera i dimma, de andra följde bara efter och varnade ifall något skulle gå helt galet. Det var en svår uppgift och många saker att ta i beaktande, om jag inte skulle vara bekant med området skulle jag inte ge mig ut i sådan tät dimma i en verklig situation. För att ännu göra det lite mera spännande skulle vi korsa farleden var de stora färjorna trafikerar innan vi kom ut till kobbarna.



Torrdräkter på tork.


Ankomst till Kobba klintar.


Kobba klintar räknas till en av Ålands sevärdheter och det är en gammal lotsstation som var verksam ända till 1972. Inne i lotsstationen finns en jättelik mistlur som drivs av en dieselmotor. Mistluren skulle hjälpa till vid navigeringen när det var dåliga siktförhållanden, den hade definitivt hjälpt oss att hitta fram i vår whiteoutövning. På kobbarna finns också en båk som till det yttre är en kopia av den gamla båken i form av en pyramid. Numera kan båken hyras för fester och företagsmöten med mera. Kobba klintar var väl värt ett besök och jag är glad att vi fick möjligheten att paddla ut dit och uppleva en bit av Ålands sjöfartshistoria.

Kobba klintar sett från lotsstationens utkiksplats. 

Lotsstationen och båken. 

På balkongen bakom statyn ligger mistluren. 

Mistluren. 


Efter fyra dagar i skärgården paddlade vi på lördag morgon tillbaka till Lervik för att fortsätta kursen vid Ålands sjösäkerhetscentrum. Där finns en vågbassäng var vi kunde träna räddningar i stora vågor, hård vind och regn. Alla var aningen nervösa när vi inledde övningarna, men efter en stund i bassängen byttes nervositeten mot både glada skratt och full koncentration. Det var verkligen riktigt roligt att öva i vågbassängen, en räddning som kan verka enkel i lugna förhållanden blir så mycket svårare att utföra i vågor. Kajaken guppar hit och dit och det är svårare att hålla balansen, det kommer in vatten i sittbrunnen och paddeln är mest i vägen hela tiden. Svårt, men otroligt lärorikt, nyttigt och väldigt roligt!

Vid bassängkanten i Ålands sjösäkerhetscentrum. 

Jesper och jag ska göra en parräddning. 


Många räddningar på gång. 

Teabag-räddning av "medvetslös person". 



Så här trött är man efter en intensiv vecka på paddlingskurs. 


På söndag avslutades kursen och vi åkte hem många lärdomar rikare och med en nyväckt iver för paddling. Tusen tack till vår mycket kloka instruktör Benjamin, jag har stundvist tvivlat på min förmåga att bli kajakguide, men inte nu längre. Tack också till mina fina studiekompisar för ännu en fin vecka tillsammans. Vi ses snart igen!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor.





Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa.

Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle". I terrängen kan man bland annat hitta rester av gamla renstängsel och torvhyttor som skvallrar om…

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur.

Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älgar…