Fortsätt till huvudinnehåll

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.

Middag på Idskär.

Vid horisonten syns en av de stora färjorna. 

Kajakparkering. 

På upptäcktsfärd runt Idskär. 


De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övade bland annat på styrtekniker, räddningsövningar, eskimåsvängar, navigering och bogsering. En av mina favoritövningar gick ut på att det var total "whiteout", dvs det var dimma och vi kunde inte se annat än fören av våra kajaker och nån meter framför oss. Den dagen bestod uppgiften av att navigera oss ut till Kobba klintar med skärmen på kepsen nerdragen framför ögonen så att vi endast kunde se kartan, kompassen och den egna kajaken. Jag var den som i vårt matlag fick äran att navigera i dimma, de andra följde bara efter och varnade ifall något skulle gå helt galet. Det var en svår uppgift och många saker att ta i beaktande, om jag inte skulle vara bekant med området skulle jag inte ge mig ut i sådan tät dimma i en verklig situation. För att ännu göra det lite mera spännande skulle vi korsa farleden var de stora färjorna trafikerar innan vi kom ut till kobbarna.



Torrdräkter på tork.


Ankomst till Kobba klintar.


Kobba klintar räknas till en av Ålands sevärdheter och det är en gammal lotsstation som var verksam ända till 1972. Inne i lotsstationen finns en jättelik mistlur som drivs av en dieselmotor. Mistluren skulle hjälpa till vid navigeringen när det var dåliga siktförhållanden, den hade definitivt hjälpt oss att hitta fram i vår whiteoutövning. På kobbarna finns också en båk som till det yttre är en kopia av den gamla båken i form av en pyramid. Numera kan båken hyras för fester och företagsmöten med mera. Kobba klintar var väl värt ett besök och jag är glad att vi fick möjligheten att paddla ut dit och uppleva en bit av Ålands sjöfartshistoria.

Kobba klintar sett från lotsstationens utkiksplats. 

Lotsstationen och båken. 

På balkongen bakom statyn ligger mistluren. 

Mistluren. 


Efter fyra dagar i skärgården paddlade vi på lördag morgon tillbaka till Lervik för att fortsätta kursen vid Ålands sjösäkerhetscentrum. Där finns en vågbassäng var vi kunde träna räddningar i stora vågor, hård vind och regn. Alla var aningen nervösa när vi inledde övningarna, men efter en stund i bassängen byttes nervositeten mot både glada skratt och full koncentration. Det var verkligen riktigt roligt att öva i vågbassängen, en räddning som kan verka enkel i lugna förhållanden blir så mycket svårare att utföra i vågor. Kajaken guppar hit och dit och det är svårare att hålla balansen, det kommer in vatten i sittbrunnen och paddeln är mest i vägen hela tiden. Svårt, men otroligt lärorikt, nyttigt och väldigt roligt!

Vid bassängkanten i Ålands sjösäkerhetscentrum. 

Jesper och jag ska göra en parräddning. 


Många räddningar på gång. 

Teabag-räddning av "medvetslös person". 



Så här trött är man efter en intensiv vecka på paddlingskurs. 


På söndag avslutades kursen och vi åkte hem många lärdomar rikare och med en nyväckt iver för paddling. Tusen tack till vår mycket kloka instruktör Benjamin, jag har stundvist tvivlat på min förmåga att bli kajakguide, men inte nu längre. Tack också till mina fina studiekompisar för ännu en fin vecka tillsammans. Vi ses snart igen!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Mallorca som vandringsresmål

Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.
För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De …